Nicolas Charles Oudinot

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nicolas Charles Oudinot
Nicolas Charles Oudinot by Robert Lefèvre.jpg
Född25 april 1767[1]
Bar-le-DucFrankrike[2]
Död13 september 1847[1] (80 år)
Paris[2]
Begravdcaveau des gouverneurs
MedborgarskapFrankrike
SysselsättningPolitiker, militär
Befattning
Fransk pair
Ledamot av Pairkammaren
Parlamentsledamot i Frankrike (1803–1804)
Hederslegionens storkansler (1839–)
Guvernør for Invalidene (1842–1847)
MakaEugénie de Coucy[3]
BarnVictor Oudinot (f. 1791 och 1791)
Charles Oudinot de Reggio (f. 1819)
Utmärkelser
Marskalk av kejsardömet
Kommendör av Vilhelms militärorden (1816)
Storkors av Hederslegionen
Namn ingraverat på Triumfbågen
Svarta örns orden
Marskalk av Frankrike
Riddare av Mikaelsorden
Storkors av Sankt Ludvigsorden
Riddare av Helgeandsorden
Sankt Vladimirs orden, första klassen
Redigera Wikidata

Nicolas Charles Oudinot, född 25 april 1767, död 13 september 1847, hertig av Reggio 1809, var en fransk militär; marskalk 1809. Han var far till Victor Oudinot.

Oudinot utmärkte sig under revolutionskrigen i försvaret av Biteha 1793 och slaget vid Kaiserslautern 1794, blev brigadgeneral 1794, divisionsgeneral 1799.Han bidrog till segern i slaget vid Austerlitz 1805.[4]

Oudinot utmärkte sig i spetsen för en grenadjärdivision av Lannes' kår vid Friedland 1807. I slaget vid Wagram (1809) förde han 2:a armékåren med synnerlig tapperhet mot fiendens front, varför han belönades med marskalksstaven och hertiglig värdighet. På 1812 års tåg mot Ryssland anförde Oudinot 2:a och i början av 1813 års krig i Tyskland 12:e kåren. Efter stilleståndets utgång fick han befälet över de tre armékårer, som skulle rycka fram mot Berlin, men misslyckades häri genom förlusten av slaget vid Grossbeeren (23 augusti 1813). Han var även, i spetsen för 12:e kåren, med i nederlaget vid Dennewitz (6 september). I slaget vid Wachau (16 oktober) förde han med framgång två divisioner av "unga gardet".

Efter Napoleons fall (1814) slöt Oudinot sig till Ludvig XVIII och fick befälet över en division. Under "hundra dagarna" (1815) förblev han i overksamhet. Som chef för 1:a armékåren deltog Oudinot i 1823 års fälttåg i Spanien. Efter julirevolutionen (1830) drog han sig tillbaka och var från 1843 till sin död guvernör för Invalidhotellet. Oudinot var en tapper truppförare, men visade sig ständigt oförmögen att föra självständigt befäl.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Удино Никола Шарль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, books.google.es.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1046-47 

Källor[redigera | redigera wikitext]