Ny3 Canis Majoris

Från Wikipedia
Ny3 Canis Majoris (ν3)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension06t 37m 53,42144s[1]
Deklination-18° 14′ 14,9218″[1]
Skenbar magnitud ()+4,41[2] (4,63 + 8,56)[3]
Stjärntyp
SpektraltypK0 II-III[2]
U–B+1,04[2]
B–V+1,16[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-1,50±0,70[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -7,32[1] mas/år
Dek.: −8,72[1] mas/år
Parallax ()7,74 ± 0,43[1]
Avstånd420 ± 20  (129 ± 7 pc)
Absolut magnitud ()-1,13[5]
Detaljer
Massa3,38 ± 0,37[6] M
Radie32,7[7] R
Luminositet398[7] L
Temperatur4 510[7] K
Metallicitet-0,24[7] dex
Vinkelhastighet8[8] km/s
Ålder380 ± 20[6] miljarder år
Andra beteckningar
v3 CMa, 8 Canis Majoris, BD-18° 1492, GC 8660, HD 47442, HIP 31700, HR 2443, SAO 151730, CCDM 06379-1814 [9]

Ny3 Canis Majoris (ν3 Canis Majoris, förkortat Ny3 CMa, ν3 CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[3] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,41[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 420 ljusår (ca 129 parsek) från solen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ny3 Canis Majoris A är en orange till röd jättestjärna alternativt en hybrid ljusstark jätte av spektralklass K0 II-III[2] med 96 procent sannolikhet på den horisontella grenen i HR-diagrammet. Den har en massa som är ca 3,4[6] gånger större än solens massa. en radie som är ca 33[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 400[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 500[7] K. Stjärnan har en måttlig ytaktivitet med en magnetfältstyrka på 2,2 ± 04 G och är källa till röntgenstrålning med en styrka på 624×1027 erg/s.[7]

Stjärnan roterar i lugn takt med en period på 183 dygn.[7] Följeslagaren, Ny3 Canis Majoris B, är separerad med 1,040 bågsekunder och har en skenbar magnitud på +8,56.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f] Fernie, J. D. (May 1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7–22, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856.
  3. ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  4. ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  5. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  6. ^ [a b c] Reffert, Sabine; et al. (2015), "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity", Astronomy & Astrophysics, 574: A116, arXiv:1412.4634 , Bibcode:2015A&A...574A.116R, doi:10.1051/0004-6361/201322360.
  7. ^ [a b c d e f g h i] Aurière, M.; et al. (2015), "The magnetic fields at the surface of active single G-K giants", Astronomy & Astrophysics, 574, arXiv:1411.6230 , Bibcode:2015A&A...574A..90A, doi:10.1051/0004-6361/201424579, A90.
  8. ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1), Bibcode:1970CoAsi.239....1B.
  9. ^ "nu03 CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-05.