Norrbottens gränsjägare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Norrbottens gränsjägare
(Gj 67)
Norrbottens gränsjägargrupp.svg
Vapensköld för Norrbottens gränsjägare tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnNorrbottens gränsjägare
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypJägarförband [a]
RollGränsjägare [b]
StorlekStab
EfterföljareNorrbottens gränsjägargrupp
Del avNorra militärområdet [c]
HögkvarterKalix garnison
FörläggningsortKalix
ÖvningsplatsLombens skjutfält
Marsch"Överste Mohlins marsch" (Edenstrand) [d]
DekorationerKalixfoGM/SM [e]
NorrbjägGM/SM [f]
NorrGränsjMSM [g]
Befälhavare
GränsjägarchefBo Sivert Hultin [h]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Förslag till Kalix försvarsområdes vapen, vilken inte blev godkänd (Vapensköld för Kalix försvarsområde tolkad efter dess blasonering. )

Norrbottens gränsjägare (Gj 67) ursprungligen Kalix försvarsområde (Fo 67) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1939–2000. Förbandsledningen var förlagd i Kalix garnison i Kalix.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förbandet har sitt ursprung i Morjärvs försvarsområde som bildades den 1 september 1939 som ett landstormsförband. Den 1 oktober 1942 ombildades staben till ett försvarsområdesförband. Den 1 januari 1947 ändrades namnet till Kalix försvarsområde för att den 1 juli 1994 erhålla namnet Norrbottens gränsjägare (Fo 67).

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) i skulle avvecklas den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande staberna i Kalix och Kiruna föreslogs det att ombilda dem till gränsjägarstaber med uppgift att leda markstrid.[5]

Den 1 januari 1998 uppgick Kalix försvarsområde (Fo 67) och Kiruna försvarsområde (Fo 66), vilka tillsammans med Bodens försvarsområde (Fo 63) bildade Norrbottens försvarsområde (Fo 63), och motsvarade geografiskt sett Norrbottens län.[6] Inom det nya försvarsområdet, vilket omfattade hela Norrbottens län, kom Kalix försvarsområde kvarstå i Kalix, som en gränsjägarstab men med ny beteckningen Gj 67.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Norrbottens gränsjägare (Gj 67).[7]

Norrbottens gränsjägare avvecklades den 30 juni 2000, och i dess stället bildades den 1 juli 2000 bildade en militärdistriktsgrupp, vilken antog namnet Norrbottens gränsjägargrupp (G 67).[2]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Norrbottens gränsjägare grundutbildade inte några värnpliktiga, utan dess officerskår bestod av reserv- och yrkesofficerare som repetitionsutbildade fältförband, bistod vid slutövningar, befälsutbildningar samt hemvärns- och frivilligverksamhet inom försvarsområdet. Försvarsområdesstaben och senare gränsjägarstaben ansvarade även för befästningsutbyggnaden längs Kalixlinjen, som hade ett sammanhängande eldsystem i sida från Törefjärden till i höjd med Överkalix. Norrlands dragonregemente (K 4), Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19) och Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) hade bemanningsansvar för varsitt gränsregemente inom Gj 67.[8] Efter att Norrbottens gränsjägare 1998 uppgick i Norrbottens försvarsområde, kom staben att kvarstå i Kalix som en försvarsområdesgrupp. Gruppen kvarstod med ett visst utbildnings- och förvaltningsansvar.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Kalix försvarsområde erhöll sitt första heraldiska vapen 1977, den så kallade kvadratiska skölden, en blasonering bestående av de fyra ingående kommunernas vapen. År 1983 erhöll Kalix försvarsområde sitt heraldiska vapen - Gränsjägarbjörnen - varvid också kung Carl XVI Gustaf överlämnade förbandets fana. Åren 1975–1994 bars Bodens artilleriregementes förbandstecken på uniformer. Från den 1 juli 1994 bars förbandets heraldiska vapen. År 1994 när namnet Norrbottens gränsjägare antogs, tillfördes förbandet en sandfärgad basker i dess uniformssystem.[2]

Den 6 juni 1984 antogs och fastställdes "General Erik G Bengtsson" (Råberg) som förbandsmarsch.[9] Den 8 april 1994 antogs "Björneborgarnas marsch" (okänd) som förbandsmarsch, marschen övertogs då från Norra skånska regementet, vilka använt den som traditionsmarsch.[10] Den 13 juni 1996 antogs och fastställdes "Överste Mohlins marsch" (Edenstrand) även känd som "Gränsjägaren". Förbandsmarschen kom att användas åren 2000–2004 av Norrbottens gränsjägargrupp.[1]

Heraldik och traditioner övertogs den 1 juli 2000 av Norrbottens gränsjägargrupp. Den 19 december 2004 hölls en avvecklingsceremoni då riksdagen beslutade att gruppen skulle upplösas och avvecklas. Vid ceremonin överlämnas förbandsfanan till general Björn Anderson, chef för Norra militärdistriktet.[11]

År 1989 instiftades Kalix försvarsområdes förtjänstmedalj i guld/silver i 8:e storleken (KalixfoGM/SM), vilken från 1994 instiftades som Norrbottens gränsjägares förtjänstmedalj i guld/silver i 8:e storleken (NorrbjägGM/SM).[12][13] År 2000 instiftades Norrbottens gränsjägares minnesmedalj i silver (NorrGränsjMSM).[14]

Den så kallade Gränsjägarbjörnen, förs sedan 2005 av 11. gränsjägarbataljonen, vilka vårdar traditionerna från Norrbottens gränsjägare samt Norrbottens gränsjägargrupp.[15]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När försvarsområdet bildades den 1 september 1939 som ett landstormsförband, förlades staben till Järnvägshotellet i Morjärv. Den 1 april 1943 flyttades staben till Grapeska huset på Strandvägen 2 i Kalix. År 1961 övertogs det före detta fattighuset i Kalix som stabsplats. Den 1 juli 1975 förlades staben till Morjärvsvägen 4, där den verkade fram till 1 juni 1981,[4] då staben flyttade in i en nyuppförd fastighet vid Furuhedsvägen 3. Från den 1 juli 2000 övertogs området Norrbottens gränsjägargrupp. Efter att Gränsjägargruppen upplöstes och avvecklades den 31 december 2004, kvarstod en avvecklingsenhet i Kalix fram till den 30 juni 2005. Därefter kom större delen av området att omvandlas till en företagsby under namnet Staben.[16]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Kalix försvarsområde och senare Norrbottens gränsjägare hade förvaltningsansvar över Lombens skjutfält, ett skjutfält som ligger cirka 37 km norr om Kalix och anlades under beredskapsåren. Skjutfältet omfattar en yta på cirka 10500 ha.[17]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer verksamma vid åren 1942–2005. Åren 1942–1997 titulerades chefen försvarsområdesbefälhavare, åren 1998–2000 för gränsjägarchef.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Norrbottens östra försvarsområde 1939-09-01 1940-03-31
Morjärvs försvarsområde 1940-04-01 1942-09-30
Morjärvs försvarsområde 1942-10-01 1946-12-31
Kalix försvarsområde 1947-01-01 1997-12-31
Norrbottens gränsjägare 1998-01-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation 2000-07-01 2001-06-30
Beteckning
Fo 67 1942-10-01 1997-12-31
Gj 67 1998-01-01 2000-06-30
Förläggningsorter och övningsfält
Morjärv (F) 1939-09-01 1943-03-31
Kalix garnison (F) 1943-04-01 2001-06-30
Lombens skjutfält (Ö) 1942-10-01 2000-06-30

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1949–1997 utgjorde förbandet ett försvarsområde, åren 1997–2000 ett gränsjägarregemente.
  2. ^ Åren 1942–1997 var förbandet organiserat som en försvarsområdesstab, åren 1998–2000 som en gränsjägarstab.
  3. ^ Åren 1942–1966 var förbandet underställt chefen för VI. militärområdet, åren 1966–1993 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1993–2000 chefen för Norra militärområdet.
  4. ^ Förbandsmarschen antogs och fastställdes den 13 juni 1996. Marschen ersatte då "Björneborgarnas marsch" (okänd). Åren 2000–2004 användes förbandsmarschen av Norrbottens gränsjägargrupp.[1]
  5. ^ Förtjänstmedalj i guld och silver instiftad 1989.
  6. ^ Förtjänstmedalj i guld och silver instiftad 1994.
  7. ^ Minnesmedlaj i silver instiftad 2000.
  8. ^ Bo Sivert Hultin blev sista förbandschefen.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 26
  2. ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 343-344
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 290
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 77
  5. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 26 februari 2017. 
  6. ^ Braunstein (2005), s. 343
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 27 februari 2017. 
  8. ^ ”Norrbottens gränsjägare”. archive.org. Arkiverad från originalet den 4 november 1999. https://web.archive.org/web/19991104213928/http://www.gj67.mil.se/historik.html. Läst 27 februari 2017. 
  9. ^ Sandberg (2007), s. 66
  10. ^ Sandberg (2007), s. 10
  11. ^ ”Militärepok i graven”. kuriren.nu. http://www.kuriren.nu/nyheter/militarepok-i-graven-1542506.aspx. Läst 27 februari 2017. 
  12. ^ ”NorrbjägGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={76FDEEFC-D832-4E8E-9411-39070087B073}&listmode=0&medal={716C3799-EDF3-4008-8663-6A18A000E092}. Läst 27 februari 2017. 
  13. ^ ”NorrbjägSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={76FDEEFC-D832-4E8E-9411-39070087B073}&listmode=0&medal={3292BD3D-85BF-4A99-906F-F2168114151F}. Läst 27 februari 2017. 
  14. ^ ”NorrGränsjMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={76FDEEFC-D832-4E8E-9411-39070087B073}&listmode=0&medal={FE7B385F-0EF6-4A7F-9301-4B4B1AE1E0DD}. Läst 27 februari 2017. 
  15. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 27 februari 2017. 
  16. ^ Berg (2004), s. 144
  17. ^ ”Lombens skjutfält”. archive.org. Arkiverad från originalet den 5 november 1999. https://web.archive.org/web/19991105022747/http://www.gj67.mil.se/lomben.html. Läst 27 februari 2017. 
  18. ^ ”Folke Ekstedt. Omtyckt överste med "truppcharm"”. dn.se. http://www.dn.se/arkiv/familj/folke-ekstedt-omtyckt-overste-med-truppcharm/. Läst 16 september 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]