Nordatlantiska fördraget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nordatlantiska fördraget
NATOTreatyCopyAuthenticationPage.jpg
Typ Militär allians
Undertecknat 4 april 1949
Plats Washington, D.C.
Förseglat 24 augusti 1949
I kraft Ratifikation av Belgien, Kanada, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och USA samt en majoritet av de övriga signatärstaterna.
Undertecknare
Lista
 Albanien
 Belgien
 Bulgarien
 Danmark
 Estland
 Frankrike
 Grekland
 Island
 Italien
Canadian Red Ensign (1921-1957).svg Kanada
 Kroatien
 Lettland
 Litauen
 Luxemburg
 Nederländerna
 Norge
 Polen
 Portugal
 Rumänien
 Slovakien
 Slovenien
 Spanien
 Tjeckien
 Turkiet
 Tyskland
 Ungern
 Storbritannien
 USA
Depositarie USA:s regering
Språk Franska, engelska
North Atlantic TreatyWikisource

Nordatlantiska fördraget även kallat Atlantpakten eller Washingtonfördraget, undertecknades i Washington, D.C. den 4 april 1949 och var ett fördrag som etablerade Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato).

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Fördraget skapades med ett väpnat angrepp mot Västeuropa av Sovjetunionen i åtanke, men den ömsesidiga självförsvarsklausulen åberopades aldrig under kalla kriget. Den åberopades för första gången 2001 som svar på 11 september-attackerna mot World Trade Center och Pentagon i Operation Eagle Assist.

Ursprungliga medlemmar[redigera | redigera wikitext]

De tolv ursprungliga länderna som undertecknade avtalet och blev därmed grundmedlemmar i Nato var:

Karta över Nato-ländernas kronologiska medlemskap.
  •  Belgien
  •  Danmark
  •  Frankrike
  •  Island
  •  Italien
  • Canadian Red Ensign (1921-1957).svg Kanada
  •  Luxemburg
  •  Nederländerna
  •  Norge
  •  Portugal
  •  Storbritannien
  •  USA

Undertecknandet[redigera | redigera wikitext]

Ledarna för de länder som i Washington, D.C. undertecknade avtalet som befullmäktigade var:

Senare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Följande länder anslöt sig till fördraget efter de ursprungliga länderna:

  •  Grekland (1952)
  •  Turkiet (1952)
  • Västtyskland Västtyskland (1955)
  •  Spanien (1982)
  •  Tjeckien (1999)
  •  Ungern (1999)
  •  Polen (1999)
  •  Bulgarien (2004)
  •  Estland (2004)
  •  Lettland (2004)
  •  Litauen (2004)
  •  Rumänien (2004)
  •  Slovakien (2004)
  •  Slovenien (2004)
  •  Albanien (2009)
  •  Kroatien (2009)

När Tysklands återförening inträffade 1990 blev landet som helhet en medlem av Nato.

Under toppmötet i april 2008 inbjöds Kroatien och Albanien officiellt att gå med i Nato. De båda undertecknade fördraget och gick officiellt med i Nato den 1 april 2009.

Artikel fem[redigera | redigera wikitext]

Enligt denna artikel åtar sig varje medlemsstat att överväga en väpnad attack mot en stat att vara ett väpnat angrepp mot alla stater.

Amerikansk ratifikation[redigera | redigera wikitext]

I USA ratificerades fördraget av amerikanska senaten i omröstning 82 mot 13 röster den 21 juli 1949.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]