Nordlig grå kuskus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nordlig grå kuskus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
CuscusOrientalisWolf.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
ÖverfamiljPhalangeroidea
FamiljKlätterpungdjur
Phalangeridae
SläkteKuskusar
Phalanger
ArtNordlig grå kuskus
P. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Phalanger orientalis
Auktor(Pallas, 1766)
Utbredning
Northern Common Cuscus area.png
Utbredningsområde (mörkblå = ursprunglig)
Hitta fler artiklar om djur med


Nordlig grå kuskus (Phalanger orientalis[2][3][4][5]) är en pungdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1766. Phalanger orientalis ingår i släktet kuskusar och familjen klätterpungdjur.[6][7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arterna inom släktet Phalanger är 32,5 till 60 cm långa (huvud och bål).[8] Därtill kommer gripsvansen som hos nordlig grå kuskus är 28 till 42 cm. Vikten varierar mellan 1,0 och 5,0 kg men de flesta hanar är omkring 2,1 kg tunga och honor är allmänt lite lättare. Svansen är hos honor vid spetsen vit och hos hanar helt vit. Båda kön har en tjock och ullig päls. Den är hos hanar oftast mörkgrå och hos honor gråbrun till rödbrun. Undersidan är täckt av vitaktig päls. De flesta individer har en mörk längsgående strimma på ryggens topp. Artens nos är jämförd med fläckkuskus (Spilocuscus maculatus) som lever i samma region lite längre. Vid bakfötterna är stortån och andra tån motsättlig. Nordlig grå kuskus har långa böjda klor.[9]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer på norra Nya Guinea samt på flera mindre öar i regionen. På dessa öar blev arten huvudsakligen införd av människan. Habitatet utgörs av olika slags skogar samt av trädodlingar och trädgårdar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Nordlig grå kuskus är främst nattaktiv och den klättrar huvudsakligen i träd eller i skogens undervegetation. På dagen vilar den i trädens håligheter. Arten rör sig oftast långsam men vid behov kan den klättra fort och den har förmåga att hoppa från gren till gren. Detta pungdjur äter olika växtdelar som blad, blommor, frukter, frön och unga växtskott.[9]

När honan inte är brunstig lever varje individ ensam. Arten godkänner ingen fläckkuskus i sitt revir. Vanligen har honor bara en kull per år med en till tre ungar, oftast tvillingar. Dräktigheten varar bara 13 dagar och sedan fortsätter ungarna sin utveckling i moderns pung (marsupium). Däremot överlever sällan båda ungar tiden tills honan slutar med digivning.[9]

Status[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret jagas av Nya Guineas ursprungsbefolkning för köttets skull och ibland fångas individer för att hålla de som sällskapsdjur. Beståndet anses däremot vara stabilt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • P. o. breviceps
  • P. o. orientalis


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Phalanger orientalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-1024.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Ronald M. Nowak, red (1999). ”Cuscuses” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 96-97. ISBN 0-8018-5789-9. https://books.google.se/books?id=T37sFCl43E8C&lpg=PA91&dq=Phalanger%20orientalis&hl=sv&pg=PA96#v=onepage&q&f=false 
  9. ^ [a b c] Laura Merlo (12 november 2002). ”Gray cuscus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Phalanger_orientalis/. Läst 10 juni 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]