Nedsippringsteorin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
I USA före 1982 de flesta av den genomsnittliga inkomsten tillväxten gick till botten 90% (blå), men sipprar ner flyttas det till topp 10% (röd).[1]

Nedsippringsteorin, på engelska kallat Trickle-down economics, betecknar antagandet[källa behövs] att införandet av skattesänkningar eller andra ekonomiska fördelar för företag och höginkomsttagare indirekt bidrar till att förbättra de ekonomiska förhållandena för befolkningen som helhet. Begreppet förekommer vanligast i USA och kommer ursprungligen därifrån.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Termen har tillskrivits den amerikanske humoristen Will Rogers som under den stora depressionen sade att "pengar beviljades till eliten i förhoppningen om att det skulle sippra ned till de behövande".[3] Dock förekom termen så tidigt som 1896 i ett tal av den demokratiske presidentkandidaten William Jennings Bryan.[4]

Idag kännetecknar begreppet rent generellt laissez-faire liberalism och ibland även den i 1980-talets USA förda ekonomiska politiken kallad reaganomics.

Teori[redigera | redigera wikitext]

Grundantagandet i nedsippringsteorin förklaras av den nyliberale nationalekonomen George Reisman som att framsteg i samhället endast kan komma alla till del om sparande och investeringar ökar, vilket kräver möjlighet att samla stora förmögenheter. Omfördelning förkastade Reisman som "plundring" av andras förmögenheter.[5] Istället för att, som keynesianismen förespråkar, stimulera efterfrågan i en ekonomi genom att öka köpkraften hos konsumenterna bör man stimulera utbudet genom att öka kapitalet hos de tilltänkta produktionskrafterna.[6] Tankegången grundas i den liberala samhällsekonomi som förespråkades av Adam Smith i Nationernas välstånd.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Tvärtemot vad många tror, gjorde en minskning av övre inkomstskatt nivå i USA från 91% till 70% inte stimulera ekonomin, som den årliga tillväxten minskade från 2,1% per år till 1,5%. Den långsammaste tillväxten kom faktiskt under åren med lägst övre skattesats.[7][8]

Idén om att satsningar på att ge de förmögna i samhället ännu mer kapital skulle komma de lägre samhällsklasserna till del har kritiserats främst för att ignorera att innehavare av stora förmögenheter snarare än att investera sina pengar i hemlandet tenderar att sätta in dem på bankkonton i utlandet, oftast i skatteparadis vilket innebär en direkt ekonomisk förlust för hemlandet.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The IMF Confirms That ‘Trickle-Down’ Economics Is, Indeed, a Joke
  2. ^ Oxford English Dictionary: "Trickle-down, adj., of or based on the theory that economic benefits to particular groups will inevitably be passed on to those less well off...; orig. and chiefly U.S."
  3. ^ Giangreco, D. M.; Kathryn Moore (1999). Dear Harry: Truman's Mailroom, 1945-1953. ISBN 0-8117-0482-3 
  4. ^ Bryan’s “Cross of Gold” Speech: Mesmerizing the Masses, historymatters.com
  5. ^ ”The General Benefit from Reducing Taxes on the 'Rich'”. Capitalism: A Treatise on Economics. sid. 308. ISBN 978-0915463732 
  6. ^ William Greider. The Education of David Stockman. ISBN 0-525-48010-2
  7. ^ In the Real World of Work and Wages, Trickle-Down Theories Don’t Hold Up
  8. ^ Figure 5. Real Per Capita GDP Growth Rate and the Top Tax Rates, 1945-2010 pg. 10
  9. ^ Heather Stewart (21 juli 2012). ”Wealth doesn't trickle down – it just floods offshore, research reveals”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/business/2012/jul/21/offshore-wealth-global-economy-tax-havens. Läst 6 augusti 2012.