Nervsystemet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Schematisk bild av nervsystemet på en människa.

Nervsystemet är ett biologiskt signalsystem som koordinerar funktionerna i en djurkropp med hjälp av elektrokemiska impulser.

Läran om nervsystemet kallas neurobiologi eller neurofysiologi. Den kliniska medicinska specialitet som behandlar det mänskliga nervsystemets sjukdomar kallas neurologi. Interaktionen mellan nervsystemet och kroppens hormoner studeras inom neuroendokrinologin.

Nervsystemets uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Man skiljer på det perifera nervsystemet (PNS) och centrala nervsystemet (CNS). Till CNS hör hjärnan och ryggmärgen samt näthinnan. Övriga delar av nervsystemet utgör PNS.

En annan traditionell indelningsgrund är i somatiska (viljestyrda) respektive autonoma (icke viljestyrda) nervfunktioner. De motoriska nerverna till skelettmusklerna är viljestyrda, medan de till inälvsmusklerna brukar betraktas som icke viljestyrda. Det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet kan i sin tur delas in i det sympatiska och parasympatiska nervsystemet, ibland också i en tredje grupp, det enteriska nervsystemet.

Celler[redigera | redigera wikitext]

Nervcell (neuron)
Grovstruktur för en typisk nervcell

Nervsystemet består av nervvävnad som i sin tur består av dels nervceller, neuroner, och dels av stödjande celler, gliaceller. Det centrala nervsystemet innehåller ungefär 100 miljarder nervceller och ungefär lika många gliaceller.

Trådformade cellutskott från neuroner, så kallade axoner eller nervtrådar, går genom hela kroppen och utgår från nervcellskroppar som är ansamlade i särskilda organ. Från neuronerna sänds elektriska eller kemiska signaler ut, det vill säga nervimpulser. Gliacellerna ger stöd åt nervtrådarna men ett visst utbyte av information i form av elektriska signaler sker även mellan nervcellen och gliacellen.

En bunt axoner är det som utgör en nerv i PNS, medan motsvarande i CNS kallas nervbana. En synaps är en koppling mellan två neuroner, vanligen mellan en axon och en dendrit. Anhopningar av nervcellskroppar kallas ganglier i PNS och nervkärnor i CNS.

Nervsystemets funktion[redigera | redigera wikitext]

Med nervsystemet känner djuren av yttre retningar så att de kan reagera på dem. Detta kallas för nervsystemets sensoriska funktion. Med nervsystemet styr organismerna musklernas kontraktion och körtlars sekretion, vilket kallas för dess motoriska funktion. Eftersom sensoriska nerver i perifera nervsystemet leder signaler in mot centrala nervsystemet, kallas de sensoriska nerverna också för afferenta nerver. De motoriska, utåtledande, nerverna kallas på motsvarande vis efferenta.

Hos leddjur som insekter, spindeldjur och kräftdjur består nervsystemet av många ganglier som hålls samman med två nervtrådar. Dessa nervsystem ser ut som en repstege. Primitiva djur har särskilda nervceller som är ansvarig för särskilda funktioner. I komplexa nervsystem utför några miljoner neuroner tillsammans en speciell uppgift.

Nässeldjur har ett enkelt uppbyggt nervsystem i form av ett nervnät, utan hjärna. Detta kan känna beröring, smärta och förekomsten av vissa kemikalier i vattnet, men kan inte avgöra varifrån en retning kommer.

Juridiska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Enligt svensk lagstiftning anses människolivet vara beroende av att kroppens olika organfunktioner är tillräckligt väl samordnade genom att hjärnan, en viktig del av nervsystemet, fungerar tillräckligt väl. När hjärnans funktion har upphört för alltid, anses människan vara död därför att koordinationen av kroppsfunktionerna har bortfallit; inte, vilket många felaktigt tror, därför att medvetandet har upphört.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]