Nikolaj Rumjantsev

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nikolaj Petrovitj Rumjantsev, porträtt av George Dawe.

Nikolaj Petrovitj Rumjantsev (ryska Никола́й Петро́вич Румя́нцев), född den 3 april 1754, död den 15 januari 1826, var en rysk greve, diplomat, slavist och mecenat, son till Pjotr Aleksandrovitj Rumjantsev.

Rumjantsev var 1779-1796 rysk minister vid tyska riksdagen. Hans sändebudsberättelser från Tyskland är i historiskt avseende viktiga. Jämte sin officiella verksamhet fann han tid till omfattande studier i västeuropeisk litteratur, historia och statsvetenskap. 1802 blev han handelsminister och var 1807-1813 utrikesminister och "kansler", i vilken egenskap han åtföljde Alexander I till kongressen i Erfurt 1808 och avslöt freden i Fredrikshamn mellan Ryssland och Sverige 1809.

Sin största betydelse har Rumjantsev som samlare av handskrifter och böcker i slavisk historia och litteratur samt som frikostig främjare av dithörande undersökningar och arbeten: hans tid kallas i den ryska slavistikens historia "den rumjantsevska perioden". Redan 1791 hade han trätt i förbindelse med Dobrovský, och till den "rumjantsevska kretsen" hörde under 1800-talets 2:a och 3:e årtionden nästan alla, som då arbetade i Rysslands historia, fornkunskap och äldre litteratur.

"Kanslern" underhöll med dem en lärd brevväxling, följde deras arbeten med livligt deltagande, bekostade forskningsresor och litterära undersökningar samt tryckningen av en mängd lärda verk. Själv tog han initiativ till och övervakade utgivningen av den stora samlingen av statsurkunder: Sobranie gosudarstvennych gramot i dogovorov, som, med Dumonts Corps diplomatique till föredöme, 1813-1828 på hans bekostnad utkom i 4 stora folioband.

Bland övriga på hans bekostnad utgivna arbeten kan nämnas Kirill Turovskij och andra urkunder från 1100-talet (utgivna av Kalaidovitj), två fornryska lagböcker (storfurst Vasilij III:s och Ivan IV:s), Sofia-krönikan (utgiven av Strojev), Vitryskt arkiv (redigerat av Grigorovitj), Kalaidovitjs undersökningar om den bulgariske exarken Johannes samt Köppens samling av fornslovenska urkunder.

Rumjantsevs samling av äldre slaviska och ryska handskrifter och böcker var säkert en av de värdefullaste, som någonsin funnits i enskild ägo, den innehöll vid Rumjantsevs död 742 handskrifter, 40 000 band böcker och 640 kartor. Rumantsev testamenterade sin samling till staten som bildar grundstommen till det efter honom uppkallade Rumjantsevska museet, vilket nu ingår i Ryska statsbiblioteket. Till museet lämnades även hans mynt- och antikvitetssamlingar samt hans mineraliesamling.

Som Rumjantsevs bibliotekarie tjänstgjorde under hans senare år slavisten Aleksandr Vostokov, och denne har lämnat en för den slaviska litteraturhistorien synnerligen viktig beskrivning över handskrifterna i museet (1842). Rumjantsev bestred även kostnaderna för Otto von Kotzebues världsomsegling 1815-1818 (för att finna nordostpassagen) och beskrivningen av densamma (1821). Han lär för vetenskapliga syften ha offrat 300 000 rubel.

Källor[redigera | redigera wikitext]