William Nylander (botaniker)
| William Nylander | |
 William Nylander, 1885. | |
| Född | 3 januari 1822[1][2][3] Uleåborg[3] |
|---|---|
| Död | 29 mars 1899[1][3] (77 år) Paris[3] |
| Begravd | Cimetière parisien de Bagneux |
| Medborgare i | Frankrike och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet  |
| Sysselsättning | Botaniker[3], mykolog, botanisk samlare[4][5][6], entomolog[3], lichenolog, universitetslärare, vetenskaplig samlare[7] |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Släktingar | Knut Nylander (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
William Nylander, född 3 januari 1822 i Uleåborg, död 29 mars 1899 i Paris, var en finländsk naturforskare, den förste innehavaren av professuren i botanik vid Helsingfors universitet och en av 1800-talets ledande lichenologer. Han ägnade största delen av sitt vetenskapliga liv åt lavarnas systematik och var den förste som konsekvent använde mikroskopet inom lichenologin. Från 1863 var han bosatt i Paris, där han verkade som fri forskare. Han var farbror till författaren John William Nylander.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]William Nylander föddes i Uleåborg som son till rådmannen och köpmannen Anders Nylander och Margareta Magdalena Fahlander, som tillhörde prästsläkten Fahlander.[8] Redan under studietiden intresserade sig Nylander för naturvetenskap och färdades runt i Finland för att samla insekter. Han blev student vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Helsingfors 1839 och fortsatte sina studier vid Helsingfors universitet där han tog flera akademiska examina, inklusive filosofie kandidat 1843, filosofie magister 1844, licentiat 1845, och medicine och kirurgie doktor 1847.[9] Han valde dock bort läkaryrket, då hans håg för naturvetenskapen först ledde honom till entomologi och zoologi och därefter vidare till botanik.[8]
Hans tidigaste arbeten var av entomologiskt innehåll och betraktades som viktiga bidrag till kännedomen om de nordiska steklarna, särskilt myror och getingar. Han inriktade sig därefter uteslutande på botanik och ägnade sig nästan helt åt lavarnas systematik.[8]
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Nylander fjärmades tidigt från Finland; han företog flera utrikesresor och vistades i Paris 1850–1858 med stöd av stipendier.[8] Där utvecklade han ett nytt system för klassificering av lavar och publicerade Essai d'une nouvelle classification des lichens (1854–1855), som han med obetydliga förändringar bibehöll, Herbarium lichenum parisiensium (1853–1856), Prodromus lichenographiæ Galliæ et Algeriæ (1857, prisbelönad av Académie nationale des sciences, belles-lettres et arts i Bordeaux), Énumération générale des lichens avec l'indication sommaire de leur distribution géographique (1858) samt sitt mest omfattande arbete: Synopsis methodica lichenum omnium hucusque cognitorum, I (1858–1860, fortsatt 1886, men oavslutat). Det planerade storverket avbröts då det inkom alltför mycket nytt material.[8]
År 1856 fick Nylander hederspris och medalj av Linnésällskapet i Bordeaux för hans forskning om myror och lavar.[8] År 1857 blev Nylander den förste innehavaren av professuren i botanik i Helsingfors och på hans initiativ började Societas pro Fauna et Flora Fennica 1858 utge sina "Notiser". Han var aktiv i sällskapet, bland annat som vice ordförande och som intendent för sällskapets entomologiska samlingar. Allt som universitetets samlingar innehöll av finländska växter sammanställdes (i samarbete med Thiodolf Sælan) i Herbarium musei fennici (1859), exkurrenter utsändes, deras samlingar bestämdes, avhandlingar publicerades. Från denna tid härstammar ett av Nylanders huvudarbeten: Lichenes Scandinaviæ (1861, i "Notiser").
I Paris
[redigera | redigera wikitext]År 1863 begärde och erhöll Nylander avsked från sin professur efter att ha innehaft den i sex år, av vilka han under halva tiden var tjänstledig. Som skäl uppgav han Helsingfors perifera läge, småstadens trånga atmosfär, hälsoskäl och universitetets avvisande inställning till hans läroämne.[8] Han bosatte sig i Paris, där han till en början levde i stort armod utan vare sig regelbundna inkomster eller anställning. Då och då hjälpte han till med att ordna och bestämma lavsamlingen i Jardin des Plantes, men arbetspassen blev kortvariga på grund av vetenskapliga dispyter.[8]
Med tiden byggde Nylander upp en omfattande egen lavsamling som förutom de typexemplar han själv beskrivit som nya för vetenskapen också innehöll värdefulla exemplar från andra forskare världen runt. Han testamenterade samlingen och sitt bibliotek till Helsingfors universitets Botaniska museum och började 1878 erhålla en blygsam pension från den finländska staten, vilket underlättade hans försörjning. Han sålde och bytte även exsickat – referenssamlingar av torkade lavar – för att förbättra sin ekonomi.[8]
En av Nylanders trognaste förbindelser med Finland var hans sista elev från åren i Helsingfors, sedermera professorn i botanik Johan Petter Norrlin, av vars insända lavprover Nylander beskrev talrika nya arter. Tillsammans gav de ut Herbarium lichenum Fenniae, Finlands första lavexsickat.[8]
Nylander kom i strid med de flesta forskare han kom i kontakt med. Vissa drag i hans karaktär, såsom misstro och ofördragsamhet mot kritik och ett envist fasthållande vid egna åsikter, skadade hans relationer och med tiden också hans vetenskapliga anseende. Sina sista år levde han helt isolerad och dog ensam vid sitt arbetsbord 77 år gammal. Uppgiften om hans död nådde Helsingfors först flera dagar efter den anspråkslösa begravningen.[8]
Betydelse
[redigera | redigera wikitext]Nylander var den förste som på ett konsekvent och omfattande sätt använde mikroskopet inom den systematiska lichenologin; han var även den som genomförde användningen av mikroskopiska reagens för karakteristik av arterna. Han iakttog de kemiska skillnaderna mellan lavarter och jämställde dem med de morfologiska och anatomiska egenskaperna, en insats som med tiden har utvecklats till en egen gren inom lavforskningen.[8] Ända in på 1880-talet var han erkänd som samtidens främsta lichenolog, trots sin hänsynslösa vetenskapliga polemik. Samlingar från hela världen sändes till honom för vetenskaplig bearbetning.
Nylander publicerade artiklar i olika vetenskapliga tidskrifter och i lärda sällskaps publikationer, huvudsakligen i Frankrike och Tyskland. Han fick särskild betydelse för utredningen av de tidigare i hög grad försummade exotiska lavarna. Franska vetenskapsakademien tilldelade honom 1869 Prix Desmazières för hans arbeten rörande Nya Granadas och Nya Kaledoniens lavar samt med hänsyn till hans övriga verksamhet.[9] Han opponerade sig starkt mot Simon Schwendener och Jean-Baptiste Édouard Bornets lära om lavarna som dubbelväsen, sammansatta av en alg och en svamp, men hans motstånd fick inte genomslag. Han tilldelades även många andra vetenskapliga utmärkelser och var ledamot eller hedersledamot av en mängd lärda samfund.
Nylander observerade att luftföroreningar försvårade lavarnas tillväxt och att lavar kunde användas för att mäta luftkvaliteten.[8] Hans arbete om floran i Helsingforstrakten och i Karelen har betraktats som utgångspunkten för floraforskningen i Finland och har utgjort modeller för många senare undersökningar.[8]
Sammanlagt beräknas Nylander ha beskrivit cirka 3 000 arter eller former av lavar. Antalet lavvetenskapliga publikationer steg till över 300 och omfattade mer än 4 000 sidor. Hans lavsamling på över 51 000 prover i Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet är fortfarande i flitigt bruk.[8]
Auktorsnamnet Nyl. kan användas för William Nylander (botaniker) i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
Verk
[redigera | redigera wikitext]Några av Nylanders viktigaste verk inkluderar:[9]
- Några iakttagelser vid inductionselectricitetens therapeutiska användning (1847)
- Animadversiones circa distributionem plantarum in Fennia (1852)
- Monographia caliciforum (1857)
- Expositio synoptica Pyrenocarpaeorum (1858)
- Lichenes Lapponiae orientalis (1866)
- Herbarium Lichenum Fenniae (1875, 1882)
Han översatte även flera verk från Kanteletar till svenska, vilket inkluderar:[9]
- Aikansa kullaki (1845)
- Jo tulenkin kotihin (1845)
- Kummaistako kuuleminen? (1845)
- Kun tulis sulho vierahaksi (1845)
- Laulan lasta nukkumahan (1845)
- Lottdragerskan (1845)
- Mieli melkiässä (1845)
- Runo tyttäristä (1845)
- Unta täällä tarvitahan (1845)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), La France savante, CTHS person-ID: 103804, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ William Nylander, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4802-1416928957408.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 Val Smith, Common Ground: Who's who in New Zealand botanical names. Supplement Two : Who's who in New Zealand botanical names. Supplement Two, 2023, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Bloodhound, läs online, läst: 17 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Bloodhound, läs online, läst: 18 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Bloodhound, läs online, läst: 18 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Bloodhound.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 ”Nylander, William”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4802-1416928957408
- 1 2 3 4 ”Nylander, William”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 553. ISBN 951-717-714-3
- Nylander, 1. William i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- ”Nylander, William”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 553. ISBN 951-717-714-3
- ”Nylander, William”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4802-1416928957408
|