Nedsippringsteorin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I USA före 1982 de flesta av den genomsnittliga inkomsten tillväxten gick till botten 90% (blå), men sipprar ner flyttas det till topp 10% (röd).[1]

Nedsippringsteorin, på engelska kallat Trickle-down economics, betecknar antagandet att införandet av skattesänkningar eller andra ekonomiska fördelar för företag och höginkomsttagare indirekt bidrar till att förbättra de ekonomiska förhållandena för befolkningen som helhet. Begreppet förekommer vanligast i USA och kommer ursprungligen därifrån.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Termen har tillskrivits den amerikanske humoristen Will Rogers som under den stora depressionen sade att "pengar beviljades till eliten i förhoppningen om att det skulle sippra ned till de behövande".[3] Dock förekom termen så tidigt som 1896 i ett tal av den demokratiske presidentkandidaten William Jennings Bryan.[4]

Idag kännetecknar begreppet rent generellt laissez-faire liberalism och ibland även den i 1980-talets USA förda ekonomiska politiken kallad reaganomics.

Teori[redigera | redigera wikitext]

Grundantagandet i nedsippringsteorin förklaras av den nyliberale nationalekonomen George Reisman som att framsteg i samhället endast kan komma alla till del om sparande och investeringar ökar, vilket kräver möjlighet att samla stora förmögenheter. Omfördelning förkastade Reisman som "plundring" av andras förmögenheter.[5] Istället för att, som keynesianismen förespråkar, stimulera efterfrågan i en ekonomi genom att öka köpkraften hos konsumenterna bör man stimulera utbudet genom att öka kapitalet hos de tilltänkta produktionskrafterna.[6] Tankegången grundas i den liberala samhällsekonomi som förespråkades av Adam Smith i Nationernas välstånd.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Tvärtemot vad många tror, gjorde en minskning av övre inkomstskatt nivå i USA från 91% till 70% inte stimulera ekonomin, som den årliga tillväxten minskade från 2,1% per år till 1,5%. Den långsammaste tillväxten kom faktiskt under åren med lägst övre skattesats.[7][8]

Idén om att satsningar på att ge de förmögna i samhället ännu mer kapital skulle komma de lägre samhällsklasserna till del har kritiserats främst för att ignorera att innehavare av stora förmögenheter snarare än att investera sina pengar i hemlandet tenderar att sätta in dem på bankkonton i utlandet, oftast i skatteparadis vilket innebär en direkt ekonomisk förlust för hemlandet.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The IMF Confirms That ‘Trickle-Down’ Economics Is, Indeed, a Joke
  2. ^ Oxford English Dictionary: "Trickle-down, adj., of or based on the theory that economic benefits to particular groups will inevitably be passed on to those less well off...; orig. and chiefly U.S."
  3. ^ Giangreco, D. M.; Kathryn Moore (1999). Dear Harry: Truman's Mailroom, 1945-1953. ISBN 0-8117-0482-3 
  4. ^ Bryan’s “Cross of Gold” Speech: Mesmerizing the Masses, historymatters.com
  5. ^ ”The General Benefit from Reducing Taxes on the 'Rich'”. Capitalism: A Treatise on Economics. sid. 308. ISBN 978-0915463732 
  6. ^ William Greider. The Education of David Stockman. ISBN 0-525-48010-2
  7. ^ In the Real World of Work and Wages, Trickle-Down Theories Don’t Hold Up
  8. ^ Figure 5. Real Per Capita GDP Growth Rate and the Top Tax Rates, 1945-2010 pg. 10
  9. ^ Heather Stewart (21 juli 2012). ”Wealth doesn't trickle down – it just floods offshore, research reveals”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/business/2012/jul/21/offshore-wealth-global-economy-tax-havens. Läst 6 augusti 2012.