Nicolás Salmerón

Nicolás Salmerón
Nicolas Salmeron, porträtterad av Federico de Madrazo.
Född	10 april 1838 Alhama de Almería, Spanien
Död	20 september 1908 (70 år) Pau, Frankrike
Begravd	Cementerio Civil de Madrid
Medborgare i	Spanien
Utbildad vid	Facultad de Filosofía y Letras Universidad Central de Madrid Universitetet i Granada
Sysselsättning	Filosof, politiker, författare, universitetslärare
Befattning
Professor (1867–) Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1871–1872) Kongressledamot under spanska revolutionen, Carthagène (1872) Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1872) Kongressledamot under spanska revolutionen, distrito electoral de Gracia (1872) Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1872–1873) Minister of Grace and Justice (1873) Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1873–1874) President of the Republic of Spain (1873) Spaniens statschef (1873) Ledamot av Diputado a Cortes, Madrid (1886–1887) Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1892–1893) Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1893–1895) Ledamot av Diputado a Cortes, Madrid (1893–1895) Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1898–1899) Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1903–1905) Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1905–1907) Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1907–1908)
Arbetsgivare	Universitetet i Oviedo Universidad Central de Madrid
Politiskt parti
Democratic Party (1858–1868) Solidaritat Catalana (1906–1908) Progressiva partiet (1875–1903) Republican Union (1903–1906) Demokratiska federala republikanska partiet (1868–1875)
Maka	Catalina García
Barn	Rosalía Salmerón Nicolás Salmerón y García (f. 1864) Catalina Salmerón (f. 1866) José Salmerón García (f. 1876) Exoristo Salmerón (f. 1877)
Föräldrar	Francisco Salmerón López
Namnteckning
Redigera Wikidata

Nicolás Salmerón y Alonso, född den 10 april 1838 i Alhama de Almería, död den 21 september 1908 i Pau, var en spansk statsman.

Salmerón var extra ordinarie professor i filosofi och litteratur i Madrid. Som publicist spelade Salmerón stor roll för utbredande av demokratiska idéer under Isabellas regering och tillhörde från 1865 styrelsen av det republikanska partiet. Septemberrevolutionen 1868 förde honom fram till ledningen som en av den regerande juntans främsta medlemmar. I cortes, varav han var medlem från 1871, framstod han som en av republikanernas främsta män, inte minst genom sin lysande talekonst. Efter Amadeus avsägelse av kronan i februari 1873, blev Salmerón justitieminister i Figueras kabinett. Den 18 juli samma år anförtroddes honom chefskapet för verkställande makten i republiken, men han nedlade sin värdighet den 8 september, när cortes som ett led i kampen mot karlisterna och de längst gående federalistiska republikanerna hade antagit krigsartiklar, som bland annat stadgade dödsstraff. Under den följande tiden fungerade Salmerón som president i cortes. Efter statskuppen 1874 drog han sig tillbaka från det politiska livet. Bourbonernas återvändande tvang honom att överge såväl sin professur som att lämna Spanien. Av Sagasta återkallades han 1881. I cortes, där Salmerón från 1886 åter hade säte, sökte han sammansluta de olika republikanska grupperna till ett enhetligt parti. Som republikanernas ledare erkändes han efter Ruiz Zorrillas död. Någon större politisk roll spelade Salmerón likväl ej under Alfons regering. Till sist betraktades han snarast som en doktrinär kammarrepublikan.

Bilder & media

Källor

• Salmerón y Alonso, Don Nicolaus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)