Niki Lauda vann formel 1-VM1975 i Ferrari. Året därpå skadades han svårt med bland annat brännskador vid en krasch under Tysklands Grand Prix 1976 på Nürburgring. Trots att han var nära döden var han tillbaka i sin Ferrari sex veckor efter olyckan. I en av grand prix-historiens mest berömda slutkamper, förlorade Niki Lauda mästerskapet till James Hunt, då han gav upp i årets sista lopp, Japans Grand Prix 1976. Vid loppet var banan våt och siktförhållandet lågt, Niki Lauda bröt efter bara två varv.[1] Det var kanske rätt, men högst troligt var hans beslut påverkat av kraschen på Nürburgring.[källa behövs] Säsongen 1977 återtog dock Lauda världsmästartiteln.
1979 lämnade Lauda F1 och startade flygbolaget Lauda Air. Han återvände till racing 1982, efter att hans bolag fått ekonomiska problem, och vann sin tredje VM-titel säsongen 1984 i McLaren, då han lyckades besegra sin stallkamrat, fransmannen och sedermera fyrfaldiga världsmästaren Alain Prost med en halv VM-poäng. Lauda lade av racingen 1985 och återgick till sitt flygbolag där han blev kvar tills han blev utdriven 1999 efter konflikter i styrelsen. Niki Lauda var från mitten av 2001 till 2002 stallchef för Jaguar Racing. Lauda blev för sina insatser invald i International Motorsports Hall of Fame 1993.