Hoppa till innehållet

Nicolás Salmerón

Från Wikipedia
Nicolás Salmerón
Nicolas Salmeron, porträtterad av Federico de Madrazo.
Född10 april 1838[1][2]
Alhama de Almería[3], Spanien
Död20 september 1908[2] (70 år)
Pau[3], Frankrike
BegravdCementerio Civil de Madrid[4]
Medborgare iSpanien
Utbildad vidFacultad de Filosofía y Letras
Universidad Central de Madrid
Universitetet i Granada
SysselsättningFilosof, politiker, författare, universitetslärare
Befattning
Professor (1867–)
Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1871–1872)
Kongressledamot under spanska revolutionen, Carthagène (1872)[5]
Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1872)[6]
Kongressledamot under spanska revolutionen, distrito electoral de Gracia (1872)[7]
Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1872–1873)[8]
Minister of Grace and Justice (1873)[9][10]
Kongressledamot under spanska revolutionen, Badajoz (1873–1874)[11]
President of the Republic of Spain (1873)[12]
Spaniens statschef (1873)
Ledamot av Diputado a Cortes, Madrid (1886–1887)[13]
Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1892–1893)[14]
Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1893–1895)[15]
Ledamot av Diputado a Cortes, Madrid (1893–1895)
Ledamot av Diputado a Cortes, distrito electoral de Gracia (1898–1899)[16]
Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1903–1905)[17]
Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1905–1907)[18]
Ledamot av Diputado a Cortes, Barcelona (1907–1908)[19]
ArbetsgivareUniversitetet i Oviedo
Universidad Central de Madrid
Politiskt parti
Democratic Party ()
Solidaritat Catalana ()
Progressiva partiet ()
Republican Union ()
Demokratiska federala republikanska partiet ()
MakaCatalina García
BarnRosalía Salmerón
Nicolás Salmerón y García (f. 1864)
Catalina Salmerón (f. 1866)[20]
José Salmerón García (f. 1876)
Exoristo Salmerón (f. 1877)[21]
FöräldrarFrancisco Salmerón López
Namnteckning
Redigera Wikidata

Nicolás Salmerón y Alonso, född den 10 april 1838 i Alhama de Almería, död den 21 september 1908 i Pau, var en spansk statsman.

Salmerón var extra ordinarie professor i filosofi och litteratur i Madrid. Som publicist spelade Salmerón stor roll för utbredande av demokratiska idéer under Isabellas regering och tillhörde från 1865 styrelsen av det republikanska partiet. Septemberrevolutionen 1868 förde honom fram till ledningen som en av den regerande juntans främsta medlemmar. I cortes, varav han var medlem från 1871, framstod han som en av republikanernas främsta män, inte minst genom sin lysande talekonst. Efter Amadeus avsägelse av kronan i februari 1873, blev Salmerón justitieminister i Figueras kabinett. Den 18 juli samma år anförtroddes honom chefskapet för verkställande makten i republiken, men han nedlade sin värdighet den 8 september, när cortes som ett led i kampen mot karlisterna och de längst gående federalistiska republikanerna hade antagit krigsartiklar, som bland annat stadgade dödsstraff. Under den följande tiden fungerade Salmerón som president i cortes. Efter statskuppen 1874 drog han sig tillbaka från det politiska livet. Bourbonernas återvändande tvang honom att överge såväl sin professur som att lämna Spanien. Av Sagasta återkallades han 1881. I cortes, där Salmerón från 1886 åter hade säte, sökte han sammansluta de olika republikanska grupperna till ett enhetligt parti. Som republikanernas ledare erkändes han efter Ruiz Zorrillas död. Någon större politisk roll spelade Salmerón likväl ej under Alfons regering. Till sist betraktades han snarast som en doktrinär kammarrepublikan.

  1. SNAC, SNAC Ark-ID: w65b211f, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 flera författare, Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Diccionario biográfico español-ID: 6156/nicolas-salmeron-y-alonso, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Julián Pablo Díaz López & Ramón González Sánchez (red.), Diccionario Biográfico de Almería, Instituto de Estudios Almerienses, Biographical Dictionary of Almería ID: 463, läst: 4 november 2025.[källa från Wikidata]
  4. Desde Madrid. El cementerio civil, 2905, El Pueblo, 8 juli 1929, s. 2.[källa från Wikidata]
  5. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  6. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  7. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  8. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  9. läs online, www.boe.es .[källa från Wikidata]
  10. läs online, www.boe.es .[källa från Wikidata]
  11. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  12. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  13. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  14. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  15. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  16. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  17. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  18. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  19. läs online, www.congreso.es .[källa från Wikidata]
  20. läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
  21. Arturo Madrigal, Arte y Compromiso : España 1917-1936, Fundación de Estudios Libertarios Anselmo Lorenzo, s. 248, ISBN 978-84-86864-52-1.[källa från Wikidata]