Nicolas-Louis de Lacaille
| Nicolas Louis de Lacaille | |
 | |
| Född | 15 mars 1713[1][2][3] Rumigny, Frankrike |
|---|---|
| Död | 21 mars 1762[4][5][3] (49 år) Paris[6] |
| Medborgare i | Kungariket Frankrike[7] och Frankrike[8] |
| Utbildad vid | Collège de Lisieux Collège de Navarre  |
| Sysselsättning | Astronom[7], författare[9], matematiker, lärare |
| Befattning | |
| Diakon, Reims romersk katolska ärkestift (1732–) | |
| Arbetsgivare | Parisobservatoriet[7] Paris universitet |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Nicolas Louis de Lacaille, född 15 mars 1713 i Rumigny nära Reims, död 21 mars 1762 i Paris, var en fransk astronom, matematiker och kartograf.
Lacaille kontrollerade 1739–1740 på uppdrag av astronomen Cassini den franska gradmätningen, varmed franska vetenskapsakademin då var sysselsatt. 1739 utnämndes han till professor i matematik vid Collège Mazarin, som 1746 ställde till hans förfogande ett litet observatorium, där han gjorde omfattande observationer för revision av stjärnkataloger.
1741 valdes han till medlem av vetenskapsakademin. På dennas uppdrag gjorde han en expedition med fartyget "The Cape of Good Hope" till södra halvklotet och vistades 1751–1754 vid Godahoppsudden för att utföra mätningar till bestämmande av månparallaxen. Där utförde han även en gradmätning och anskaffade materialet för sin 10 000 objekt omfattande stjärnkatalog, Coelum australe stelliferum (1763). Han namngav 14 stjärnbilder, varvid han — till skillnad från norra stjärnhimlens av grekisk mytologi inspirerade namn — systematiskt valde beteckningar på diverse vetenskapliga instrument och verktyg.
En annan viktig vetenskaplig bedrift var att han genom mätning av en meridianbåge vid Kapstaden kunde visa att jorden inte var klotformig, utan snarare liknade ett päron. Därmed gav han stöd för Isaac Newtons tes om jordens avplattning vid polerna. de la Caille var känd för att vara ytterst noggrann, men icke desto mindre har det i efterhand ansetts bevisat, att det måttband han använde vid mätningen av meridianbågen var ca 10 centimeter för kort.
I samband med arbetet med meridianbågen bestämde han exakta longituden för observatoriet i Kapstaden genom astronomisk observation av Neptunus månar.
Efter sin återkomst till Frankrike fortsatte han sina observationer vid Collège Mazarin. Lacaille hann dessutom med att författa en mängd avhandlingar samt läroböcker i matematik, mekanik, optik och astronomi.
De Lacaille tillägnades hederstiteln abbé. År 1754 invaldes han som utländsk ledamot nummer 29 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Asteroiden 9135 Lacaille är uppkallad efter honom.[10]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lacaille, Nicolas Louis de i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ SNAC, Nicolas Louis de Lacaille, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Nicolas-Louis de La Caille, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Nicolas-Louis de Lacaille.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Nicolas-Louis de Lacaille.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Arthur Berry, A Short History of Astronomy, John Murray, 1898.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 5 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Minor Planet Center 9135 Lacaille” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9135. Läst 2 mars 2021.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- ”Historik över de la Cailles arbete i Sydafrika”. Arkiverad från originalet den 14 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060114155225/http://www.saao.ac.za/assa/html/his-astr_-_lacaille.html. Läst 23 april 2006. (Astronomical Society of Southern Africa)
|