Nyakaledonienrall

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nykaledonsk rall)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nyakaledonienrall
Status i världen: Akut hotad[1]
Mus Nat Hist Nat 25022013 Gallirallus lafresnayanus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteGallirallus
ArtNykaledonsk rall
G. lafresnayanus
Vetenskapligt namn
§ Gallirallus lafresnayanus
AuktorVerreaux & Des Murs, 1860
Synonymer
  • Nya Kaledonienrall
  • Nykaledonsk rall
  • Tricholimnas lafresnayanus
Gallirallus lafresnayanus.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nyakaledonienrall[2] (Gallirallus lafresnayanus) är en utrotningshotad fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Nyakaledonienrallen är en stor, 44 centimeter lång flygoförmögen rall. Den är enfärgat brun ovan, gråare under med dämpat gul lång nedåtböjd näbb och korta hornfärgade ben. Lätet är okänt.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är känd från åtminstone 17 exemplar insamlade mellan 1860 och 1890 från Nya Kaledonien och tydligen även Ile de Pins[4]. Obekräftade rapporter finns från dels Mt Panié i norr och källorna till Rivière Blanche i söder på 1960-talet och 1984 (Mt Panié).[5][6][7] Tidigare placerades arten i släktet Tricholimnas, men detta inkluderas numera i Gallirallus. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nyakaledonienrallen tros ha levt i städsegröna skogar i liknande miljöer som kagun (Rhynochetos jubatus).[7][8] Tidigare fynd har gjorts från havsnivån upp till 1000 meters höjd, medan sentida rapporter kommer från otillgängliga bergsskogar, troligen för att det i dessa områden finns färre införda rovdjur. Även om två rapporter från våtmarksområden inte verkar troliga[7] har det föreslagits att dessa miljöer kan vara de sista tillhållen fria från hundar och grisar.[7] Den lever troligen av ryggradslösa djur som daggmaskar.[9]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1] Den har inte med säkerhet setts sedan 1890, trots ett antal eftersökningar. Den är troligen redan utrotad av införda katter, råttor och grisar. Obekräftade rapporter från 1960-talet och 1984 tyder dock på att arten kan ha överlevt i till största delen otillgängliga bergsskogar.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske ornitologen Frédéric de Lafresnaye (1783-1861).[10] På svenska har den även kallats nykaledonsk rall och Nya Kaledonienrall.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Gallirallus lafresnayanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-26.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  4. ^ Fullagar, P. J.; Disney, H. J.; de Naurois, R. 1982. Additional specimens of two rare rails and comments on the genus Tricholimnas of New Caledonia and Lord Howe Island. Emu 82: 131-136.
  5. ^ Stokes, T. 1979. On the possible existence of the New Caledonian Wood Rail Tricholimnas lafresnayanus. Bulletin of the British Ornithologists' Club 99: 47-54.
  6. ^ Balouet, J. -C. 1986. Premiers colons de Novelle-Calédonie. Demographie-Société 55: 31-35.
  7. ^ [a b c d] Ekstrom, J. M. M.; Jones, J. P. G.; Willis, J.; Isherwood, I. 2000. The humid forests of New Caledonia: biological research and conservation recommendations for the vertebrate fauna of Grande Terre. CSB Conservation Publications, Cambridge, U.K.
  8. ^ Ekstrom, J. M. M., Jones, J. P. G., Willis, J., Tobias, J., Dutson, G., Barré, N. 2002. New information on the distribution, status and conservation of terrestrial bird species in Grande Terre, New Caledonia. Emu 102: 197-207.
  9. ^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]