Nykterhetsrörelsen i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Den svenska nykterhetsrörelsen är en folkrörelse i Sverige som verkar för nykterhet och en restriktiv alkoholpolitik. Rörelsen uppstod under 1800-talet och har haft ett betydande politiskt inflytande. Ännu på 1950-talet var en majoritet av riksdagsledamöterna organiserade nykterister.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Den svenska nykterhetsrörelsen, som organiserad motståndsrörelse, växte fram under 1800-talet. Dock hade alkoholen debatterats även tidigare och olika förbud hade prövats. Gustaf III införde ett statsmonopol på brännvinstillverkning, i så kallade kronobrännerier, under 1700-talet och tidvis hade Sverige ett totalförbud mot brännvinsframställning under samma sekel. År 1800 modifierades brännvinslagen så att det blev tillåtet för vissa jordbrukare med så kallad husbehovsbränning. 1810 frigavs brännvinsbränneriet helt och konsumtionen nådde 1829 en höjdpunkt (46 liter per år/individ[källa behövs]). Under 1800-talet, då motståndet mot alkoholen organiserades, var Sverige ett fattigt land jämfört med dagens förhållanden. Ett viktigt argument som nykterhetsvänner använde var därför att fattigdomen förvärrades av att säd och potatis gick åt till öl- och brännvinsframställning samt av att vissa arbetare fick ut en del av sin lön i brännvin.[källa behövs]

Den blivande kung Karl XIV Johan uttalade 1812 sin ”bedröfvelse öfver ett bruk och tillverkning af brännvin, som åsidosatte det allmänna intresset och som förr eller senare skulle leda till hungersnöd”. Detta föranledde Samfundet Pro Fide et Christianismo att året därpå anordna en tävling där det gällde att i skrift besvara frågan Huru skall det omåttliga begäret för Brännvins nyttjande, särdeles bland Allmogen och den uppväxande ungdomen kunna efter hand om ej alldeles förtagas, dock så mycket möjligt är inskränkas till ett måttligt bruk? Pristagare blev den då endast 26-årige prästen Carl Emanuel Bexell (1786-1873), senare prost i Smålands Rydaholm. Genom sin skrift med denna titel skulle han föregripa alla senare nykterhetstal, där spritens förödande verkningar målades upp. Han yrkade på att brännvinet skulle utrotas i Sverige. Som kyrkoherde i Rydaholm tog han redan 1828 och 1831 initiativet till olika typer av nykterhetsföreningar, de första i landet av renodlad typ och med ett uttalat socialt program. I slutet på 1830-talet (när socknen totalt hade ca 3800 invånare) fanns över 2000 medlemmar i Rydaholms nykterhetsföreningar. Bexells initiativ föregrep mera nationellt inriktade sammanslutningar och de räknas som Sveriges första nykterhetsföreningar.[1]

1823 uppvisade justitierådet Magnus Torén (1770-1825) (Man till Tilde Torén) i en utredning sambandet mellan alkohol och brott.

Påverkad av den engelskfödde industrimannen Samuel Owen (1774-1854), den svenska maskinindustrins skapare, gjorde lantmäteriöverdirektören Carl af Forsell (1783-1848) år 1830 ett upprop (Underrättelse om de i America nyligen stiftade temperance-societies jämte förslag till dylika eller s.k. måttlighets- och sedlighets-föreningars inrättande i fäderneslandet) där han menade att alla svenska kyrkoförsamlingar inför firandets av tusenårsminnet av Ansgars ankomst till Sverige år 1830 borde få en uppmaning att bilda lokala nykterhetsföreningar. På af Forsells initiativ stiftades 1830 en måttlighetsförening i Stockholm under ordförandeskap av pastor primarius Johan Olof Wallin (1779-1839).

Mycket uppmärksammat blev initiativet från Peter Wieselgren (1800-1877), då kyrkoherde i Västerstad i Skåne, som 1836 - åtta år efter Bexells motsvarande initiativ - bildade en nykterhetsförening i sin församling. Genom att han lyckades åstadkomma en total uppryckning av lokalbefolkningen ledde detta till allmän uppmärksamhet och förhållandena i Västerstad blev förebildliga på många håll. Wieselgren, senare kyrkoherde i Helsingborg och domprost i Göteborg, var somrarna 1838-1846 och också därefter verksam som kringresande folktalare för nykterhetssaken över hela landet och blev i sin tid den främste spridaren av dess idéer. På nationell nivå utvecklades han till nykterhetssakens store förkämpe.

Under 1840-talet hade nykterhetsrörelsen ca 100 000 medlemmar i olika lokalföreningar. En seger för rörelsen var när husbehovsbränningen bland allmogen avskaffades och endast en statligt högt beskattad fabriksbränning tilläts. Beslutet fattades i ståndsriksdagen av adeln, prästerna och borgarna, emot böndernas enhälliga protest.

År 1837 bildades Svenska Nykterhetssällskapet. År 1846 hade föreningen över 95 000 medlemmar. Peter Wiesegren var här en central gestalt. De anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet, däribland godtemplarna. Medan den äldre svenska nykterhetsrörelsen främst förespråkade en måttlig alkoholkonsumtion, var de anglosaxiska organisationerna benhårda i sitt krav på nykterhet.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Landets nykterhetsorganisationer organiserade tillsammans omkring sex procent av befolkningen 1910. Nykterhetsrörelsen var en folkrörelse och erbjöd många gånger sina medlemmar breda möjligheter till aktiviteter inom föreningen. Den blev också för många en skola i demokrati, eftersom arbetare här gavs möjlighet att lära sig demokrati som arbetssätt och dessutom fick driva sina egna frågor. Det huvudsakliga arbetet gick dock ut på att helt förbjuda så kallade rusdrycker. De ansågs splittra familjelivet och vara ett hinder för den demokratiska utvecklingen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rörelsen har historiskt sett haft ett djupt fäste i vissa delar av landet, främst i de delar där väckelserörelsen också verkat. Detta har gjort att till exempel Svenska bibelbältet, i stora delar av Småland, med Rydaholm som historiskt centrum, även kan betraktas som "svenska nykterhetsbältet". Olika organisationer har här verkat men ofta under samlingsnamnet "godtemplarna". Städer som Sävsjö, Vetlanda och Jönköping har under lång tid haft en djupt rotad nykterhetsrörelse och i dessa städer organiseras fortfarande stora delar av befolkningen.

Nykterhetsrörelsen har även haft ett starkt fäste i norra Norrland, främst tack vare den kristna organisationen laestadianerna som bland annat återfinns i Malmfälten. Storstadsområdena har historiskt sett varit ganska svältfödda på nykterhetsorganisationer och detta har gjort att det inte blivit någon riktig folkrörelse där, likt den i Småland eller Norrland.

I Göteborgsområdet och framförallt i Bohuslän har nykterhetsrörelsen också varit stor.

Nykterhetsrörelsen och svensk alkoholpolitik[redigera | redigera wikitext]

Förbudsförespråkarnas affisch vid svenska alkoholförbudsomröstningen 1922.

Traditionella beräkningar finns om att alkoholkonsumtionen uppgick till mycket stora mängder under de första decennierna efter 1800. Åren 1810-55 brukar ofta kallas "alkoholismens decennier" av nykterhetsvänner. En rekordnotering som ofta återges är på 49 liter per person 1829 [källa behövs]. Dessa uppgifter härstammar dock enbart från Svenska Nykterhetssällskapet och får inte anses vara särskilt trovärdiga. Enligt den alkoholhistoriske forskaren Per Frånberg är istället omkring 20 liter 50-procentig alkohol per person och år en mera realistisk bedömning. Detta är ungefär lika mycket som i dagens medelhavsländer [källa behövs]. Frånberg säger dock att alkoholkonsumtionen ändå var så stor att den utan tvekan utgjorde en folkhälsofara [källa behövs]. Dock fanns på många ställen i Sverige lokala förbud för bygdens invånare att bruka alkohol [källa behövs]. Enligt en av nykterhetsrörelsens starka män, byråchefen och riksdagsmannen Einar Thulin (1883-1941), låg så mycket som en tredjedel av Sveriges yta under spritförbud. Till detta bör även räknas det så kallade Lappmarksförbudet som gällde fram till 1898.

Det 1837 bildade Svenska Nykterhetssällskapet kom inte att ha någon stor betydelse för de alkoholreformer som beslutades under mitten av 1800-talet, även om föreningen ställde upp på dem. Dessa reformer styrdes snarare av statsfinansiella skäl och av att man ville få bort den gamla krogkulturen som ansågs vara en arena för samhällsomstörtande verksamhet. Efter Göteborgssystemets spridning 1865 tillkom även möjligheten för städerna och landstingen att tjäna pengar på alkoholhanteringen och tillverkningen. Detta skulle få stor spridning. Huruvida de nya reformerna ledde till en minskad alkoholkonsumtion är dock osäkert enligt Frånberg.

När de anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet innebar detta dock att en mer betydande nykterhetsrörelse började verka landet [källa behövs]. Dessa föreningar förde också en betydligt hårdare linje med politisk påverkan. Kravet på total nykterhet och förbud mot alkohol sågs dock sällan med blida ögon av många politiker som inte ville förlora de inkomster som alkoholhanteringen gav [källa behövs].

Efter första världskriget blev alkoholkonsumtionen en stor debattfråga. År 1922 genomfördes Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige eftersom den svenska nykterhetsrörelsen ansåg att Brattsystemet inte fungerade tillfredsställande. Totalt 49 procent röstade för totalförbud för försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det blev inget förbud, men nästan halva svenska folket och en majoritet av kvinnorna tog ställning emot alkohol.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl. Däremot blev det förbjudet att tillverka och sälja starköl och starkcider i Sverige. Motboken som införts under ransoneringsåren under Första världskriget bestod trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Vidare infördes andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer.

Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och kom i fortsättningen att satsa mera på upplysnings- och informationsarbete. Det dröjde dock många år innan man officiellt strök förbudskravet [källa behövs].

För modern historia, läs vidare om alkoholpolitik i Sverige.

Nykterhetsorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Organisation Nykterhetslöfte Medlemmar I Sverige sedan
Frälsningsarmén Ja 6000 1882 (i Sverige)
Förbundet Mot Droger (FMD) Ja 25 1896 (som SSUH)
IOGT Ja 1879-1970
NTO Ja 1922-1970
IOGT-NTO Ja 32000 1970 (sammanslagning av IOGT och NTO)
IOGT-NTO:s Juniorförbund (Junis) För medlemmar över 13 år 13000 1970
Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund (JHF) Järnvägsanställda nedlagd 1901 (nerlagd på 1990-talet)
Kriminellas Revansch i Samhället (KRIS) Ja 5000 1997
LP-verksamheten/SPIK Ja 11200 1959
Länkens Kamratförbund Nej, men man lever helnyktert 5000 1953
Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) För en viss kategori av medlemmar 30000, varav 17000 löftesbundna 1926
Motorförarnas Helnykterhetsförbund-Ungdom (MHF-U) Ja 3000 1970
Nykterhetsrörelsens Scoutförbund (NSF) Ja 5000 1970 (sammanslagning av IOGT:s scoutförbund och NTO:s scoutförbund)
Svenska Frisksportförbundet (SFF) För 12-18-åringar, för andra frivilligt 6000 1935
Sveriges Akademikers Nykterhetsförbund (SAN) Ja 100 1950
Sveriges Blåbandsförbund (SBF) Ja 9000 1883
Sveriges Blåbandsungdom (SBU) Ja 3100 1907
Sveriges Lärares Nykterhetsförbund (SLN) Ja 500 1907
Sveriges Polisers Nykterhetsförbund Ja 680 1905
Tempel Riddare Orden Ja 1887[2]
Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) Ja 7700 1970 (sammanslagning av SGU och Heimdal
Vita bandet 1900[3]
Vita nykter 2008[4]
Nyktra Socialister Ja ca 100 2011
Data och information om Frälsningsarmén, FMD, IOGT-NTO, Junis, KRIS, LP-verksamheten/SPIK, Länkens Kamratförbund, MHF, MHF-U, NSF, SBF, SFF, SAN, SBU, SLN, SPN, UNF.[5]

Personer inom nykterhetsrörelsen[redigera | redigera wikitext]

Militanta nykterister[redigera | redigera wikitext]

En aktionsgrupp med namnet Straight Edge Terror Force tog på sig ansvaret för ett attentat mot Systembolagets butik vid handelsområdet Strömpilen i Umeå, natten mellan den 15 och 16 september 2006. Sju stora skyltfönster krossades och butiksentrén förstördes. "SETF" och ”äckelgift” var skrivet på väggarna. [6] I ett pressmeddelande till lokala medier uppgav gruppen att syftet med aktionen var att ”visa på det sjuka i samhällets alkoholsyn”. [7]

Den etablerade nykterhetsrörelsen tog avstånd från aktionen. "Att visa avsky mot alkoholens roll i samhället tror vi man gör bättre genom fredliga manifestationer" sade IOGT-NTO i ett pressmeddelande. [8]

I april 2009 polisanmälde Systembolaget och tillverkaren Carlsberg fyndet av en glasbit i en ölburk som inköpts i en systembutik i Mariestad. [9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Oscar Mannström, Bilder och blad ur den svenska nykterhetsrörelsens historia, 1912
  • Nordisk familjebok

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ *Nykterhetsverksamheten i Rydaholm 1828-1928. Minnesskrift med anledning av 100-årsjubileet. Rydaholm 1928.
  2. ^ ”Tempel Riddare Orden i Norden”. Tempel Riddare Orden, Stortemplet för Sverige och Finland. Arkiverad från originalet den 11 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170211075320/https://www.tempelriddareorden.se/index.php/om-oss/ordens-historia. Läst 9 februari 2017. ”Till Sverige – och därmed till Norden – infördes Tempel Riddare Orden av ingenjör Emil O Johansson. Han hade blivit medlem av Orden i USA och då han i maj 1887 återvände till Sverige och sin hemstad Gränna, hade han fått fullmakt från ordensledningen i USA att försöka bilda ett Tempel i Sverige. Det första svenska Templet, Alpha Nr 1, instiftades den 26 oktober samma år i IOGT-logen Tre Liljors lokal i Gränna.” 
  3. ^ Levin, Hjördis. ”Emilie Rathou”. Svenskt biografiskt lexikon. ”R kom fram till att de idéer som hon själv omfattade och som grupperade sig kring nykterhet, sedlighet, hygien, rösträtt och fred i stort sammanföll med Vita bandets program. Hennes och Maria Sandströms planer på en sv avdelning av WWCTU förverkligades 12 sept 1900 då på R:s initiativ en förening på Östermalm i Sthlm bildades. Följande år tillkom en riksförening.” 
  4. ^ ”Om VITA”. Vita nykter. Arkiverad från originalet den 17 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ykHVZOea?url=http://www.vitanykter.se/?page_id=2. Läst 17 maj 2011. 
  5. ^ Maria Zaitewsky Rundgren (2011). Pierre Andersson. red. ”Nyktrast i Sverige”. Accent (IOGT-NTO) (4): sid. 40-41. ISSN 0345-0406. 
  6. ^ Radio Västerbotten[död länk] 16 november 2006
  7. ^ Aftonbladet 16 november 2006
  8. ^ Drugnews[död länk] 17 november 2006
  9. ^ Drugnews[död länk] 8 april 2009