Nyazeelanddvärgrördrom

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nya Zeelanddvärgrördrom)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nyazeelanddvärgrördrom
Status i världen: Utdöd[1]
Ardettamaculata.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteIxobrychus
ArtNyazeelanddvärgrördrom
I. novaezelandiae
Vetenskapligt namn
§ † Ixobrychus novaezelandiae
Auktor(Purdie, 1871)
Synonymer
  • Nya Zealanddvärgrördrom
  • Nyzeeländsk dvärgrördrom
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nyazeelanddvärgrördrom[2] (Ixobrychus novaezelandiae) är en utdöd fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar som enbart förekom i Nya Zeeland.[3]

Tidigare förekomst[redigera | redigera wikitext]

Första exemplaret samlades in 1836 vid Touranga på Nordön i Nya Zeeland, men det går ej att spåra. Inga fler exemplar har hittats på Nordön sedan dess, varför man tror att det utgjorde en besökare från Sydön där alla ytterligare tiotalet fynd gjorts, alla i Westland.[4] Typexemplaret som nu återfinns i Museum of New Zealand togs från sjön Wakatipu i Otago på sydön.[5]

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nyazeelanddvärgrördromen var en 36 centimeter lång fågel. Den var rostfärgad i ansiktet, på halsen samt på övre delen av bröstet. Undersida, ögonbrynsstreck och strupe var alla vita, medan hätta, nacke, rygg, övergump och stjärt var svarta. Vingtäckarna var gulbruna, handpennorna svarta och armpennorna vita. Näbben var orangegul och beben gulaktiga.[4]

I ett brev till Walter Buller från en viss Docherty som samlade in några av exemplaren beskrivs dess levnadssätt enligt följande:[4]

De hittas vid saltvattenlaguner vid kusten, alltid intill den bevuxna delen. /.../ De är väldigt ensamlevande, alltid påträffade ensamma och kan stå i timmar på ett och samma ställe.

I fångenskap åt den mask och fisk av släktet Neochanna.[6]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Huruvida fågeln är att betrakta som en egen art eller en del av svartryggig dvärgrördrom (I. dubius) har varit omdebatterat. Oliver (1955) ansåg den vara distinkt med tanke på dess större storlek och annorlunda levnadsmiljö,[6] medan senare auktoriteter hävdat att fågeln inte häckade på ön och alla påträffade exemplar härrörde från den australiska populationen.[7] I en studie från 2002 undersöktes subfossila lämningar där man fann att novaezelandiae hade kraftigare ben än dubius, varefter fågeln sedermera bedömts som en egen art.[8]

Utdöende[redigera | redigera wikitext]

Av okänd anledning försvann arten under 1890-talet och har inte setts sedan dess, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som utdöd.[1] Det kan antas att införda predatorer och jakt spelade in eftersom dessa faktorer ligger bakom de flesta nyzeeländska fågelarters försvinnande.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Ixobrychus novaezelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c] Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. Sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X. 
  5. ^ ”Ixobrychus novaezelandiae; holotype”. Collections Online. Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa. http://collections.tepapa.govt.nz/objectdetails.aspx?oid=515234. Läst 16 juli 2010. 
  6. ^ [a b] Oliver, W. R. B. 1955. Birds of New Zealand , 2nd edition. Wellington: A.H. & A.W. Reed.
  7. ^ Hancock, J. & Elliott, H. F. I. 1978. The herons of the world. London: London Editions
  8. ^ Worthy, T. H. & Holdaway, R. N. 2002. The lost world of the moa . Bloomington: Indiana University Press.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]