Hoppa till innehållet

Nord-Hålogalands stift

Från Wikipedia
Nord-Hålogalands stift
Nord-Hålogaland bispedømme
Davvi-Hålogalándda biss
Tromso Dom.jpg
Inrättat1952
SamfundNorska kyrkan
BiskopssäteTromsø, Norge Norge
DomkyrkaTromsø domkyrka
BiskopOlav Øygard[1]
(2014– )
Antal prosterier (kontrakt)8[2]
Antal församlingar62[3]
Antal medlemmar179 453(2021)[4]
Vapen
Norska kyrkans vapen.
Karta

Norska kyrkans stiftsindelning. Nord-Hålogalands stift i nordöst.

Nord-Hålogalands stift (norska: Nord-Hålogaland bispedømme, nordsamiska: Davvi-Hålogalándda biss) är ett stift inom Norska kyrkan. Stiftet täcker det nordligaste Norge, närmare bestämt Troms och Finnmark fylken, samt ögruppen Svalbard i Norra ishavet.

Biskopssätet är Tromsø domkyrka i Tromsø och biskop är sedan 2014 Olav Øygard. Stiftet upprättades 1952, genom delning av dåvarande Hålogalands stift.

Hela Nordnorge tillhörde ursprungligen Trondheims stift, med Nidarosdomen som moderkyrka. Den 1 januari 1804 inrättades Nordlandene og Finmarkens stift, bestående av Nordland, Finnmark och Troms.[5]

Biskopen bosatte sig i Tromsø 1838, och från 1844 kom stiftet att kallas Tromsø stift. Tromsø domkyrka invigdes 1861.[5][6]

I slutet av 1910-talet ersatte Norska kyrkan samtliga stift med biskopsdömen, och 1918 fick Tromsø stift det nya namnet Hålogaland bispedømme. När stiftet 1 januari 1952 delades i en nordlig och en sydlig del upprättades Nord-Hålogaland bispedømme som ett självständigt stift.[4][5][7][8]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]
Porträttbild av en medelålders man i glasögon, med hår enbart på sidorna av hjässan, klädd i mörk kavaj, cerise skjorta med prästkrage samt med ett större kors i silver hängande på bröstet.
Olav Øygard är sedan 2014 biskop i Nord-Hålogalands stift.

Stiftet leds av en biskop, med biskopssäte i Tromsø och Tromsø domkyrka. Han eller hon leder vigseltjänsten i stiftet, och beslutar om kyrkans verksamhet tillsammans med stiftsrådet. Under sig har biskopen prostarna, som leder prästtjänsten i prostierna.[9]

Olav Øygard vigdes till biskop av Nord-Hålogaland i Tromsø domkyrka 9 november 2014. Han har tidigare varit präst i Alta, sedan prost i Alta kontrakt. Utöver teologi har han även studerat samiska.[10]

Stiftsrådet

[redigera | redigera wikitext]

Nord-Hålogaland bispedømmeråd, stiftsrådet, är stiftets högsta beslutande organ och beslutar om kyrkans verksamhet i stiftet. Stiftsrådet beslutar också i anställnings- och ansvarsärenden för stiftets prästtjänster. Rådet består av elva ledamöter:

  • biskopen
  • en präst, vald av stiftets präster
  • en i stiftet anställd lekman, vald av de i stiftet anställda lekmännen
  • sju andra lekmän, valda direkt av stiftets röstberättigade medlemmar, samt
  • en nordsamisk representant[11]

Ett särskilt ungdomsråd fungerar som rådgivande organ till stiftsrådet.[12]

Kontraktsindelning

[redigera | redigera wikitext]
Kontrakt (prosterier) i Nord-Hålogalands stift (2020), förutom Svalbard.

Nord-Håloglanads stift är indelat i åtta kontrakt (prosterier, norska: prostier); Svalbard tillhör Tromsø domprosteri. Det finns 62 församlingar (socknar, norska: sokn eller sogn) i stiftet. Församlingarna samverkar i 39 kyrkliga samfälligheter (norska: kirkelige fellesråd), en organisation som ungefärligt motsvarar ett pastorat, men i övrigt följer kommunindelningen och är nära knuten till den kommunala organisationen.[4]

De åtta kontrakten är:[2]

Saemien Åålmege, Samiska församlingen i sydsamiska språkområdet har verksamhet över hela det sydsamiska området, och står direkt under biskopen av Nidaros tillsyn.[13] Døves menighet i Tromsø är en del av Dövkyrkan, och tillhör Døveprostiet i Oslo stift, och står därför under biskopen av Oslos tillsyn.[14][15]

Ansvarsområden

[redigera | redigera wikitext]

Nord-Hålogalands stift har särskilt ansvar för att ta tillvara och synliggöra nordsamiskt språk och kultur i kyrkan.[16] Indre Finnmarks kontrakt är det enda i Den norska kyrkan som har samisk majoritet, och som därför har nordsamiska som förvaltningsspråk parallellt med norska.[17]

Stiftet har själv tagit på sig att även främja kyrklig verksamhet på kvänska.[18]

Biskopslängd

[redigera | redigera wikitext]

Biskopar i Hålogaland bispedømme (1804−1952)

[redigera | redigera wikitext]

Biskopar i Nord-Hålogaland (1952− )

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Biskopen i Nord-Hålogaland” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/biskop/. Läst 2 mars 2022. 
  2. ^ [a b] ”Prostier” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/tema/prostier/. Läst 2 mars 2022. 
  3. ^ ”Årsrapport 2020” (på norska) (pdf). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. 1 mars 2021. https://kirken.no/globalassets/bispedommer/nord-halogaland/dokumenter/tema/arsrapport/%C3%A5rsrapport%202020%20.pdf. Läst 2 mars 2022. 
  4. ^ [a b c] Elstad, Hallgeir (2023-08-23). ”Nord-Hålogaland bispedømme” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Nord-H%C3%A5logaland_bisped%C3%B8mme. Läst 5 januari 2024. 
  5. ^ [a b c] Elstad, Hallgeir (2023-08-23). ”Hålogaland bispedømme” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/H%C3%A5logaland_bisped%C3%B8mme. Läst 5 januari 2024. 
  6. ^ Thorsnæs, Geir; Svendsen, Trond Olav; Engerengen, Lars (2024-01-04). ”Tromsø” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Troms%C3%B8. Läst 5 januari 2024. 
  7. ^ Elstad, Hallgeir (2023-08-22). ”bispedømme” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/bisped%C3%B8mme. Läst 5 januari 2024. 
  8. ^ (på norska) Forskrift om deling av bispedømme, Nord-Hålogaland og Sør-Hålogaland. lovdata.no. 1952-08-29. https://lovdata.no/dokument/LFO/forskrift/1952-08-29-2. Läst 5 januari 2024. ”I samsvar med lov av 23. mai 1952 blir det fastsatt at Hålogaland bispedømme skal deles fra 1. oktober 1952, slik at Troms og Finnmark fylker og Svalbard utgjør et bispedømme med navnet Nord-Hålogaland bispedømme og med Tromsø by som bispesete. Nordland fylke skal utgjøre et bispedømme med navnet Sør-Hålogaland bispedømme og med Bodø by som bispesete. Bodø kirke skal være Sør-Hålogaland bispedømmes domkirke og hovedkirke hvor presteordinasjon og i tilfelle bispevigsel blir å utføre. Tromsø kirke skal være domkirke og hovedkirke for Nord-Hålogaland bispedømme.” 
  9. ^ ”Biskop og bispedømme” (på nb-NO). Nord-Hålogaland bispedømme. https://www.kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/biskop%20og%20bisped%C3%B8mme/. Läst 5 januari 2024. 
  10. ^ ”Biskopen i Nord-Hålogaland” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. https://www.kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/biskop/. Läst 5 januari 2024. 
  11. ^ ”Kirkeordning for Den norske kirke” (på norska). lovdata.no. Barne- og familiedepartementet. 30 mars 2019. https://lovdata.no/dokument/SF/forskrift/2019-03-30-2307/. Läst 30 december 2021. 
  12. ^ ”Nord-Hålogaland bispedømmes Ungdomsråd” (på nb-NO). Nord-Hålogaland bispedømme. https://www.kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/bdr/ungdomsradet-nhur/. Läst 5 januari 2024. 
  13. ^ ”Om Saemien Åålmege” (på norska). Saemien Åålmege. Den norske kirke. 29 maj 2019. https://www.kirken.no/nb-NO/fellesrad/saemien-%C3%A5%C3%A5lmege/om%20oss/saemien%20%C3%A5%C3%A5lmege/. Läst 5 januari 2024. 
  14. ^ ”Døves menighet Tromsø”. www.dovekirken.no. Den norske kirke. https://www.dovekirken.no/For-hele-Norge/Troms%C3%B8. Läst 5 januari 2024. 
  15. ^ ”Om Oslo bispedømme” (på norska). Den norske kirke. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/Oslo/om-bispedommet/. Läst 9 december 2021. 
  16. ^ ”Samisk kirkeliv” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. 23 juni 2017. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/tema/samisk-kirkelivii/. Läst 2 mars 2022. 
  17. ^ ”Indre Finnmark prosti” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. 4 februari 2021. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/tema/prostier/indre%20finnmark/. Läst 2 mars 2022. 
  18. ^ ”Kvensk kirkeliv” (på norska). Nord-Hålogaland bispedømme. Den norske kirke. 19 februari 2016. https://kirken.no/nb-NO/bispedommer/nord-haalogaland/tema/kvensk-kirkeliv/. Läst 2 mars 2022.