Nostra Signora del Sacro Cuore

Nostra Signora del Sacro Cuore
Kyrka
Fasaden vid Piazza Navona.
Fasaden vid Piazza Navona.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling San Lorenzo in Damaso
Plats Piazza Navona / Corso del Rinascimento
Invigd Medeltid
1881 (nykonsekrering)
Interiören.
Interiören.
Interiören.

Nostra Signora del Sacro Cuore, officiellt Nostra Signora del Sacro Cuore a Piazza Navona, tidigare San Giacomo degli Spagnoli, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan är belägen vid Piazza Navona i Rione Parione och tillhör församlingen San Lorenzo in Damaso.[1]

Kyrkan innehas av kongregationen Missionari del Sacro Cuore di Gesù, grundad år 1854 av Jules Chevalier.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första kyrkobyggnaden på denna plats, det vill säga på ruinerna av Domitianus stadion, bar namnet Sant'Andrea in Agone och omnämns i ett dokument från år 998 samt i en bulla promulgerad av påve Nicolaus IV (1288–1292).[2]

Byggnaden ombyggdes och tillbyggdes 1450–1458 på bekostnad av Alfonso de Paradinas, sedermera biskop av Ciudad Rodrigo.[3] Kyrkan konsekrerades till aposteln Jakob och kom att bli samlingsplats för Roms spanska kommunitet. År 1506 blev San Giacomo Kungariket Spaniens nationskyrka i Rom. Antonio da Sangallo den yngre byggde om innertaket 1518.[2] Inom kort lät dock den spanska kommuniteten uppföra kyrkan Santa Maria in Monserrato i Rione Regola och nu fanns det två spanska nationskyrkor i Rom. Kyrkan hade ursprungligen tretton sidokapell, varav ett invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd, freskmålat av Perino del Vaga. Högaltaret hade Girolamo Siciolante da Sermonetas målning Korsfästelsen.[4]

Under den franska ockupationen av Rom 1798 plundrades San Giacomo-kyrkan och kom år 1824 att dekonsekreras. Spanjorerna övergav kyrkan och överförde de flesta konstverken och inventarierna till Santa Maria in Monserrato. Den forna kyrkan nyttjades bland annat som förråd.[5] År 1878 införskaffades den förfallna kyrkan av kongregationen Missionari del Sacro Cuore di Gesù – Jesu heliga hjärtas missionärer – vilka beslutade att genomföra en restaurering; fasaden mot Piazza Navona och den mot dåvarande Via della Sapienza var båda fallfärdiga.[5]

Arkitekten Luca Carimini fick i uppdrag att rita nya fasader. Han ändrade även kyrkans riktning. Tidigare hade huvudingången varit vid Via della Sapienza; nu ändrades den till Piazza Navona. I samband med detta gavs kyrkan en ny absid.[6] Byggnadsarbetena fullbordades i november 1881 och kyrkan konsekrerades ånyo den 7 december 1881 och fick officiellt namnet Nostra Signora del Sacro Cuore.[7]

Efter några smärre restaureringar under 1920- och 1930-talet revs kyrkans absid och tvärskepp 1937 för att ge plats åt genomfartsgatan Corso del Rinascimento, vilken ersatte Via della Sapienza.[8][9] Kyrkorummets riktning ändrades ännu en gång, vilket innebar att huvudportalen vid Piazza Navona sattes igen och altaret placerades därstädes.[10]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Nostra Signora del Sacro Cuore är ett av Roms exempel på en hallkyrka;[a] sidoskeppen är således lika höga som mittskeppet.[11] Det ursprungliga högaltaret befinner sig numera i Santa Maria in Monserrato. Den nuvarande högaltarmålningen utgörs av Ettore Ballerinis Nostra Signora del Sacro Cuore. Orgelläktaren i marmor är ett verk av Pietro Torrigiani från omkring år 1500.[4]

Höger sida[redigera | redigera wikitext]

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den helige Josef och har fresker utförda av Baldassare Croce.[11][12]

Andra kapellet är invigt åt den Obefläckade Avlelsen och pryds av Den heliga Anna och Madonnan av Giovanni Battista Conti.[4]

Vänster sida[redigera | redigera wikitext]

Första sidokapellet till vänster var tidigare invigt åt den helige Ildefonsus av Toledo, men är sedan 1923 invigt åt själarna i Skärselden. Altaret har målningen Kristus och själarna i Skärselden, utförd av Ettore Ballerini år 1929.[13] I detta kapell är kardinal José Saenz d'Aguirre (1630–1699) begravd.[14]

Andra sidokapellet är invigt åt aposteln Jakob. Det uppfördes mellan 1518 och 1520 på bekostnad av kardinal Antonio Del Monte och ritades av Antonio da Sangallo den yngre i elegant klassicism. Kapellet smyckades med fresker av Pellegrino Aretusi; dessa fresker är dock allvarligt fuktskadade.[15]

Titeldiakonia[redigera | redigera wikitext]

Nostra Signora del Sacro Cuore stiftades som titeldiakonia av påve Paulus VI år 1965.[16]

Kardinaldiakoner

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ett annat exempel är Santa Maria dell'Anima.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Chiesa rettoria Nostra Signora del Sacro Cuore a Piazza Navona” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 21 september 2017. https://archive.is/20170921143703/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=798. Läst 21 september 2017. 
  2. ^ [a b] Ciofetta 1996, s. 40.
  3. ^ Armellini 1891, s. 380.
  4. ^ [a b c] Ciofetta 1996, s. 43.
  5. ^ [a b] Racheli 2000, s. 275.
  6. ^ Ciofetta 1996, s. 41.
  7. ^ Racheli 2000, s. 275–276.
  8. ^ Ciofetta 1996, s. 42.
  9. ^ Racheli 2000, s. 276.
  10. ^ Racheli 2000, s. 277.
  11. ^ [a b] Ausenda 2002, s. 395.
  12. ^ Ciofetta 1996, s. 42–43.
  13. ^ Ciofetta 1996, s. 44.
  14. ^ Armellini 1891, s. 381.
  15. ^ Ciofetta 1996, s. 43–44.
  16. ^ ”Nostra Signora del Sacro Cuore” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 21 september 2017. https://archive.is/20170921145349/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-3.htm%23Nostra#Nostra. Läst 21 september 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Ciofetta, Simona (Giugno 1996). ”Nostra Signora del Sacro Cuore, già San Giacomo degli Spagnoli” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (7): sid. 40–44. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 156. OCLC 30727273 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 
  • Titi, Filippo (1763) (på italienska). Descrizione delle pitture, sculture e architetture esposte al pubblico in Roma. Roma: Marco Pagliarini. sid. 143–145. OCLC 3880564 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]