Nicolas Flamel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nicolas Flamel

Nicolas Flamel, född 1330 i Pontoise en stad nära Paris, död 1418, var skrivare vid Paris universitet, skriftställare och alkemist. Enligt legenden skall han ha funnit de vises sten och blivit odödlig.

Flamel gifte sig med en rik änka och blev med tiden mycket förmögen på ej fullt känt sätt, kanske genom affärsförbindelser med de på den tiden hårt förföljda judarna, vilkas egendom han tog i förvar och övertog vid ägarnas död. Han skall ha grundat flera sjukhus och kapell och donerade stora mängder pengar till kyrkor. Han lät uppföra ett hus på 51 rue de Montmorency i Paris, Auberge Nicolas Flamel, vilket numera är ett historiskt minnesmärke.

Det berättas att han blev alkemist och kunde göra guld.

Flamel i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Nicolas Flamel nämns i böckerna Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo, Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling och Da Vinci-koden av Dan Brown samt i filmen Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott av David Yates.

Källor[redigera | redigera wikitext]