Taggstjärtseglare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nordlig taggstjärtseglare)
Hoppa till: navigering, sök
Taggstjärtseglare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
White-throated Needletail - Cropped.jpg
Taggstjärtseglare i Bhutan.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSkärrfåglar[2] eller seglar- och kolibrifåglar[3]
Caprimulgiformes/Apodiformes
FamiljSeglare
Apodidae
SläkteHirundapus
ArtTaggstjärtseglare
H. caudacutus
Vetenskapligt namn
§ Hirundapus caudacutus
Auktor(Latham, 1802)
Utbredning
HirundapusCaudacutusDistribution.png

     Häckningsområde      Stannfåglar      Vinterlokal (norra hemisfärens vinter)
Synonymer
Nordlig taggstjärtseglare
Taggstjärtseglare i Bhutan.
Taggstjärtseglare i Bhutan.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Taggstjärtseglare[4] (Hirundapus caudacutus) är en seglare[2] som tros flyga snabbast av alla fåglar i planflykt.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Taggstjärtseglaren häckar i två ganska väl avskilda områden i Centralasien och södra Sibirien, där den nordliga flyttar söderut om vintern till Australien, och den södra i stor utsträckning är en stannfågel. De två populationerna representerar två underarter:[2]

  • Hirundapus caudacutus caudacutus – häckar från Sibirien till Japan och Kurillerna. Den övervintar i Australien.
  • Hirundapus caudacutus nudipes – häckar från Himalaya till sydvästra Kina. Uppträder vintertid även i Indien och Burma.

Taxonet formosanus fördes tidigare till taggstjärtseglare men anses nu istället tillhöra den nära släktingen silverryggig taggstjärtseglare (Hirundapus cochinchinensis).

Taggstjärtseglaren är en sällsynt gäst i Europa. I Sverige har den påträffats vid två tillfällen: 22–27 maj 1994 i Umeälvens delta i Västerbotten samt 5 juni 1998 vid Hornborgasjön i Västergötland.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

I vinterkvarter i närheten av Kobble Creek, Queensland.

Taggstjärtseglaren är en stor och långvingad seglare som mäter 19–20 cm, ett vingspann på 50–51 cm och en vikt på 101–140 gram.[6] Den har långa lie-formade vingar, massiv, ganska lång kropp med kort, tvärt avskuren stjärt. På mycket nära hål syns nåltunna utskott från stjärten.[6]

Den adulta fågel är till största delen svartbrun, med tydlig vit strupe och en stor U-formade vit fläck på bakre delen av undersidan, från undergumpen och upp på kroppssidan, fram till vingens bakkant. Den har även ett tunt vitt streck i pannan som sträcker sig utmed ögonbrynsstrecken.[6] Ovansida är mörkbrun, med en tydlig silvergrå fläck på manteln, med diffusa kanter.[6]

Vingarna och stjärten är metalliskt grönglänsande. Den har små vita fläck på tertialspetsarna.[6] Den har även en blåmetallisk fläck som sträcker sig över delar av de inre armtäckarna och delar av tertialerna.[6] Den juvenila fågeln är dovare med mindre tydlig ljus fläck på ovansidan.[6]

Den är framförallt lik silverryggig taggstjärtseglare och främsta skillnaden är att den saknar den tydliga vita strupen, utan har istället en gråaktig strupe och den saknar helt vit panna.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

I vinterkvarter, drickande, vid Lake Samsonvale, sydöstra Queensland.

Taggstjärtseglaren tillbringar större delen av sin tid högt upp i luften och lever av insekter. På häckningsplats uppträder de ofta över bergiga områden med gammal skog.[6] Ibland observeras den på lägre höjd, då oftast över sjöar för att dricka eller över översvämmad odlingsmark där den födosöker.[6] Det är den fågelart som tros uppnå den högsta hastigheten vid planflykt, 169 km/h.[7]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Hirundapus caudacutus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 2 oktober 2017.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2 oktober 2017
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  5. ^ ”Taggstjärtseglare”. Raritetskatalogen. Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige. http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/raritetskatalogen/seglare-praktfaglar-hackspettar/taggstjartseglare/. Läst 2 oktober 2017. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Brazil, Mark (2009). Helm Field Guide: Birds of East Asia. Illustrerad av Dave Nurney. London: A&C Black Publishers. sid. 270–271. ISBN 978-0-7136-7040-0 
  7. ^ Bourton, Jody (2 mars 2010). ”Supercharged swifts take flight speed record”. BBC Earth. BBC. http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_8539000/8539383.stm. Läst 2 oktober 2017.