New Public Management

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

New public management (NPM), resultatstyrning eller tidigare programbudgetering,[1] är ett samlingsbegrepp för reformer av den offentliga sektorns organisation och styrning som omfattar att använda metoder från det privata näringslivet i syfte att öka effektiviteten.[2]

Termen NPM lanserades 1991 av Christopher Hood och har blivit en global trend som har påverkat den offentliga sektorns administration i många länder sedan dess. NPM tar sin utgångspunkt i att tillgängliga resurser är begränsade och fokuserar på att öka effektiviteten.[3]

Grundläggande teser[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket NPM rymmer många olika reformer, både administrativa och ideologiska. De administrativa reformerna fokuserar på organiseringen av offentlig sektor och har inneburit ökad utvärdering, dokumentation och mätande av prestation och effektivitet. De ideologiska reformerna har lett till att även offentlig verksamhet utsätts för konkurrens, verkar på en marknad och ska anpassa sig efter kunder.[2]

Christopher Hood definierade sju komponenter som kännetecknar NPM, fastän alla inte nödvändigtvis finns med eller märks i lika hög grad:

  1. Ledning: Tydlig ansvarsfördelning.
  2. Explicita standarder: Mål, framgångsindikatorer, mätbara målsättningar.
  3. Fokus på faktiskt resultat: Belöning kopplad till utförande, resultat viktigare än procedur.
  4. Decentralisering: Uppdelning av offentlig sektor i mindre enheter, effektivisera genom att hyra in tjänster inom och utom offentlig sektor.
  5. Konkurrens: Mer konkurrens inom offentlig sektor.
  6. Ledningssätt inspirerade av privat sektor: Mer flexibla anställningsformer, alla medarbetare ska känna till verksamhetens mål.
  7. Kostnadseffektivitet: Mer sparsamhet med resurser, utnyttja medlen bättre.[4]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

New Public Management har introducerats under en tid då offentlig sektor i många fall varit pressad av ökade behov och stagnerande resurser. Detta har lett till att NPM ofta blivit utsedd till syndabock för vad som snarare berott på samhällsekonomins begränsningar.

NPM har kritiserats för att ersätta ämbetsmannaansvar och tillit till professionen med styrning mot resultatmål, som inte alltid omfattar professionens värderingar om kvalitet och etiska överväganden.[5] Den har också kritiserats för att öka yrkesutövares administrativa börda, till exempel med dokumentation inom vården och skolan, och hota rättssäkerheten och för att marknadsformen inte passar för den offentliga sektorn.[2]

Inom skolvärlden kritiseras NPM för att leda till att lärare ägnar så mycket tid åt kvalitetsutvärderingar, nationella prov och att ge skriftliga omdömen att tiden inte räcker till undervisning och kursutveckling. Inom universitetsvärlden kritiseras NPM för att leda till toppstyrd linjeorganisation och försvagad meritokrati, akademisk frihet och kollegial struktur (ämneskollegier ledda av ämnesansvariga professorer) för traditionellt kvalitetsarbete. Kvalitetskontrollen har ersatts av styrning mot mätbara mål såsom antal helårsprestationer.[6]

I Sverige har man sett att NPM leder till att uppgifter styckas upp och preciseras för att olika utförare ska kunna konkurrera och prisjämförelse ska bli möjlig. Pressen som konkurrensen innebär tillsammans med en osäkerhet om organisationens överlevnad kan hota rättssäkerheten genom att förutsägbarheten minskar för medborgarna. För att spara på resurserna kan organisationerna formulera om enskilda medborgares behov så att de inte behöver utföras, eller prioriteras lägre än andra medborgares behov. Detta har skett till exempel inom äldrevården. Utan någon förändring i lagen kan ett bistånds innehåll förändras genom omdefiniering.[7]

Förespråkare av NPM argumenterar för att man ska skilja på olika idéer inom samlingsbegreppet och påstår att flera myndigheter faktiskt har effektiviserats av det ändrade styrningssättet.[8]

Regeringen Löfven I tillsatte i juni 2016 den så kallade Tillitsdelegationen. I sitt slutbetänkande (i januari 2019) kritiserade delegationen allvarligt "övertron på NPM" inom kommunal styrning, och föreslog en ny modell för tillitsbaserad styrning i välfärdssektorn, också kallad tillitsreformen, där medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara bättre för att uppnå rättssäker förvaltning.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mundebo, Ingemar; Stockholms universitet; Stockholms universitet; Statsvetenskapliga institutionen (2008). Hur styrs staten?: resultat av resultatstyrning. Stockholm: Stockholm University, Department of Political Science. sid. 54. ISBN 978-91-7155-530-4. ”Många menar att resultatstyrningens rötter bör sökas i 1950- och 1960-talen. Det är rätt – till viss del. Sverige påverkades av internationell debatt och idéer under de årtiondena. I främst USA fanns tankar, senare sammanfattade i formuleringen NPM, New Public Management, om att reformera offentlig förvaltning i rationell riktning. I Sverige arbetade under 1960-talet en offentlig utredning, Programbudgetutredningen. Den lade grund för många av de tankar som närmare utvecklades under 1980-talet om ett rationalistiskt synsätt med förbättrad planering och redovisning, med kostnadsmedvetande och effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och bättre politisk styrning.” 
  2. ^ [a b c] ”new public management - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/new-public-management. Läst 30 januari 2018. 
  3. ^ Lægreid, P 2011, 'New public management', i Badie, B, Berg-Schlosser, D & Morlino, L (red), International encyclopedia of political science, SAGE Publications, Inc., Thousand Oaks, CA, s. 1700-1704, hämtad 4 November 2018, doi: 10.4135/9781412959636.n391.
  4. ^ Hood, C. (1991). A Public Management for All Seasons? Public Administration, 69(1), 3-19. doi:10.1111/j.1467-9299.1991.tb00779.x
  5. ^ https://www.svd.se/inga-britt-ahlenius-farligt-nar-allt-blir-politik
  6. ^ https://www.svd.se/malstyrning-perverterar-forskning-och-utbildning
  7. ^ Agevall, Lena (2005). Välfärdens organisering och demokratin: en analys av New Public Management. sid. 190-191. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-2947. Läst 4 november 2018 
  8. ^ Henrik Borg & Karin Gudmundsson (26 augusti 2015). ”Risken med nidbild av New Public Management”. Dagens Samhälle. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/risken-med-nidbild-av-new-public-management-17689. Läst 4 november 2018. 
  9. ^ https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/06/tillitsbaserad-styrning-i-valfarden--idag-tog-civilminister-ardalan-shekarabi-emot-tillitsdelegationens-huvudbetankande/