Ny2 Sagittarii
| Ny2 Sagittarii (ν2) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 55m 07,14098s[1] |
| Deklination | -22° 40′ 16,8185″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,98[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K1 Ib-II[3] |
| B–V | +1,32[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -109,6[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -109,04[1] mas/år Dek.: -35,25[1] mas/år |
| Parallax () | 11,91 ± 0,52[1] |
| Avstånd | 270 ± 10 lå (84 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,38[4] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,44[2] M☉ |
| Radie | 85[5] R☉ |
| Luminositet | 120[2] L☉ |
| Temperatur | 4 244 ± 57[2] K |
| Metallicitet | -0,13[6] dex |
| Ålder | 4,52[2] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| 35 Sagittarii, BD -22° 4915, HD 175190, HIP 92845, HR 7120, SAO 187445 [7] | |
Ny2 Sagittarii (ν2 Sagittarii, förkortat Ny2 Sgr, ν2 Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud på 4,98[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 270 ljusår (ca 84 parsek) från solen.
Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]
Nu Sagittarii har det traditionella namnet Ain al Rami, som kommer från det arabiska عين الرامي c ain ar-rāmī som betyder bågskyttens öga.[8] De båda ν-stjärnorna, tillsammans med τ Sgr, ψ Sgr, ω Sgr, 60 Sgr och ζ Sgr var Al Udḥiyy, utgjorde strutsens rede.[8] Ny Sagittarii är ofta nämnd som en av de tidigast identifierade dubbelstjärnorna.[9] I Almagest beskriver Ptolemy stjärnan som "otydlig och dubbel", med hänvisning till stjärnans dubbla natur.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Ny2 Sagittarii A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 Ib-II[3] och är en stjärna med en luminositet mellan en utvecklad ljusstark jättestjärna och en superjättestjärna. Den har en massa som är ca 40[2] procent större än solens massa, en radie som är 85[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 120[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 250[2] K.
Ny2 Sagittarii A är en mild bariumstjärna, som har en ökad mängd s-processelement i sin yttre atmosfär. Detta material har sannolikt förvärvats under en tidigare massöverföring från dess nu vita dvärgföljeslagare.[10]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466 , Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
- ^ [a b] Tetzlaff, N.; et al. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (2001), "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)", Astronomy & Astrophysics (3rd ed.), 367: 521–24, arXiv:astro-ph/0012289 , Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451.
- ^ Soubiran, C.; et al. (June 2010), "The PASTEL catalogue of stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 515: A111, arXiv:1004.1069 , Bibcode:2010A&A...515A.111S, doi:10.1051/0004-6361/201014247.
- ^ "nu02 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg . Hämtad 2017-07-06 .
- ^ [a b] Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 355. ISBN 0-486-21079-0. Hämtad 2012-09-04.
- ^ Plotner, Tammy; Vogt, Ken (2009), The Night Sky Companion: A Yearly Guide to Sky-Watching 2009, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer Science & Business Media, p. 266, ISBN 0-387-79509-X.
- ^ Gomez, A. E.; et al. (1997), "Absolute magnitudes and kinematics of barium stars", Astronomy and Astrophysics, 319: 881, Bibcode:1997A&A...319..881G.
