Nils Sjögren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Krönikebrunnen i Skara.
Detalj av Sjuhäradsbrunnen i Borås.
Tragos Tragediens födelse framför Malmö Operan.

Nils Axel Gustav Sjögren, född 14 mars 1894 i Stockholm, död 30 juli 1952 i Saltsjöbaden, var en svensk skulptör och målare. Han var gift med Anna Sjögren (född Christensson) och far till konstnären Bengt Sjögren. Nils Sjögrens väg i Saltsjöbaden påminner om honom.

Utbildning och levnad[redigera | redigera wikitext]

Nils Sjögren var son till restaurangägarna Axel Fritiof Sjögren och Hulda Charlotta Katarina Johansson och växte upp i Stockholm. Som gymnasist var han kvällselev på Wilhelmsons målarskola i Stockholm. Efter faderns önskemål studerade han konsthistoria, klassisk fornkunskap och franska på Uppsala universitet innan han fortsatte sin konstnärsutbildning på heltid. Han studerade skulptur för Antoine Bourdelle i Paris på Académie de la Grande Chaumière under två månader. I dennes efterföljd arbetade han i en klassisk, realistisk stil. I Paris övertog han skulptören Anders Jönssons ateljé nära Porte d'Orleans. Han bodde i Paris till 1922 med Anna Sjögren, som han gift sig med 1919, och företog studieresor till andra europeiska städer. I Frankrike föddes sonen Bengt 1920.

Åter i Sverige var han lärling till Christian Eriksson, av vilken han lärde sig bildhuggarhantverket och lärde sig uppskatta naturstudier. Han fick sitt genombrott 1923 som skulptör med två jaktgrupper med Diana med sin båge respektive Herkules i strid med en av Dianas hjortar, vilka presenterades på det årets jubileumsutställning i Göteborg. Under 1920-talet och början av 1930-talet gjorde han ett antal reliefer med klassiska, mytologiska motiv, bland andra Ikaros över portalen till Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Med början med Vasabrunnen på Larmtorget i Kalmar gjorde Nils Sjögren en serie magnifika brunnar i flera svenska städer, bland andra Skara, Borås, Enköping och Malmö. Han blev så bekant för brunnar att han bland konstnärkollegor gick under smeknamnet Brunte, myntat av den nära vännen Isaac Grünewald. Han brunnar skildrar ett antal scener och motiv. För Nils Sjögren var berättandet centralt i konstverken och formen underordnad: "Konst är ett meddelande från människa till människa. Från hjärta till hjärta."[1]

Han var 1926-41 lärare i skulptur på Konstakademien i Stockholm, till en början till 1931 som vikarie för Carl Milles, och senare professor 1931-41. Han hade bland annat Liss Eriksson, Bror Marklund, Willy Gordon, Bror Marklund, Gustav Nordahl, Edvin Öhrström och Allan Runefelt som elever. Han var drivande tillsammans med bland andra Isaac Grünewald, Otte Sköld och Birger Simonsson i en omorganisation av konsthögskolan i slutet av 1930-talet.

Han bodde och arbetade från 1938 och till sin död i Villa Matadi i Neglinge i det då konstnärstäta Saltsjöbaden samtidigt med generationskamraterna Gustav Nordahl, Sven X-et Erixson, Stellan Mörner, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och andra.[2] Familjen Sjögrens hus, var jämte Isaac Grünewalds Grünewaldvillan, centralpunkter för en livaktig konstnärskoloni i Saltsjöbaden. Han var på olika sätt engagerad i att stärka konstnärernas ställning, bland annat som ordförande i Konstnärernas Riksorganisation och som ledamot i styrelsen för Statens konstråd. Nils Sjögren är begravd på Norra Begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Villa Matadi, familjen Sjögrens hem mellan 1938 och 1980.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Från ett tal av Nils Sjögren på hans 50-årsdag till vänner och elever, citerat av Åsa Cavalli-Björkman i Svenskt biografiskt lexikon.
  2. ^ Lars Westman: X-et och Saltsjöbaden, Carlsson Bokförlag, Borås 1997, ISBN 91-7203-107-7
  3. ^ Hittagraven.se

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]