Normaltid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Normaltid i olika delar av världen

Normaltid är en gemensam tid för ett större område eller land som jämkar de olika tider som kan uppstå när man på varje plats ställer tiden efter solen, så kallad soltid. Detta innebär oftast att man ställer klockan till tolv när solen står som högst på himlen eller, i tropiska länder, till sex på eftermiddagen vid solens nedgång. Genom införandet av normaltider har världen indelats i tidszoner, där en normaltid gäller i varje tidszon. I listor över länders tidszoner anges respektive normaltid. Sommartid är en tillfällig omställning av klockorna i förhållande till normaltiden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Länge behövdes ingen normaltid. Man levde relativt isolerat i byar och städer och reste oftast inte långt, fort och samordnat. När järnvägen slog igenom som allmänt transportmedel blev det däremot ohållbart med lokala tider. Det blev krångligt att skriva tidtabeller, och lokförarna hade problem med att hålla reda på tiden mot sin klocka. Många järnvägsbolag, inklusive Statens järnvägar, införde en egen järnvägstid för att kunna hantera sin tågplanering, vilket i stället gjorde tidtabellerna närmast omöjliga att göra förståeliga. Stationsklockorna hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala tiden. För att lösa dessa problem enades man så småningom i land efter land om att införa normaltider med (oftast) hela timmars avvikelse från Greenwichtid, så kallade tidszoner. En fördel med detta system är att minuter och sekunder blir lika överallt.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Regeringen föreskriver i förordningen SFS 1979:988 ’Förordning om svensk normaltid’ att den för tidsangivning inom landet gällande tiden (svensk normaltid) skall vara den av Bureau International de l’Heure fastställda normaltiden Temps Universel Coordonné (UTC) ökad med en timme.
— Citat från Sveriges Provnings- och Forskningsinstituts webbplats

Svensk normaltid utgår således från 15-gradersmeridianen östlig längd och sammanfaller med den centraleuropeiska tidszonen. Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879, vilket gav alla orter i landet samma tid, då kallad borgerlig tid.[1][2][3] Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var tidigare 45 minuter, mellan Stockholm och Göteborg 24 minuter. Normaltiden från 1879 använde dock en tidsmeridian 3° väster om meridianen genom Stockholms gamla observatoriumObservatoriekullen nära Odenplan, vilket innebar att Sveriges tidsmeridian då låg 15° 3′ öster om Greenwich. År 1900 ändrades tidsmeridianen till exakt 15° öster om Greenwich och svensk tid justerades 12 sekunder, och detta är den tidsmeridian vi använder idag.

Vilken tid man skulle välja som normaltid var från början inte klart. Stockholm och Göteborg var de starkaste kandidaterna. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg för att passagerare som följde lokal tid skulle komma för tidigt, och inte för sent, till tåget. Det var något som inte kunde accepteras i huvudstaden. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar och utredningarna avlöste varandra, ty ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken innan man kom fram till en kompromiss: svensk normaltid skulle följa meridianen som löper ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg och ha en hel timmes tidsskillnad från Greenwich. Denna meridian går i närheten av Karlshamn, Örebro och Östersund.

Sverige var först i världen med att lagstifta om införandet av normaltid.[källa behövs]

Andra länder[redigera | redigera wikitext]

  • Storbritannien införde en normaltid 1885. De hade en järnvägstid redan 1847.
  • USA införde standardiserad järnvägstid 1883, vilket snabbt infördes som normaltid i många delstater, några olika hela antal timmar från Greenwich. Innan dess hade varje bolag sin järnvägstid vilka kunde skilja mycket på grund av långa avstånd.
  • I Danmark kallas normaltiden skämtsamt för Gudhjemtid eftersom 15-gradersmeridianen passerar GudhjemBornholm.
  • I Ryssland används Moskvatid för alla järnvägstidtabeller i alla tidszoner. Här skiljer sig alltså normaltid och järnvägstid åt.
  • Kina sträcker sig egentligen över fem tidszoner men officiellt använder hela Kina en och samma tidszon, Pekings tidszon. Inofficiellt används dock i Xinjiang och Tibet i västligaste Kina en tid som ligger två timmar efter den officiella tiden, för annars skulle i dessa områden solen stå i söder omkring kl 15 på eftermiddagen.
  • Ett antal länder och områden har en normaltid på minst en timme mer än medelsoltiden. Det kallas ibland "ständig sommartid". Exempel på sådana är Island, Spanien, västra Kina, Ryssland och större delen av Alaska. I västligaste delarna av Kina och på vissa platser i Ryssland har man nästan, eller t.o.m. mer än, 3 timmars skillnad mellan normaltid och soltid, mest i världen. Samma sak gäller sommartiden i nordvästligaste Spanien. I västligaste Kina används dock inofficiellt en tid som ligger 2 timmar efter den officiella normaltiden.
  • Det finns några landgränser där man ska ställa om klockan 3 timmar vid en gränspassage. Detta gäller för gränsen mellan Kina och Kirgizistan eller Tadzjikistan. När Norge har normaltid gäller det även för gränsen mellan Norge och Ryssland.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemensam borgerlig tid”. Wernamo Tidning. 22 november 1878. http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:180975. 
  2. ^ Nordisk familjebok, Uggleupplagan Universell tid (om NF) & Nordisk familjebok, Uggleupplagan Soltid (om NF)
  3. ^ ”Vilken tid följer du?”. Bloggen Arkivnytt. Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. 29 juli 2008. http://arkivnytt.blogspot.se/2008/07/vilken-tid-fljer-du.html. Läst 30 juni 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]