Neon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För spindelsläktet, se Neon (djur).
Neon
Nummer
10
Tecken
Ne
Grupp
18
Period
2
Block
p
He

Ne

Ar
FluorNeonNatrium
   
Gasurladdningslampa
Gasurladdningslampa


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Ämnesklass      Ädelgas
Relativ atommassa 20,1797(6)[1][2] u
Utseende Färglös i gasform
Fysikaliska egenskaper
Densitet 0,9002 g/L
– flytande, vid kokpunkten 1,207 g/cm3[3]
Aggregationstillstånd Gas
Smältpunkt 24,56 K ​(−248,59 °C)
Kokpunkt 27,104 K ​(−246,046 °C)
Trippelpunkt 24,556 K (−248,594 °C)
43,37 kPa[4][5]
Kritisk punkt 44,4918 K (−228,6582 °C)
2,7686 MPa[5]
Molvolym 13,23 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 0,335 kJ/mol
Ångbildningsvärme 1,71 kJ/mol
Specifik värmekapacitet 1031 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 20,79[6] J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 12 13 15 18 21 27
Atomära egenskaper
Atomradie 38 pm
Kovalent radie 69 pm
van der Waalsradie 154 pm
Elektronaffinitet 0 kJ/mol
1:a jonisationspotential 2080,7 kJ/mol
2:a jonisationspotential 3952,3 kJ/mol
3:e jonisationspotential 6122 kJ/mol
4:e jonisationspotential 9371 kJ/mol
5:e jonisationspotential 12177 kJ/mol
6:e jonisationspotential 15238 kJ/mol
7:e jonisationspotential 19999 kJ/mol
8:e jonisationspotential 23069,5 kJ/mol
9:e jonisationspotential 115379,5 kJ/mol
10:e jonisationspotential 131432 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [He] 2s2 2p6
e per skal 2, 8
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 0
Elektronegativitet
4,789 (Allenskalan)
Diverse
Kristallstruktur Kubisk ytcentrerad (fcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 435[7]
Värmeledningsförmåga 0,0491 W/(m × K)
Magnetism Diamagnetisk[8]
Magnetisk susceptibilitet −3,8 × 10−9[9]
Brytningsindex 1,000067
Identifikation
CAS-nummer 7440-01-9
EG-nummer 231-110-9
Pubchem 23935
RTECS-nummer QP4450000
Historia
Namnursprung Från grekiska neos, ”ny”.[10][11]
Förutsägelse William Ramsay (1897)
Upptäckt och första isolation William Ramsay & Morris Travers[12][13] (1898)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Neonisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


18Ne
{syn.} 1,672 s ε 4,446 18F
2p 16O
19Ne
{syn.} 17,296 s β+ 3,238 19F
20Ne
90,48 % Stabil
21Ne
0,27 % Stabil
22Ne
9,25 % Stabil
23Ne
{syn.} 37,24 s β 4,376 23Na
24Ne
{syn.} 3,38 min β 2,47 24Na


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)[14]
04 – Gasflaska





Gasflaska





H-fraser H280
P-fraser P403
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Neon är ett icke-metalliskt grundämne som har symbolen Ne och atomnumret 10. Neon är en ädelgas, som bland annat används i lysrör. När ett neonlysrör lyser blir ljuset rött till orange, men neon kan blandas med andra ädelgaser som till exempel krypton för att få andra färger.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Glödande ultrarent neon.

Neonets trippelpunkt är 24,5561 K, vilket är en fixpunkt i International Temperature Scale of 1990.[15]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ett neonfyllt glasrör lyser upp med hjälp av elektrisk ström och bildar förkortningen för neon.

Neon upptäcktes år 1898 av Sir William Ramsay och den 20 år yngre Morris William Travers. De försökte från början framställa en ädelgas med en atomvikt på cirka 20 genom att försiktigt avdunsta syre och kväve från flytande luft och sedan granska gasen som var kvar, men istället hittade de en gas med atomvikten 84, det vill säga krypton. De trodde då att gasen med atomvikten 20 hade förångats med syret och kvävet. De försökte igen genom att framställa tre liter argon och sedan föra ned behållaren (med argonen) i flytande luft, reducera trycket och ta vara på den gas som avdunstade först. När urladdningen vid en spektralanalys av provet gick genom röret lyste gasen med en karmosinröd färg. När de sedan gjorde an spektralanalys på gasen visade det sig att den hade många linjer i det röda våglängdsområdet och några få gröna och violetta.

När de skulle namnge gasen frågade Ramsay sin trettonåriga son och han sade prompt "Novium - för den är ju ny". Ramsay tyckte om förslaget, men tyckte att "neon" som kommer från grekiska ordet "neos" som också betyder 'ny' - passade bättre med de redan namnbestämda argon och krypton.

Utvinning[redigera | redigera wikitext]

Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinns den som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft.[16]

Gas Kokpunkt (°C) Procentandel av luft
Neon −246,08 0,0000153
Argon −185,9 0,934
Krypton −152,3 0,000001
Xenon −107,1 0,00000005
Syre −183,0 20,947
Kväve −195,8 78,084

Användning[redigera | redigera wikitext]

Neon

Neon används främst som gasfyllnad i lysrör som används för ljusreklam och prydnad. Vid tillverkning av neonlysrör fylls röret med neon till ett tryck av sex millibar (0,006 atmosfärer) och elektroder sätts fast i ändarna. Vid drift läggs en spänning på upp till 4 000 volt över elektroderna. Neonet ger ett rött sken. Vill man ha andra färger används främst gasen argon vilken är blålysande. Där kan man med tillsatser av färgpulver få valfri färg. Kvicksilver används för att ta bort föroreningar och för att öka livslängden (gäller dock endast rör med argongas). Det finns inget kvicksilver i ett neonrör.

Neon används ofta kommersiellt i elektronrör, i överspänningsskydd och i flytande form som kylmedium.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael E. Wieser und Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements (IUPAC Technical Report) In: Pure and Applied Chemistry Vol. 83, No. 2, 2011, S. 359–396.
  2. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  3. ^ Hammond, C.R. (2000). The Elements, in Handbook of Chemistry and Physics 81st edition. CRC press. Sid. 19. ISBN 0849304814. http://www-d0.fnal.gov/hardware/cal/lvps_info/engineering/elements.pdf 
  4. ^ Preston-Thomas, H. (1990). ”The International Temperature Scale of 1990 (ITS-90)”. Metrologia "27": sid. 3–10. doi:10.1088/0026-1394/27/1/002. Bibcode1990Metro..27....3P. http://www.bipm.org/en/publications/its-90.html. 
  5. ^ [a b] Mall:RubberBible92nd
  6. ^ Shuen-Chen Hwang, Robert D. Lein, Daniel A. Morgan (2005). "Noble Gases". Kirk Othmer Encyclopedia of Chemical Technology. Wiley. pp. 343–383. doi:10.1002/0471238961.0701190508230114.a01.
  7. ^ Mall:CRC Handbook vid 0 °C.
  8. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Mall:RubberBible86th
  9. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. Werte dort sind auf g/mol bezogen und in cgs-Einheiten angegeben. Der hier angegebene Wert ist der daraus berechnete maßeinheitslose SI-Wert.
  10. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  11. ^ – Online Etymological Dictionary
  12. ^ Ramsay, William, Travers, Morris W. (1898). ”On the Companions of Argon”. Proceedings of the Royal Society of London "63" (1): sid. 437–440. doi:10.1098/rspl.1898.0057. 
  13. ^ ”Neon: History”. Softciências. http://nautilus.fis.uc.pt/st2.5/scenes-e/elem/e01000.html. Läst 27 februari 2007. 
  14. ^ Mall:GESTIS.
  15. ^ ”International Temperature Scale of 1990”. Bureau International des Poids et Mesures. 1990. http://www.bipm.org/en/publications/its-90.html. Läst 16 maj 2008. 
  16. ^ Per Enghag (2000). Jordens grundämnen och deras upptäckt. Stockholm: Industrilitteratur. ISBN 91-7548-590-7 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]