Nils Asther

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nils Asther
Nils Asther.jpg
Född Nils Anton Alfhild Asther
17 januari 1897
i Köpenhamn, Danmark
Död 13 oktober 1981 (84 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1916–1963
Maka Vivian Duncan
(1930–1933?)
IMDb SFDb
Nils Asther i sin första filmroll, Mauritz Stillers Vingarne 1916.

Nils Anton Alfhild Asther född 17 januari 1897 i Sankt Matteus församling i Köpenhamn, död 13 oktober 1981 i Farsta i Stockholm, var en svensk skådespelare inom film och teater.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Asther kom till Malmö som adoptivbarn. Han upptäcktes av Mauritz Stiller, som en roll i en av världshistoriens första gayfilmer, Vingarne 1916, Som en av Stillers favoriter dröjde det inte länge innan erbjudanden om filmroller började komma. Efter studierna engagerades han vid teatrar i Köpenhamn. 1923 inledde han en karriär som filmskådespelare i Tyskland.

Efter att ha arbetat med Victor Sjöström i Sverige och Michael Curtiz i Tyskland flyttade han 1927 till Hollywood på deras rekommendation. Bland hans motspelare märks Greta Garbo, Pola Negri och Joan Crawford. Nils Asther medverkade i drygt 70 filmer, varav 16 stumfilmer. Han återkom till Sverige 1958 och kom att göra ytterligare några film- och teaterroller i Sverige; vid sidan av film och teater ägnade han sig åt måleri.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

1927 lämnade han Europa för Hollywood, där hans första film blev Topsy och Eva. Under inspelningen lärde han känna Systrarna Duncan som var välkända varieté artister, och 1930 hade ingick de i ett kort skenäktenskap, Vivian Duncan, i Reno, Nevada augusti 2 1930 - ett par dagar efter ett mycket offentlig bråk där Vivian Duncans tidigare fästman, skådespelaren Rex Lease, påstods ha misshandlat henne." [1]

Tillsammans fick de ett barn Evelyn Asther Duncan, som i media kallades "den internationella babyn" på grund av sin svenska pappa, amerikansk mor och bayerska födelse. Dotterns nationalitet debatterades och Nils erbjöd sig att ansöka om amerikanskt medborgarskap om det skulle lösa problematiken med att få sin dotter till Amerika.

Redan från början visades deras äktenskap vara stormigt för att sluta i en infekterad skilsmässa där Vivian Duncan fick vårdnaden om dottern.[2]

Homosexualitet[redigera | redigera wikitext]

Teater och filmindustrin under 1920-talet accepterade homosexuella skådespelares sexuella läggning med en viss reservation, alltid under förutsättning att de förblev diskreta, och det fanns ingen offentlig antydan om oegentligheter. Nils Asther var ogenerat gay, till den punkt där han föreslog äktenskap med Greta Garbo att dölja den verkliga arten av deras sexuella läggning.


Under inspelningen av "Single Standard" i Catalina, hörde filmteamet hur Greta Garbo sa till Nils "Jag är inte en av dina sjömän" När han greppade tag i henne lite väl hårdhänt. "Sailor" (sjöman). Det var ett ord som hon brukade kalla sina manliga, Gay/Bisexuella vänner.[3]

Homosexuella handlingar var avkriminaliserades i vissa delar av västvärlden, som Polen 1932, Danmark 1933, Sverige 1944, och Storbritannien 1967, var det inte förrän i mitten av 1970-talet som homosexuella började att uppnå begränsade medborgerliga rättigheter i vissa länder. En vändpunkt nåddes 1973 då American Psychiatric Association bort homosexualitet från Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, vilket motverkar den tidigare definitionen av homosexualitet som en klinisk psykisk störning.

År 1977, i Quebec kom den första jurisdiktion på statlig nivå i världen att förbjuda diskriminering på grund av sexuell läggning. Tyvärr var det under Nils livstid ett stigma att vara gay. Han växte upp i ett djupt religiöst patricierhem, och samhället ansåg att homosexualitet var en synd och såg homosexualitet som en sjukdom och "otukt mot naturen,". Efter en riksdagsmotion till 1933 års riksdag av Vilhelm Lundstedt (s) togs straffbestämmelsen om samkönat sex bort ur lagen. Homosexuella handlingar var fortsatt olagliga fram till 1944, då homosexualitet istället kom att betraktas som en mentalsjukdom. Sjukdomsstämplen kvarstod till 1979, då en aktion på Socialstyrelsens trappa resulterade i att den nytillträdda chefen för socialstyrelsen, Barbro Westerholm, avskaffade sjukdomsbegreppet.

Nils hade en långvarig relation med skådespelaren/stuntman och WWII sjömannen Ken DuMain. (Född: 14 sep 1923, Rylie, Dallas County, Texas, USA, död: 21 augusti, 2001, Los Angeles County, Kalifornien, USA, Inscription: PHM1 US NAVY). Enligt Ken DuMain träffade han Nils Asther på Hollywood Boulevard i början av 1940-talet och haft en långsiktig relation. "Åh, du är och skådespelare? Vad har du varit i?" Asther svarade "Jag spelade med Greta Garbo i The Single Standard". "Jag såg det inte." sa Ken, "Sen gjorde jag Wild Orchids med Garbo". "Jag sa, jag såg inte den heller." ". Och sedan hamnade vi i säng tillsammans. När jag skulle gå, gav han mig han ett femtio dollar. Jag kände mig som en prostituerad, men sedan sa han "Jag skulle vilja se dig oftare. Här är mitt nummer. Ring mig när du är i stan".

Det är ovanligt att någon skådespelare kunde vara så pass öppen då Hollywood skådisarna var rädda att identifieras av sina ragg. Asther kände förmodligen en trygghet i att Ken DuMain verkade totalt ointresserad av filmer och kanske även för att hans karriär var i stort sett över vid den här tiden[4].

Nils hade relationer med både den svenska regissören Mauritz Stiller och svenska författaren Hjalmar Bergman och många manliga kollegor.

Memoarer[redigera | redigera wikitext]

Nils Asthers memoarer, "Narrens väg - Ingen gudasaga" (Carlsson Bokförlag, 1988) har sammanställts med förord ​​av Uno "Myggan" Ericson, som inte kände Nils Asther och hade bara träffat honom en gång, när Nils kom till Göteborg 1958. [källa behövs] Efterordet är skriven av Iwo Wiklander. Delen som är skriven av Nils Asther täcker åren mellan hans födelse och ankomsten till Sverige 1958. Boken är fylld med skandalöst skvaller och självförakt.

Iwo Wiklander har uttryckt vid en senare intervju att Nils Asther var fast besluten att förstöra delar av sitt liv innan sin död och att mycket material i hans självbiografi var överdriven eller helt plockad ur luften för att göra en mer intressant historia.[5] Grevinnan Linde Klinckowströms-von Rosen hävdar att deras "förlovning" var ett "practical joke" under filminspelningen tillsammans[6].

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Nils Asther är gravsatt i Hotagen, Jämtland, Sverige.

För sitt bidrag till filmindustrin har Nils Asther en stjärna på Hollywood Walk of Fame]] på 6705 Hollywood Blvd.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1923 Lord Brocklehurst Den beundrandsvärde Crichton
J. M. Barrie
Karl Hedberg Dramaten
1924 Merriman Mister Ernest
Oscar Wilde
Gustaf Linden Dramaten
1924 Andre ädlingen Othello
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Nils Asther: Narrens väg - Ingen gudasaga, memoarer (Carlsson Bokförlag, 1988)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bradley, Edwin M.. The First Hollywood Musicals 
  2. ^ The Spokesman-Review - Nov 17, 1932. 
  3. ^ Slide, Anthony. Essays On Undocumented Areas Of Silent Film 
  4. ^ Slide, Anthony. Silent Topics: Essays on Undocumented Areas of Silent Film ISBN 9780810850163 
  5. ^ Intervju inför opublicerad bok
  6. ^ Asther, Nils. Narrens väg 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Narrens väg, postum självbiografi 1988.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]