Norrlands ingenjörbataljon
| Norrlands ingenjörbataljon (Ingbat/I 19) | |
 Vapen för Norrlands ingenjörbataljon tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Norrlands ingenjörbataljon |
| Datum | 1905–2005 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Ingenjörtrupperna |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | Milo ÖN (1942–1993) Milo N (1993–2000) I 19 (2000–2005) |
| Storlek | Bataljon |
| Högkvarter | Luleå (1902–1904) Boden (1904–2005) |
| Valspråk | "Nos nihil efficere non possumus" ("För oss är inget omöjligt") |
| Färger | Svart |
| Marsch | Viktor Widqvist: Bodens ingenjörkårs marsch (1922–2006) [1] |
| Årsdagar | 24 oktober |
| Dekorationer | NorringMM (2000) NorringbatMM (2005) |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Förbandsfana m/2001 |  |
| Förbandsfana m/1936 |  |
Norrlands ingenjörbataljon (Ingbat/I 19), ursprungligen Bodens ingenjörkår (Ing 3), var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1905–2005. Förbandet var förlagt inom Bodens garnison i Boden.[2][3][4]
Historia
Regementet har sitt ursprung i de ingenjörkompanier ur Svea- och Göta ingenjörvilka 1902 organiserades vid Norrbottens regemente i Notviken utanför Luleå. Årligen utbildades ett ingenjörkompani på Notviksheden och under höstarna repetitionsövades ett ingenjörkompani. 1904 flyttades ingenjörutbildningen till nya kaserner i Boden. Dessa kompanier blev självständiga 1904 som Bodens ingenjörkår och fick förbandsbeteckningen Ing 4. 1 augusti 1908 lämnades den tillfälliga förläggningen vid Boden-Karlsborgs artilleriregementes norra kasern och kasernområdet på Kårbacken togs i bruk. Bodens ingenjörkår fick den nya beteckningen Ing 3 år 1937 och omorganiserades till ett regemente 1975 och bytte namn till Bodens ingenjörregemente.[2]
Ingenjörkårens uppgifter var från början helt avhängigt till behovet av ingenjörtrupp i Bodens fästning och ingick från 1907 i Bodens besättningstrupper under kommendanten i Bodens fästning. Förutom fästningsingenjörtjänst bedrevs periodvis från 1910 utbildning i signaltjänst vid ett kompani inom ingenjörkåren, men åren 1915 till 1925 vid kåren förlagt, detachement ur Fälttelegrafkåren (Ing 3). Strax före första världskriget hade även fästningsballongtjänst införts som utbildningslinje, som efter 1925 överfördes till artilleriet.
I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63) och bildade 1975 försvarsområdesregemente A 8/Fo 63. Detta medförde att Bodens ingenjörregemente som ingick i Bodens försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Bodens artilleriregemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[5]
Genom försvarsutredning 1988 beslutade riksdagen om en avveckling av Bodens ingenjörregemente (Ing 3), och att den utbildning som bedrevs vid Bodens ingenjörregemente skulle överföras till Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå.[6] Två år senare ansåg samma regering i proposition 1990/91:102 att Bodens ingenjörregemente skulle kvarstå i fredsorganisationen och fortsätta sin utbildning i Boden. Därmed rev riksdagen upp det tidigare beslutet upp om att regementet skulle avvecklas.[7]
Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen.[8] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår, och antog namnet Norrlands ingenjörkår (Ing 3).
I samband med försvarsbeslutet 2000 beslutades att Norrlands ingenjörkår skulle avvecklas den 30 juni 2000. Även om förbandet avvecklades, ansåg regeringen att ingenjörutbildning skulle kvarstå i Boden. Detta i form av en ingenjörbataljon som från den 1 juli 2000 skulle inordnas i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands ingenjörbataljon, och verkade från samma plats som Norrlands ingenjörkår hade verkat på. Dock så var bataljonsledning samlokaliserad med övriga bataljonsledningar vid I 19. Bataljonen bestod av två kompanier samt en kompanibefälsskola, vilka var förlagda i kasernerna Pontonjären och Sappören. Beteckningen Ing 3 behölls inte, men kom att användas informellt av personalen inom garnisonen.[9][2]
Som en följd av försvarsbeslutet 2004 beslutades att Norrlands ingenjörbataljon tillsammans med Norrlands luftvärnsbataljon och Norrlands signalbataljon skulle avvecklas. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni på Norrbottens regementes kaserngård, och den 26 augusti 2005 genomfördes egen avvecklingsceremoni på kårbacken.[9]
Efter att bataljonen avvecklades organiserades ett ingenjörkompani vid Norrbottens regemente, benämnt Norrlands ingenjörkompani. Kompaniet inordnades i Norrbottens pansarbataljon och bestod då av en stab och tre plutoner (en ingenjörpluton, en maskinpluton och en trosspluton). Sommaren 2006 flyttade ingenjörkompaniet från Ing 3:s kasernområde till I 19:s kasernområde och inkvarterades i den södra skidlöparekasernen.
I november 2010 beslutade Försvarsmakten att all ingenjörutbildning skulle koncentreras till Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö.[10] Den 17 juni 2010 ryckte de sista soldaterna ut från Norrlands ingenjörkompani, och den 21 juni 2011 avvecklades kompaniet officiellt. i och med det avvecklades och avslutades en 109-årig epok med ingenjörstrupper i Boden. Idag finns fältarbetsutbildning vid de två pionjärputonerna ingåendes i I 19:s mekaniserade bataljoner samt stabsbefattningar inom bataljon- och brigadstab i Bodens garnison.[11]
Förläggningar och övningsplatser
Förläggning
När förbandet bildades 1902 förlades det till Notviken i västra Luleå. I Notviken förlades soldaterna i hyddor mellan badbryggan och förläggningsbarackerna. Övningar genomfördes i Norr- och Västerbotten. År 1904 genomfördes en längre marsch ner till Skellefteå där broslagning och brosprängning genomfördes vid Kåge. Återresan till Luleå genomfördes på ångaren S.G Hermelin. Den 29 augusti 1904 omlokaliserades förbandet till Boden och förlades till den norra kasernen vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente. Den 1 augusti 1908 flyttade förbandet in i ett nyuppfört kasernområde vid Hermelinsgatan i Boden kallat Kårbacken.[4] Förbandet blev kvar på Kårbacken fram till 2006. Dock var bataljonsledningen samlokaliserade med Norrbottens regemente åren 2000–2005. Det ingenjörkompani som organiserades efter att bataljonen avvecklades, förlades åren 2006–2011 till den södra skidlöparekasernen vid Norrbottens regemente. Kvar på Kårbacken är sedan 2006 bland annat lokaler för dykutbildning i Bodens garnison.
Övningsplatser
Enligt 1925 härordning skulle Kungl Bodens ingenjörkår inte bara betjäna platser, som Bodens fästning, utan också sätta upp fältförband för Övre Norrlands trupper, bland annat tre krigsbrokolonner med brobyggnad som uppgift. För denna uppgift och sedan under åren tillkommande och utökade fältarbetsuppgifter erfordrades bra övningsplatser i Bodenområdet.
Tjärnbacken: Övningsplats vid kasernområdet längs Bodån för grundläggande bro-, förstörings- och minarbeten. Korthållsskjutbana. Övningsplats för fast bro Balkbro 2, Krigsbro 4 och Krigsbro 5. Utbildningsplats för motorskötare, kockar och ammunitionsröjningsutbildning.
Ängesholmen: Övningsplats 6 km uppströms kasernområdet i Luleälv för färja och flytande bro fram till 2010. Barackläger, året runt förläggning. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.
Staraholmen: Övningsplats vid kasernområdet för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.
Älvlägret: Övningsplats vid kasernområdet för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten.
Råbäck: Övningsplats 3 km nedströms kasernområdet vid Luleälv för färja och flytande bro. Nyttjas fortfarande av Försvarsmakten. Barackläger uppfört i början av 1940-talet, revs under 1980-talet.
Paradisön: Övningsplats 4 km nedströms kasernområdet vid Luleälv för färja och flytande bro.
Åberget: Kårens skjutningsbana 1 km öster kasernområdet, nyttjades fram till 1980-talet.
Bjässberget: Stridsövningsfält för eldhandvapen, kulsprutor och pansarvärnsvapen. Övningsplats för Balkbro 2, Krigsbro 4 och Krigsbro 5 över Bjässbergsravinen. Förstöringsväg för grundläggande övningar i vägförstöring. Området ligger på Bodens södra skjutfält och används i dag av Försvarsmakten.
Sävast: Stridsövningsfält under 1945-1960-talet för eldhandvapen. Plats för Ing 3:s och garnisonens skyddstjänst bana fram till slutet av 1980-talet.
Rallaråsen: Övningsplats norr om Bodens södra järnvägsstation för Järnvägskrigsbro 3, Balkbro 2, Krigsbro 5. Övertaget av Trafikverket under 2000-talet.
Heraldik och traditioner
Vid Fortifikationens 300-årsjubileum den 26 september 1935 överlämnade kung Gustav V förbandsfanan till Bodens ingenjörkår.[2] Från den 1 januari 1998 tillkom Svea ingenjörkårs fana. Detta då Svea ingenjörkår avvecklades den 31 december 1997. Den 27 augusti 2001 mottog Norrlands ingenjörbataljon sin fana, vilken överlämnas av kung Carl XVI Gustaf och ersatte de båda två äldre fanorna.[9] Efter att bataljonen avvecklades kom fanan att föras av Norrlands ingenjörkompani vid Norrbottens regemente fram till det att kompaniet avvecklades den 21 juni 2011.[12] Göta ingenjörregemente är sedan dess traditionsbärande förband för samtliga avvecklade ingenjörförband.[13]
Inför avvecklingen av kåren den 30 juni 2000, instiftades "Norrlands ingenjörkår minnesmedalj (m/2000) i Silver" (NorringMM).[2] Inför avvecklingen av bataljonen den 26 augusti 2005, instiftades "Norrlands ingenjörbataljons minnesmedalj (m/2005) i Silver" (NorringbatMM).[9]
Ing 1:s och Ing 3:s traditioner förs vidare av Göta ingenjörregemente (Ing 2). Vid Norrbottens regemente (I 19) bevaras minnet av Ing 1 och Ing 3 genom ceremonier för färjeolyckan vid Armasjärvi 1940, minolyckan vid Paalovaara 1944 samt färjeolyckan i Bodforsen 1915. Ing 3 Kamratförening - Norrlandsingenjören stödjer traditionsarbetet i sin verksamhet.
Förbandschefer
Regementschefer samt bataljon- och kårchefer verksamma under perioden 1905–2005. Åren 1905–1973 och 1994–2000 titulerades chefen "kårchef", åren 1973–1994 titulerades chefen "regementschef", och åren 2000–2005 titulerades chefen "bataljonschef".
- 1905–1907: Emil Sebastian von Krusenstjerna
- 1907–1914: Olof Kullberg
- 1914–1916: Henri Leopold de Champs
- 1916–1920: Axel Norinder
- 1920–1926: Per Albin Dihlström
- 1926–1928: Ove Sylvan
- 1928–1931: Sven Alin
- 1931–1934: Ebbe Tydén
- 1934–1937: Gunnar Ström
- 1937–1940: Åke Grönhagen
- 1940–1941: Inge Hellgren
- 1941–1941: Anders Walter Graûmann
- 1941–1948: Wilhelm Dahlgren
- 1948–1953: Nils Christian Rabe
- 1959–1973: Tore Rahmqvist
- 1973–1979: Owe Karl-Gösta Dahl
- 1979–1982: Hans Gösta Carlsson
- 1982–1983: Karl Oskar Sigurd Henningsson, (Tf.)
- 1983–1991: Karl Oscar Bertil Alm
- 1991–1993: Sören Stegius
- 1994–1994: Anders Andersson, (Tf.)
- 1994–1996: Jan Gunnar Isberg
- 1996–1998: Bo Sören Ericson
- 1998–2000: Gunnar Söderström
- 2000–2002: Roger Olsson
- 2002–2004: Anders Widuss
- 2004–2005: Björn Sundström
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Galleri
-
Tilläggstecken som bars mellan 1981-2000 av befäl och värnpliktiga på fältuniformens vänstra ärm. -
Norrlands ingenjörkår minnesmedalj (m/2000) i Silver. -
Norrlands ingenjörbataljons minnesmedalj (m/2005) i Silver.
Se även
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 199
- ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 255-257
- ^ Kjellander (2003), s. 311-313
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 38
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 4 juli 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1990/91:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-verksamhet-och-anslag-inom-totalforsvaret_GE03102. Läst 9 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 8 maj 2016.
- ^ [a b c d] ”Norrlands ingenjörbataljon 2000 till 2005”. ing3kf.com. http://www.ing3kf.com/ingbat.htm. Läst 8 maj 2016.
- ^ ”En värdig avslutning”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2011/06/en-vardig-avslutning/. Läst 8 maj 2016.
- ^ ”Slutet på en militär epok”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2011/06/slutet-pa-en-militar-epok/. Läst 8 maj 2016.
- ^ ”Ing 3 Kamratförening - Norrlandsingenjören - Fanor”. ing3kf.com. http://www.ing3kf.com/fanor.htm. Läst 8 maj 2016.
- ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 4 juli 2016.
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5
- Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0
- Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. http://runeberg.org/rikskal/1908/
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Vidare läsning
- Johansson, Curt; Lundström, Per-Anders (1990). Bodens ingenjörregementes historia. Boden: Bodens ingenjörregemente. Libris 7678673. ISBN 91-7970-991-5
- Ekeberg, Rolf, red (1999). Ingenjörkåren i Boden. Boden: Kamratfören. Ing 3. Libris 7454303. ISBN 91-630-8816-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Norrlands ingenjörbataljon.- Ing 3 Kamratförening - Norrlandsingenjören
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
