Nobels fredspris
| Nobels fredspris | |
| Beskrivning | Fredspris |
|---|---|
| Utdelare | Norska Nobelkommittén |
| Plats | Oslo |
| Land |  Norge |
| Första utdelning | 1901 |
| Återkommande | Årligen |
| Tidpunkt | 10 december |
Nobels fredspris är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente.
Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser".[1] Dessutom gällde dessa förutsättningar vad som gjorts under det gångna året. Detta frångicks dock av praktiska skäl av Nobelkommittén redan från början.
Beskrivning
.JPG)
Det är inte klarlagt varför Alfred Nobel ville att fredspriset skulle administreras av Norge, som vid tiden för Nobels död var i union med Sverige. Den norska nobelkommittén menar att en anledning kan ha varit att Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpade att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder.[2]
Pristagare utses i mitten av oktober av Norska Nobelkommittén som består av fem ledamöter utsedda av det Norska Stortinget. Till skillnad från övriga nobelpris kan även organisationer, och inte bara personer, tilldelas fredspriset.[3] Prisceremonin äger rum i rådhuset i Oslo den 10 december. Det är det enda nobelpris som delas ut i Oslo; de övriga prisen delas ut samma dag i Stockholm. Priset har delats ut sedan 1901. Ett längre uppehåll gjordes 1939–1943 på grund av andra världskriget och Nazitysklands ockupation av Norge.
Sammanlagt har 813 personer och 20 organisationer fått priset, och 213 gånger har två eller fler personer delat priset. Totalt har 12 kvinnor tilldelats fredspriset. Den yngsta pristagaren är Malala Yousafzai som var 17 år när hon 2014 mottog priset. Den äldsta pristagaren är Joseph Rotblat var 87 år när han 1995 tilldelades Nobels fredspris.[4]
Kontroverser och kritik
När tysken Carl von Ossietzky erhöll priset 1935 förvägrades han, av den nazityska regeringen, att lämna koncentrationslägret som han befann sig i. Året därefter förbjöd Nazitysklands regim tyskar att ta emot Nobelpriset.[5]
Då fredspriset ofta gäller insatser som kan vara mer politiska till sin natur har valet av pristagare tenderat att bli omstritt oftare än fallet med de vetenskapliga nobelprisen. Kritik har gällt dem som erhållit priset såväl som personer som inte erhållit priset. Några kritiska exempel är: Henry Kissinger 1973[6], Yassir Arafat, Yitzak Rabin och Shimon Peres 1994[7], Al Gore 2007[källa behövs], Barack Obama 2009 [8] och Europeiska unionen 2012.
Då ingen pristagare kan sägas ha medverkat till att stående arméer minskats eller avvecklats, har priset mer blivit en prestigesak som också ges ut till personer vars gärningar kan förväntas bli av fredligt slag. t.ex. USA:s president Barack Obama. Skarp kritik har från olika håll inte sällan framförts mot norska Nobelkommitténs val av pristagare, till exempel i böcker som Nobels Fredspris: Visionen som försvann av Fredrik S. Heffermehl, 2011.[9]
Det nyare svenska humanitära priset Right Livelihood Award erbjöds före sitt instiftande Nobelkommittén som ett komplement avsett för de många individer och grupper, som verkar för en fredlig, human utveckling mer i det tysta och lokalt, men avvisades och blev i stället ett fristående pris, utdelat dagen före nobelprisen och ibland benämnt som ett "alternativt nobelpris".
Fredspriskonserten
Den norska fredspriskonserten debuterade 1994 och har sedan dess ägt rum en dag efter prisutdelningen i arenan Oslo Spektrum. Konserten har alltid varit uppmärksammad på grund av de årligen inbjudna fredsambassadörerna/värdarna och mångfalden av internationella musikaliska artister.
Kronologisk lista över pristagare
| År | Pristagare | Anledning/Verksamhet | Nationalitet |
|---|---|---|---|
| 1901 | Henri Dunant, Frédéric Passy | Grundare av Röda Korset respektive Franska Freds Föreningen | Schweiz, Frankrike |
| 1902 | Élie Ducommun, Albert Gobat | Högt uppsatta ledamöter i Internationella Fredsbyrån | Schweiz |
| 1903 | Randal Cremer | Grundare av International Arbitration League | Storbritannien |
| 1904 | Institut de droit international | Studier av internationell rätt | |
| 1905 | Bertha von Suttner | Engagemang i fredsrörelsen | Österrike-Ungern |
| 1906 | Theodore Roosevelt | Medlare i det rysk-japanska kriget | USA |
| 1907 | Ernesto Moneta, Louis Renault | President for fredsforbundet i Lombardo respektive professor i internationell rätt | Italien, Frankrike |
| 1908 | Klas Pontus Arnoldson, Fredrik Bajer | Grundare Svenska freds- och skiljedomsföreningen respektive hedersordförande Internationella Fredsbyrån | Sverige, Danmark |
| 1909 | Auguste Beernaert, Paul Henri d'Estournelles de Constant | Engagemang i fredsrörelsen | Belgien, Frankrike |
| 1910 | Permanent International Peace Bureau (Permanenta Internationella Fredsbyrån) | Fredsarbete | |
| 1911 | Tobias Asser, Alfred Fried | Initiativtagare till Conférences de Droit international privé i Haag respektive grundare av tidningen Die Waffen Nieder | Nederländerna, Österrike-Ungern |
| 1912 | Elihu Root | Medling | USA |
| 1913 | Henri La Fontaine | President för Permanenta Internationella Fredsbyrån | Belgien |
| 1914 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1915 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1916 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1917 | Internationella rödakorskommittén | Arbetet med tillvaratagande av krigsfångarnas intressen | |
| 1918 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1919 | Woodrow Wilson[a] | Initiativtagare till Nationernas Förbund | USA |
| 1920 | Léon Bourgeois | President för Nationernas Förbund | Frankrike |
| 1921 | Hjalmar Branting, Christian Lous Lange | Sveriges delegat i Nationernas förbund respektive Generalsekreterare för Interparlamentariska unionen | Sverige, Norge |
| 1922 | Fridtjof Nansen | Initiativtagare till Nansenpasset | Norge |
| 1923 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1924 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1925 | Sir Austen Chamberlain, Charles G. Dawes | Utarbetade Locarnofördraget respektive initiativtagare till Dawesplanen | Storbritannien, USA |
| 1926 | Aristide Briand, Gustav Stresemann | Var med och utarbetade Locarnofördraget | Frankrike, Tyskland |
| 1927 | Ferdinand Buisson, Ludwig Quidde | Grundare av Kommissionen för Mänskliga Rättigheter respektive engagemang i internationellt fredsarbete | Frankrike, Tyskland |
| 1928 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1929 | Frank B. Kellogg | Utarbetade Briand-Kelloggpakten | USA |
| 1930 | Nathan Söderblom | Ledare för den ekumeniska rörelsen | Sverige |
| 1931 | Jane Addams, Nicholas Murray Butler | President för Women's International League for Peace and Freedom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet respektive förkämpe för Briand-Kelloggpakten | USA |
| 1932 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1933 | Sir Norman Angell | Medlem av Nationernas Förbunds exekutiva kommitté | Storbritannien |
| 1934 | Arthur Henderson | President for Nationernas Förbunds nedrustningskonferens 1932-1934 | Storbritannien |
| 1935 | Carl von Ossietzky | Journalist och pacifist | Tyskland |
| 1936 | Carlos Saavedra Lamas | Medling i konflikten mellan Paraguay och Bolivia 1935 | Argentina |
| 1937 | Robert Cecil | Grundare och president för International Peace Campaign | Storbritannien |
| 1938 | Nansenbyrån | Internationell hjälporganisation | |
| 1939 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1940 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1941 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1942 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1943 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1944 | Internationella rödakorskommittén | ||
| 1945 | Cordell Hull | En av initiativtagarna till Förenta Nationerna | USA |
| 1946 | Emily Greene Balch, John R. Mott | För hennes arbete i Women's International League for Peace and Freedom Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet respektive president YMCA | USA |
| 1947 | Friends Service Council, American Friends Service Committee | ||
| 1948 | Inget pris utdelades[f 2] (tänktes ges till Mahatma Gandhi men han blev mördad innan.)[källa behövs] | ||
| 1949 | Lord Boyd Orr | Storbritannien | |
| 1950 | Ralph Bunche | Medling i Palestina, 1948 | USA |
| 1951 | Léon Jouhaux | FN-delegat | Frankrike |
| 1952 | Albert Schweitzer | Grundare av Lambarene sjukhuset, Gabon | Tyskland |
| 1953 | George C. Marshall | Utformare av Marshallplanen | USA |
| 1954 | Förenta Nationernas flyktingkommissariat | ||
| 1955 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1956 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1957 | Lester Bowles Pearson | Arbetet med Suez-krisen och Mellanöstern frågan | Kanada |
| 1958 | Georges Pire | Ledare för hjälporganisationen för flyktinar l'Europe du Coeur au Service du Monde | Belgien |
| 1959 | Philip Noel-Baker | Livslångt engagemang i fredsfrågor | Storbritannien |
| 1960 | Albert Lutuli | Ordförande ANC, arbetet mot apartheid | Sydafrika |
| 1961 | Dag Hammarskjöld (postumt) | Förstärkning av FN-organisationen | Sverige |
| 1962 | Linus Pauling | Kampanjledare mot kärnvapenprov | USA |
| 1963 | Internationella rödakorskommittén | ||
| 1964 | Martin Luther King | Kampanjarbete för medborgerliga rättigheter | USA |
| 1965 | FN:s barnfond | Biståndsorganisation | |
| 1966 | Inget pris utdelades[f 1] | ||
| 1967 | Inget pris utdelades[f 2] | ||
| 1968 | René Cassin | Ordförande Europadomstolen | Frankrike |
| 1969 | International Labour Organization (ILO) | Verka för bättre arbetsvillkor och sociala rättigheter för arbetstagare | |
| 1970 | Norman Borlaug | Forskningsarbete för grödor, forskningsledare International Maize and Wheat Improvement Center | USA |
| 1971 | Willy Brandt | Förbundskansler, utarbetande av den västtyska östpolitiken | Västtyskland |
| 1972 | Inget pris utdelades[f 3] | ||
| 1973 | Henry Kissinger, Le Duc Tho | Delat pris för utarbetande av fredsplan i Vietnam | USA, Vietnam |
| 1974 | Seán MacBride, Eisaku Sato | Irland, Japan | |
| 1975 | Andrej Sacharov | Människorättsförkämpe | Sovjetunionen |
| 1976 | Betty Williams, Mairead Corrigan | Fredsarbete i Nordirland | Nordirland (Storbritannien) |
| 1977 | Amnesty International | Människorättsarbete för samvetsfångar | |
| 1978 | Anwar al-Sadat, Menachem Begin | Fredsavtal mellan Israel och Egypten | Egypten, Israel |
| 1979 | Moder Teresa | Grundare av Missionaries of Charity | Albanien |
| 1980 | Adolfo Pérez Esquivel | Icke-våldsarbete mot juntan i Argentina | Argentina |
| 1981 | Förenta Nationernas flyktingkommissariat | ||
| 1982 | Alva Myrdal, Alfonso García Robles | Nedrustningsarbete genom FN:s försorg | Sverige, Mexiko |
| 1983 | Lech Wałęsa | Ledare för fackföreningsrörelsen Solidaritet | Polen |
| 1984 | Desmond Tutu | Arbete mot apartheid | Sydafrika |
| 1985 | Internationella läkarrörelsen mot kärnvapen[11] | Information kring katastrofala följder av kärnvapen[12] | Internationell organisation |
| 1986 | Elie Wiesel | Överlevare från förintelsen, livslångt människorättsarbete | USA |
| 1987 | Oscar Arias Sánchez | Fredsarbete i Centralamerika | Costa Rica |
| 1988 | FN:s fredsbevarande styrkor | För möjliggörande av FN:s föresatser | |
| 1989 | Den 14:e Dalai Lama (Tenzin Gyatso) | Frihetsarbetet för Tibet, konsekvent motstånd till våld | Tibet (Kina) |
| 1990 | Michail Gorbatjov | För sin roll i fredsprocessen | Sovjetunionen |
| 1991 | Aung San Suu Kyi | För sitt icke-våldsarbete för demokrati och mänskliga rättigheter | Burma |
| 1992 | Rigoberta Menchú | Människorättsarbete med fokus på ursprungsbefolkning | Guatemala |
| 1993 | Nelson Mandela, F. W. de Klerk | Delat pris för det fredliga borttagandet av apartheid | Sydafrika |
| 1994 | Yassir Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin | För arbetet att möjliggöra en fredsprocess i Mellanöstern | Palestina, Israel |
| 1995 | Joseph Rotblat, Pugwashrörelsen | Arbete för nedrustning av kärnvapen | Polen |
| 1996 | Carlos Filipe Ximenes Belo, José Ramos-Horta | Fredarbete i Östtimor | Östtimor |
| 1997 | International Campaign to Ban Landmines, Jody Williams | Delat pris för att förbjuda och röja minor | USA |
| 1998 | John Hume, David Trimble | För insatserna att komma till en fredlig lösning i Nordirlandskonflikten | Nordirland (Storbritannien) |
| 1999 | Läkare utan gränser (Médecins Sans Frontières) | För humanitära insatser på alla kontinenter | |
| 2000 | Kim Dae-jung | Fredsarbete i Östasien, speciellt arbetat med Nordkorea | Sydkorea |
| 2001 | FN, Kofi Annan | För arbetet med en fredligare och bättre organiserad värld | Ghana |
| 2002 | Jimmy Carter | För arbetet att nå fredliga lösningar på internationella konflikter | USA |
| 2003 | Shirin Ebadi | För arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet för barn och kvinnor. Med fokus på Iran. | Iran |
| 2004 | Wangari Maathai | Insatser för hållbar utveckling, demokrati och fred | Kenya |
| 2005 | IAEA, Mohamed el-Baradei | För arbetet att förhindra att civil kärnkraftsutveckling används militärt | Egypten |
| 2006 | Grameen Bank, Mohammad Yunus | Skapandet av ekonomisk och social utveckling med mikrokrediter | Bangladesh |
| 2007 | Al Gore, IPCC | För skapandet och spridandet av kunskap om människoskapad klimatpåverkan | USA |
| 2008 | Martti Ahtisaari | För arbetet att nå fredliga lösningar på internationella konflikter | Finland |
| 2009 | Barack Obama | För skapandet av ett nytt klimat i internationell politik | USA |
| 2010 | Liu Xiaobo | För hans långa och icke-våldsamma kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina. | Kina |
| 2011 | Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee, Tawakkul Karman | För deras icke-våldskamp för kvinnors säkerhet och deras rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete. | Liberia, Liberia, Jemen |
| 2012 | Europeiska unionen | För att i över 60 år ha bidragit till fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. | |
| 2013 | Organisationen för förbud mot kemiska vapen | För dess omfattande arbete att förstöra kemiska vapen. | |
| 2014 | Malala Yousafzai, Kailash Satyarthi | För deras kamp mot förtryck av barn och unga människor och för rätten till utbildning för alla barn. | Pakistan, Indien |
| 2015 | Tunisiens nationella dialogkvartett | För dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011. | Tunisien |
| 2016 | Juan Manuel Santos[13] | För hans beslutsamma ansträngning att skapa fred i sitt land. | Colombia |
| 2017 | International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) | Internationell anti-kärnvapenkampanj. |
Referenser
Fotnoter
Noter
- ^ Nobelprize.org: Nobels testamente
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081011215754/http://nobelpeaceprize.org/en_GB/about_peaceprize/why-norway/. Läst 11 oktober 2009.
- ^ Norska Nobelinstitutet: From Nomination to Ceremony Arkiverad 31 juli 2003 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
- ^ ”Facts on the Nobel Peace Prize”. Nobelprize.org. Nobel Media AB 2014. Web. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/facts/peace/index.html. Läst 10 oktober 2014.
- ^ Nobelprize.org: Carl von Ossietzky - Biography (engelska)
- ^ Tønnesson, Øyvind (29 juni 2000). ”Controversies and Criticisms”. Nobelprize.org. http://nobelprize.org/peace/articles/controversies/index.html. Läst 26 september 2012.
- ^ "Förhoppningar om att Nobelpriset för fredsprocessen framåt" (11 min 20 sek), Studio Ett, Sveriges Radio, 7 oktober 2016. Åtkomst den 7 oktober 2016.
- ^ "Ett slag i ansiktet på hela fredsrörelsen", Svenska Dagbladet på Internet. Publicerat 9 oktober 2009, läst 9 oktober 2009.
- ^ Nobels Fredspris: Visionen som försvann, av Fredrik S. Heffermehl, Leopard Förlag, 2011
- ^ "The Nobel Peace Prize 1919 – Woodrow Wilson". Nobelprize.org. Läst 23 mars 2013. (engelska)
- ^ International Physicians for the Prevention of Nuclear War
- ^ Svenska Läkare mot Kärnvapen
- ^ ”Juan Manuel Santos får Nobels fredspris”. Expressens hemsida. Expressen. 7 oktober 2016. http://www.expressen.se/nyheter/juan-manuel-santos-far-nobels-fredspris/. Läst 7 oktober 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nobels fredspris.- Komplett lista över fredsprismottagare, kronologisk
- Norska Nobelinstitutets officiella webbplats (engelska) (bokmål)
- Worldwide critcism of Nobel peace awards Publicerad 18 oktober 1973 i The Times
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|