Guldtrast
| Guldtrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Trastfåglar Turdidae |
| Släkte | Zoothera |
| Art | Guldtrast Z. aurea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Zoothera aurea | |
| Auktor | (Holandre, 1825)[2] |
| Synonymer | |
Guldtrast (Zoothera aurea) är en i huvudsak asiatisk vida utbredd fågel i familjen trastar.[4]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Guldtrasten är en förhållandevis stor trast med kroppslängd på cirka 27–31 centimeter. Fjäderdräktens grundton är på ryggen ljust olivbrun, mot buken gulaktig till vit. Hela dräkten har kraftig svart fjällteckning. Vingen är på ovansidan brokig i svart och beige, undersidan till största delen vit med ett markant svart band från armhåla till vingknoge. Den har 14 stjärtpennor.[5]
Guldtrasten skiljer sig från tigertrast då guldtrasten är större, har spetsigare vingar, 14 istället för tolv stjärtpennor och de har olika sång. Guldtrasten är också mer guldgul i tonen än tigertrasten som är mer rödbrun och benen hos guldtrast är rosaröda mot tigertrastens grågula.[5]
Förutom sången är guldtrasten mycket tystlåten. Sången är en utdragen entonig vissling med fyra till fem sekunders mellanrum. "tyy...tyy...ty...".[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Guldtrasten är en flyttfågel som främst häckar på tajgan i norr, från Sibirien till Manchuriet, Japan och Korea. Den övervintrar i södra Kina, Indokina, Taiwan och på ön Lan-yü.
Observationer i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Guldtrast observeras mycket sällsynt i Sverige. Första fyndet gjordes 1837 då en individ sköts i Jämtland. Därefter har den observerats ytterligare fem gånger, den senaste i Ottenby, Öland 2003.[6]
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Guldtrasten delas upp i två underarter:[4]
- Zoothera aurea aurea – häckar från Sibirien till Manchuriet och Korea; övervintrar i södra Kina och Indochina
- Zoothera aurea toratugumi – häckar i Manchuriet och Japan; övervintrar i Taiwan och på ön Lan-yü.
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) behandlas dock arten som monotypisk, det vill säga inte delas in i underarter, en linje som svenska BirdLife Sverige numera följer.[7]
Systematiken kring guldtrasten och dess närmaste släktingar är inte helt utredd och fortfarande kontroversiell. Tidigare fördes en mängd populationer i främst östra och södra Asien till guldtrasten, men dessa behandlas idag som egna arter:[4]
- Tigertrast (Zoothera dauma) – i Himalaya, inklusive taxonen horsfieldi (Sydostasien) och iriomotensis i Ryukyuöarna
- Amamitrast (Zoothera major) – i Ryukyuöarna
- Ceylontrast (Zoothera imbricata) – på Sri Lanka
- Nilgiritrast (Zoothera neilgherriensis) – i sydvästra Indien
I och med att tigertrasten urskiljs som egen art bytte guldtrasten också vetenskapligt artepitet från dauma till aurea.[5] Även guldtrastens auktor förändrades i och med detta, från John Latham, 1790 till François Holandre, 1825 eftersom taxonet som Latham beskrev 1790 var dauma.[2]
Det råder dock inte konsensus kring denna uppdelning. Birdlife International har valt en annorlunda indelning av komplexet i endast tre arter:[1]
- Zoothera dauma – inklusive ceylontrasten
- Zoothera major – monotypisk
- Zoothera aurea – inklusive nilgiritrasten, ceylontrasten, horsfieldi och iriomotensis
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
I Ryssland häckar guldtrasten i mörka barr- och blandskogar, vanligen i granskogar utmed floddalar, beskogad stäpp, bland- eller lövskogar på åsar och sluttningar och öppen skog med lärk, björk och asp. I Korea hittas den i bergsbelägna skogar, i Japan mer i fuktiga löv- och blandskogar med tät undervegetation, huvudsakligen på mellan 500 och 1600 meters höjd på centrala Honshu, på Hokkaido från havsnivån till 800 meter över havet. I övervintringsområdena hittas den i städsegrön skog, bergsskogar och bambulundar på alla nivåer, men även i stadsnära parker, i öppna områden som gräsmattor, picknickområden och golfbanor nära skyddande träd.[8]
Guldtrasten är en omtalat skygg fågel som födosöker på eller nära marken på jakt efter ryggradslösa djur och bär. Där syns den nervöst promenera, vända torra blad med näbben och ofta snabbt sprida ut och resa stjärten. Den är ofta aktiv i gryning och skymning då den kan söka sig till stigar och vägar.[8]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Arten häckar från slutet av maj i Sibirien, maj–augusti i Nordkorea och april–augusti i Japan. Det stora skålformade boet av mossa, gräs, kvistar och rötter placeras en till sex meter upp i en trädklyka, buske eller på en jordbank. Däri lägger den tre till fem ägg.[8]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Notera dock att IUCN inkluderar ceylontrasten och taxonet horsfieldi i guldtrasten. I Europa tros det häcka 25 000–100 000 par.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2019 Zoothera aurea . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.
- ^ [a b] R. T. Chesser, K. J. Burns, C. Cicero, et al. (2017) 58th Supplement to AOS Checklist, The Auk: Ornithological Advances, vol.134, sid:751–773
- ^ https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?avibaseid=8E267A2656A555F5
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c d] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
- ^ Guldtrast, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
- ^ [a b c] del Hoyo, J., N. Collar, D. A. Christie, and G. M. Kirwan (2020). White's Thrush (Zoothera aurea), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.scathr2.01
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör guldtrast.
Wikispecies har information om guldtrast.- Läten på xeno-canto.org
|