Nils Berglind
Nils Axel Vilhelm Berglind, född 26 mars 1900 i Stockholm, död 24 oktober 1974 i Stockholm[1], var en svensk ingenjör och affärsman.
Nils Berglind var son till sadelmakare Axel Berglind och Wilhelmina Kjellén. Han tog en fil.mag.-examen 1920 och civilingenjörsexamen 1927 på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Han anställdes i L M Ericsson och arbetade i Warszawa från 1928, och under andra världskriget. Han var kurir åt Warszawasvenskarna, en grupp som smugglade ut dokument åt den polska motståndsrörelsen.
Berglind arresterades i Berlin i juli 1942 misstänkt för spioneri, sedan tyska Gestapo hade fått upp spåret på Warszawasvenskarna. Han var 11 juli på väg till Sverige för semester i ett flygplan från Berlin, men detta tvingades att vända åter till flygplatsen Tempelhof, där Gestapo väntade. Han dömdes till döden i juli 1943 i Berlin, men benådades hösten 1944 efter en vädjan av kung Gustav V hos Adolf Hitler, kontakter via Heinrich Himmlers massör Felix Kersten samt som bytesvara i handelsförhandlingar om svenska kullagerleveranser.
Han var från 1934 gift med Karin Margareta Berglind (1906–1991).[1]
Litteratur
- Lennart Lundberg: Under kriget. Svenska spioner och hjältar i skuggan av andra världskriget, Tre böcker 1997
- Józef Lewandowski: Swedish Contribution to the Polish Resistance Movement during World War Two (1939-1942), Almqvist & Wiksell International 1979
- Józef Lewandowski: Knutpunkt Stockholm, Atlantis, Stockholm 2006
Källor
- Ola Larsmo: Krigets hjältar, publicerat i Dagens Nyheter 6 augusti 2006
- Staffan Thorsell: I hans majestäts tjänst - en berättelse från Hitlers Berlin och Stalins Moskva, Albert Bonnier förlag 2009, sidorna 168-78
- Vem är Vem ? Stor-Stockholm 1962
Noter
| |||||||||||