Norgehistoria

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Norgehistorier är en typ av etnisk humor som är vanlig i Sverige. Likheterna i språket och det historiska gnabbet mellan svenskar och norrmän gjorde norrmän till ett tacksamt mål för svensk humor. Norrmännen bemötte skämten – vitskriget hade startat. 1968 kom Norgevisan av Mosebacke monarki, vilket förmodligen startade kriget. Tidningen Expressen rapporterade i maj 1975 att folk framförallt i Stockholmstrakten hade börjat med Norgehistorier och presenterade ett urval av dessa. Den norska tidningen Verdens Gang i Oslo fick reda på detta och bad sina läsare skicka in "svenskevitser" och engagerade skådespelaren Arve Opsahl som general i vitskriget.[1]

Oljebolaget Norsk Hydro har använt norgehistorierna som en del av sina reklamkampanjer i Sverige.

Norgehistorierna kan delas in i kategorier, till exempel följande

  • Anekdotiskt berättande historier.
Typiskt innehåll är att en norrman befinner i en viss situation och väljer att agera på ett mycket dumt sätt, ofta ska han lösa någon typ av problem eller på annat sätt se till att något bli gjort. Dessa historier liknar Bellmanvitsarna.
  • Frågande vitsar om namn på norrmän eller norska platser.
Typisk form: Vad heter Norges ...? Dessa bygger mest på ordvitseri. Ett klassiskt exempel är:
-Vad heter Norges sämste skidåkare?
-??
-Inge Glid!
  • Norgeord.
Dessa brukar man också presenteras som frågor, men här handlar det om vanliga ting som man låtsas heter knäppa saker på norska. De mest välkända är nog att banan skulle heta "guleböj", att haj skulle heta "kjempetorsk", ekorre "tallefjant" eller att toapapper skulle heta "rumpekrafs". Dessa "norgeord" kommer sig av att norskan väldigt ogärna anammar lånord, till skillnad från svenskan.[källa behövs] Norskan innehåller ord som ter sig löjliga för en svensk som tagit till sig det utländska (ofta engelska) ordet. En skallerorm kallas till exempel för klapperslange på norska och en bläckfisk heter blekksprut.
  • Gåtvitsar där norrmännen påstås göra något konstigt och man ska svara på varför. Detta varför ska vara något oväntat och tokigt. Dessa skämt börjar gärna med formuleringar av typen "Vet du varför norrmännen har så stora...?" eller "Vet du varför norrmännen brukar...?".

Det är inte alltid helt självklart vilken av dessa kategorier en Norgehistoria kan föras till. Många kan innehålla inslag från flera eller kanske inte passa in alls i den föreslagna sorteringen..

I andra länder[redigera | redigera wikitext]

I andra länder är det också vanligt att skämta om grannlandet:

Till exempel skämtar

Det är även vanligt bland de flesta europeiska länder att skämta om invånare från USA, där skämtet går ut på att amerikaner är obildade, högljudda, överviktiga samt beter sig överlägset alla andra.

Före splittringen av Jugoslavien förekom (ibland ganska hårda) skämt mellan de olika kulturerna.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arne Ruth och Björn Lindahl (red) I takt och otakt. Nya historier om Norge och Sverige. Schibsted Forlag/Natur & Kultur, Oslo/Stockholm 2010. Eget kapitel om Norgehistorier. Mikael Klingberg: Morokul igen
  2. ^ Ylva Carlqvist Warnborg "Guleböjar, tallefjantar och kämpetorskar", Vetandets värld, Sveriges Radio, 17 maj 2012. Läst den 17 maj 2012.