Norrköping–Söderköping–Vikbolandets Järnväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norra Östergötlands Järnvägar
Arkosundstation.jpg
Head station
Norrköpings östra
Unknown BSicon "ABZglr" Unknown BSicon "STR+r"
Norra Östergötlands Järnvägar mot Örebro S
Straight track Unknown BSicon "tSTR"
förbindelse till Norrköpings C
Stop on track
Brånnestad
Station on track
Kummelby
Unknown BSicon "ABZgl" Unknown BSicon "STR+r"
Straight track Stop on track
Furingstad
Straight track Stop on track
Åsvittinge
Straight track Stop on track
Kuddby
Straight track Stop on track
Östra Stenby
Straight track Stop on track
Östra Husby
Straight track Stop on track
Häradshammar
Straight track Stop on track
Hytinge
Straight track Stop on track
Svenneby
Straight track Stop on track
Kättinge
Straight track Stop on track
Jonsberg
Straight track Stop on track
Öbnebo
Straight track End station
Arkösund
Stop on track
Tingstad
Stop on track
Korsbrinken
Bridge over water
Göta kanal
Station on track
Söderköping
Stop on track
Skönberga
Stop on track
Bolltorp
Stop on track
Skåresta
Stop on track
Skälboö
Station on track
Ringarum
Stop on track
Strolången
Stop on track
Engelholm
Stop on track
Yxningen
Station on track
Gusum
Stop on track
Birkekärr
Stop on track
Brårum
End station
Valdemarsvik
Mycket realistisk modell av Hamburgs hållplats i Valdemarsviks kommun i Östergötland. Förebilden för den här modelljärnvägen låg på Vikbolandsbanan mellan Norrköpings östra och Valdemarsvik.

Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg, NSVJ, VB, populärt kallad Vikbolandsbanan, var en svensk smalspårig järnväg som ursprungligen ägdes och trafikerades av Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnvägsaktiebolag.

Järnvägen hade en spårvidd om 891 mm med en längd av 101,3 km, varav 101 km inom Östergötlands och 0,3 km inom Kalmar län (dåtidens länsgränsdragning). Den trafikerades 1893-1966.

Järnvägen utgick från Norrköpings östra station åt sydöst till Kummelby, 6 km. från Norrköping, där den delade sig i två linjer. Den ena gick i sydöstlig riktning över Göta kanal till Söderköping och därifrån förbi sjön Strolången till Gusums bruk i närheten av den s. k. Åkertorpsviken av sjön Yxningen, till vilken ett kortare hamnspår gick fram, samt vidare till ändpunkten strax söder om Valdemarsvik. Den andra sträckte sig österut norr om Kuddby och söder om Häradshammars kyrka till Östersjön vid Arkösund.

När linjen Söderköping – Valdemarsvik anlades, flyttades stationen i Söderköping, varigenom den ursprungliga sträckningen av linjen Norrköping – Söderköping förlängdes med 1 km. Vid Norrköpings östra station fanns en anslutning till Kimstad-Norrköpings järnväg och genom denna förbindelse med hela det smalspåriga järnvägssystemet mellan Örebro och Hultsfred med tillstötande likspåriga banor.

Trafikstart[redigera | redigera wikitext]

För trafik öppnades linjen

Trafiken[redigera | redigera wikitext]

Vid 1912 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden 3 768 247 kr., varav för rullande materiel 587 329 kr, aktiekapitalet 1 389 600 kr. och reservfonden 32 835 kr. Järnvägens postadress och styrelsens säte var Norrköping.

Trafiken var stundtals mycket intensiv, framförallt på somrarna då långa tåg med badsugna Norrköpingsbor gick till Arkösund och sommarnöjena där. Godstrafiken var måttlig även om det fanns vissa storkunder som t.ex. Gusums bruk som nyttjade järnvägen fram till dess nedläggning. För att skapa bättre trafiksamarbete mellan de smalspåriga järnvägarna i Östergötland bildades Trafikförvaltningen Östergötlands smalspåriga Järnvägar (TÖJ) under 1930. Ökad samtrafik och merutnyttjande av de olika bolagens resurser var huvudsyftet med förvaltningen, något som ska ha fungerat varierande bra. För NSVJ:s del ändrades förvaltningsformen 1950 då järnvägen förstatligades och hamnade under SJ.

Nedgång och nedläggning[redigera | redigera wikitext]

Vikbolandsbanan hade svårt att konkurrera då privatbilismen ökade efter andra världskriget. Övergång till rälsbussar gjorde att man kunde öka hastigheterna något samtidigt som kostnaderna minskade väsentligt. Det hjälpte dock bara några år och därför lades den trafiksvagare linjen till Arkösund ner 1960. Valdemarsvikslinjen följde samma öde 25 september 1966.

Järnvägen idag[redigera | redigera wikitext]

Omgående efter nedläggningen revs spåren upp och delar av banvallarna återtogs som åkermark. På större delen är dock banvallen kvar. Vissa delar används i dag som väg och sträckan Gusum - Valdemarsvik är cykelbana. Även stationshusen finns kvar på flera platser. I Gusum finns bropelare och det södra brofundament kvar efter bron över Gusumsån. I Söderköping finns fyra brofästen kvar av vilka två används till en ny gång- och cykelbro.

https://www.google.se/maps/@58.480233,16.314333,3a,71.6y,251.53h,57.94t/data=!3m4!1e1!3m2!1sOD2_iknEtcypcOwWn3cgsg!2e0

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Harrysson, Harry; Forsström, Willy (2006). Järnvägsminnen. 3. TNF bok ; 37. Stockholm: Trafik-nostalgiska förlaget. Libris 10153390. ISBN 9789185305230 
  • Ringborg, Edward (1919). Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnvägsaktiebolag 1893-1918. Stockholm: K. boktr. Libris 1657667 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.