Nynäsbanan

Från Wikipedia
Nynäsbanan
Nynäsbanan, Högdalen, 2019.jpg
Pendeltåg mellan Farsta strand och Älvsjö
Allmänt
PlatsSverige
SträckaNynäshamnÄlvsjö
Anslutande linjerVästra stambanan
Organisation
Invigd1901
ÄgareSvenska staten
Infrastruktur­förvaltareTrafikverket
TrafikoperatörSL
Green Cargo
Tekniska fakta
Längd55 kilometer
Antal spårDubbelspår Älvsjö - Hemfosa
Enkelspår Hemfosa - Nynäshamn
Spårvidd1435 millimeter (Normalspår)
Största tillåtna axellast22,5 ton
Största tillåtna vikt per meter6,4 ton/m
Största lutning11 
ATCATC-2
FjärrblockeringJa, System H
Högsta hastighet140 (160) km/h
Elektrifierad1962[1]
Matning15 kV 16 ⅔ Hz
(kontaktledning)
Källor [2]
Linjekarta
Straight track
Västra stambanan mot Stockholms central
Station on track
55,4 Älvsjö
Transverse track Unknown BSicon "ABZgr"
Västra stambanan mot Södertälje syd
Non-passenger station/depot on track
52,6 Högdalen (hållplats 1929–1948)
Unknown BSicon "mKRZu"
Gröna linjen
Unknown BSicon "eHST"
50,8 Fagersjö (nedlagd 1963)
Unknown BSicon "eHST"
48,9 Farsta (nedlagd 1973)
Station on track
47,9 Farsta strand (till 1989 Södertörns villastad)
Unknown BSicon "eHST"
46,7 Forsen (nedlagd 1963)
Unknown BSicon "hSKRZ-A"
Nynäsvägen
Stop on track
45,9 Trångsund
Station on track
44,5 Skogås
Unknown BSicon "eHST"
41,9 Drevviken (nedlagd 1973)
Unknown BSicon "hSKRZ-A"
Nynäsvägen
Stop on track
40,5 Vega (nedlagd 1973, återöppnad 2019)
Station on track
38,2 Handen (Österhaninge, Haninge Centrum)
Unknown BSicon "hSKRZ-A"
Länsväg 259
Station on track
34,9 Jordbro
Unknown BSicon "hSKRZ-A"
Länsväg 257
Station on track
32,3 Västerhaninge
Unknown BSicon "eHST"
30,3 Nedersta (öppnad 1931, nedlagd 1980)
Stop on track
29,7 Krigslida (öppnad 1980)
Station on track
28,2 Tungelsta
Station on track
22,7 Hemfosa
Station on track
17,4 Segersäng (till 1917 Sorunda)
Station on track
12,2 Ösmo
Unknown BSicon "hSKRZ-A"
Länsväg 225
Unknown BSicon "eBHF"
7,0 Älgviken (Walsjö till 1919, nedlagd 1967)
Unknown BSicon "ABZgl"
Industrispår till Norviks hamn
Stop on track
3,2 Nynäsgård (tidigare Kullsta)
Stop on track
2,1 Gröndalsviken (öppnad 2008)
Unknown BSicon "eHST"
0,7 Nynäs havsbad (nedlagd 2008)
Station on track
0 Nynäshamn
Unknown BSicon "exKBHFe"
-0,5 Nynäshamns färjeterminal (nedlagd 2007)

Nynäsbanan är en järnväg mellan Älvsjö i Stockholm och Nynäshamn via bland annat Farsta strand, Handen och Västerhaninge. Nynäsbanan ingår i Trafikverkets järnvägsnät. Persontrafiken utgörs av Stockholms pendeltåg.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Anläggningsarbeten för Nynäsbanan kring sekelskiftet 1900.
Stationshuset "Nynäshamn" under uppförande, 1900.

Redan på 1850-talet fanns tankar på att etablera Nynäshamn som en uthamn till Stockholm. Hårdast drevs frågan av löjtnant Herman Sandeberg, som 1856 gav ut Project till en jernväg mellan Stockholm och Nynäshamn. 1861 kom Om Nynäsbanan där han försökte framhäva den betydelse Nynäshamn skulle få för Södertörn i stort. 1864 lyckades han på privat väg samla in pengar för en undersökning av två alternativa linjer. Den ena vars tanke var att via kortaste sträckningen binda samman Nynäshamn med stambanan gick genom Ösmo, Sorunda, och Grödinge socknar. Det andra alternativet gick genom Ösmo, Västerhaninge och Botkyrka socknar till Flemingsberg vid stambanan. 1872 beviljades koncession på det andra alternativet. På grund av penningbrist kunde dock inget bygge påbörjas. Koncessionen överläts i stället på två ryssar, titulärrådet Pohitonov och löjtnanten Lukaschevitsch. Herman Sandeberg sålde även hamnområdet till ryssarna. De gjorde dock inga försök att starta projektet, utan försökte i stället sälja koncessionen vidare till brittiska intressenter för fyra gånger den summa de skulle betala Sandeberg. Det hela ledde till rättegång och efter förlikning blev Herman Sandeberg åter ägare till Nynäshamn. 1879 blev direktör A. Ljunggren ägare till Nynäshamn. Han satte sig i kontakt med kapitalister i Frankrike, i avsikt att skapa en frans lyxkoloni i Nynäshamn. Intresset för projektet var dock svalt. I Stockholm fanns motstånd mot förslaget, då många där var rätta att Stockholms betydelse som hamn skulle minska om järnvägen byggdes. 1891 tog frågan om järnvägen upp igen. Nu föreslogs i stället en järnväg mellan Ösmo över Västerhaninge och Bollmora till Östervik på Saltsjöbanan. en här banan var främst tänkt som en lokalbana med mindre vikt på hamnens förbindelse med stambanan, och ingenting kom ut av planerna.[3]

1892 blev Hjalmar Sjögren, ägare till Nynäs gård. Han hade förutom planer på själva järnvägen planer på byggandet av en villastad, badort, fullständig hamn och frihamn med ångbåtsförbindelser med lämplig rysk hamn med tågtrafik direkt till Sankt Petersburg. Koncession beviljades 25 november 1898 för två olika bandelar - dels mellan Nynäshamn och Stockholms stads gärns vid Liljeholmen, dels från stadsgränsen till Södra station. Samma år bildades järnvägsbolaget Stockholm-Nynäs Järnvägs AB. 1899 beslöt man att söka ändring i koncessionen i syfte att järnvägen skull dras fram mellan Drevviken och Magelungen till Älvsjö station. Bygget startade redan i november 1898.[3]

30 man arbetade i början med järnvägsbyggandet, men arbetsstyrkan utökades efterhand. Under byggnadstiden kallades den Elfsjö-Nynäshamns jernväg. Arbetet fortskred utan större problem men försenades och fördyrades på grund av besvärliga markförhållanden. 13 juni 1901 skarvades banan ihop med SJ vid Älvsjö, och 28 december samma år öppnades banan för allmän trafik.[3]

Omkring 1 000 man slet under tre år på banan. Då bedrevs trafiken av Stockholm-Nynäs Järnvägs AB. Stationshuset "Nynäshamn" var Nynäsbanans huvudstation och den var, liksom flera av Nynäsbanans stationsbyggnader, ritad av arkitekten Ferdinand Boberg. Bobergs stationshus längs med Nynäsbanan hade likartat utseende; trähus med gulmålade spånfasader och röda tegeltak. Lokstallet i Nynäsgård är även detta ritat av Boberg och är kopplat till banan genom ett stickspår vid stationen Nynäsgård. Lokstallet ägs sedan 1999 av en museiförening som bedriver museitrafik med materiel som tidigare användes på banan.[4]

1 april 1903 övertogs trafiken av Stockholm-Nynäs Förlags- och Trafik AB, vilket den 1 oktober 1905 avlöstes av Trafik AB Stockholm-Nynäs. År 1932 återtogs trafikeringen av Stockholm-Nynäs Järnvägs AB, som hela tiden hade varit ägande bolag. Bolaget blev statligt ägt 1957, men banan införlivades med SJ först 1968.

Från 1 oktober 1909 fortsatte tågen till Stockholm CVästra stambanan. Under den första tiden bedrevs trafiken med ånglok. Ett dieselelektriskt motorlok införskaffades 1936, och var tänkt att kompletteras med flera, men det visade sig inte leva upp till förväntningarna och fick arbeta ensamt, förutom tre motorvagnar som senare införskaffades. 1940 upphörde all motortrafik på banan på grund av bränslebristen. Under 1940-talet ersattes även stenkolen i ångpannorna med torv som bröts i Slätmossen för att lösa bränslebristen. 1946 återupptogs trafiken med motorvagnar, samtidigt som ångloken försågs med oljeeldning.[5]

Nynäsbanan har successivt moderniserats genom eldrift som infördes 1 november 1962 och säkerhetssystemet ATC som infördes 1980. Den 1 januari 1967 tog AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) över ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län och pendeltågstrafik infördes på Nynäsbanan 1973. Nynäsbanan har byggts om och byggts ut i flera steg i modern tid. Som en del av Dennisöverenskommelsen byggdes sträckan mellan Älvsjö och Västerhaninge ut till dubbelspår mellan 1993 och 1996.

Under åren 2007–2008 förlängdes plattformarna på stationerna söder om Västerhaninge vilket möjliggjorde för att fullängdståg kunde trafikera hela sträckan ner till Nynäshamn. Samtidigt invigdes en ny station i Nynäshamn, Gröndalsviken, som ersatte den tidigare stationen Nynäs havsbad. Stationerna Hemfosa och Segersäng fick mötesspår, vilket möjliggjorde ökad kapacitet och underlättade trafikeringen av den enkelspåriga sträckan. I december 2012 hade dubbelspår byggts fram till Tungelsta och i december 2016 var dubbelspår utbyggt till och med Hemfosa.[6][7]

Mellan Hemfosa och Nynäshamn är det fortfarande enkelspår med mötesstationer vid Segersäng, Ösmo och Nynäsgård. Vid varje jämn kilometer står kilometerstolpar med avståndsangivelser som utgår från Nynäshamn. Vega återinvigdes den 1 april 2019 som hållplats (tidigare station), efter att ha lagts ner 1973, och är planerad att betjäna en stor utbyggnad av bostäder i området.[8][9]

I samband med utbyggnaden av godshamnen Stockholm Norvik Hamn byggdes ett sidospår ut mot hamnen norrifrån, vilket stod färdigt i april 2020.[10] Långsiktiga planer finns för utbyggnad till dubbelspår på hela sträckan till Nynäshamn.[11]

Trafikering[redigera | redigera wikitext]

Från trafikstarten 1901 kördes tre tåg i vardera riktningen Nynäshamn–Stockholm. Restiden via Liljeholmen var cirka 2 timmar, banans högsta tillåtna hastighet var 30 km/timmen. Ny besiktning av banan skedde 1909 och därefter höjdes hastigheten till 90 km/t. På den tiden hade ingen annan privat järnväg så hög hastighetsgräns som Nynäsbanan.

I och med pendeltrafikens införande den 18 juni 1973 förkortades restiderna mellan Stockholm och Västerhaninge till 32 minuter och mellan Västerhaninge och Nynäshamn till 34 minuter.[12]

Nynäsbanan trafikeras i huvudsak av Stockholms pendeltåg, men även av enstaka godståg till och från Jordbro[13] och Norvik.

Stationer i urval[redigera | redigera wikitext]

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Stationsnamn Funktionstid Kommentar
Älvsjö 1901– Tidigare stavning: Elfsjö
Högdalen 1929–1948
Fagersjö 1901–1963
Farsta 1960–1973
Farsta strand 1901– Hette Södertörns villastad till 1989. Bytespunkt med Stockholms tunnelbana.
Forsen 1929–1963
Trångsund 1901–
Skogås 1932–
Drevviken 1901–1973
Vega 1929–1973, 2019– Stationen lades ned 1973 när pendeltågstrafik påbörjades och återinvigdes 2019.
Handen 1901– Hette ursprungligen Österhaninge. Mellan 1989 och 2006 gick stationen under namnet Haninge centrum.
Jordbro 1901–
Västerhaninge 1901– Tidigare stavning var Westerhaninge
Nedersta 1931–1980 Flyttad 100 meter söderut 1973. Ersatt av Krigslida 1980
Krigslida 1980– Ersatte från sommaren 1980 Nedersta, som låg 600 meter längre norrut
Tungelsta 1901–
Hemfosa 1901–
Segersäng 1901– Hette Sorunda till 1917
Ösmo 1901–
Älgviken 1901–1967 Nedlagd sedan 1967 men stationshuset finns kvar i delvis ombyggt skick som privatbostad.
Nynäsgård 1901– Hette Kullsta till 1916
Gröndalsviken 2008– Ersatte Nynäs havsbad hösten 2008
Nynäs havsbad 1902–2008 Hette Nynäs övre till 1907. Ersatt 2008 av Gröndalsviken.
Nynäshamn 1901–
Nynäshamns färjeterminal 1901–2007 Stationen lades ned i juli 2007 i samband med att arbetet med förlängning av plattformar påbörjades. Hette ursprungligen Nynäshamns Ångbåtsstation.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sten, Rolf. ”Elektrifiering och elektrisk drift”. historiskt.nu. http://www.historiskt.nu/diverse/eldriften/el_driftdatum.html. Läst 12 april 2019.  Historiskt om Svenska Järnvägar - Elektrifiering och elektrisk drift]
  2. ^ ”Linjebok Älvsjö till Nynäshamn” (PDF). trafikverket.se. Trafikverket. Arkiverad från originalet den 12 april 2019. https://web.archive.org/web/20190412014335/https://www.trafikverket.se/contentassets/d2ab6fdc1d93499bb3b5685736c8765a/287_alvsjo_till_nynashamn_180604.pdf. Läst 12 april 2019. 
  3. ^ [a b c] Nynäsbanan - en 90-årig historia, artikel av Maria Landin i Sörmlandsbygden 1990
  4. ^ ”Nynäshamns Järnvägsmuseum”. Föreningen Nynäshamns Järnvägsmuseum. http://www.njm.nu/information.php. Läst 28 mars 2019. 
  5. ^ Med Nynäsbanan till Gotland, Kenneth Landgren s. 68-96.
  6. ^ ”I bitande vinterkyla invigdes det nya dubbelspåret mellan Tungelsta och Västerhaninge.”. Trafikverket. 3 december 2012. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201191329/http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Stockholm/Nynasbanan/Nyheter-Nynasbanan/2012/2012-12/Nya-dubbelsparet-invigt/. Läst 5 december 2012. 
  7. ^ ”Nu öppnas entrén”. Trafikverket. Arkiverad från originalet den 19 december 2016. http://archive.is/2016.12.19-153037/http://www.trafikverket.se/nara-dig/Stockholm/projekt-i-stockholms-lan/Nynasbanan/Nyheter-Nynasbanan/2016/nu-oppnas-entren/. Läst 19 december 2016. 
  8. ^ Haninge. ”Pendeltåg”. specialwebbar.haninge.se. Arkiverad från originalet den 4 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180304231814/http://specialwebbar.haninge.se/sv/Specialwebbar/Vega/Aka-tillfran/Pendeltag/. Läst 4 mars 2018. 
  9. ^ Rönnqvist, Sven (1 april 2019). ”Vega pendeltågsstation invigd”. sverigesradio.se. Sveriges radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=7190301. Läst 8 april 2019. 
  10. ^ Sehlin, Ann (17 april 2020). ”Stockholm Norvik Hamn står redo för tågtransporter”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/norvik-hamn-ihopkopplad-med-jarnvagsnatet. Läst 23 juni 2020. 
  11. ^ ”Angränsande projekt”. Trafikverket. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160616160359/http://www.trafikverket.se/nara-dig/stockholm/projekt-i-stockholms-lan/nynasbanan/angransande-projekt-/. Läst 1 mars 2016. 
  12. ^ ”Nynäsbanan - Nynäshamns kommun”. www.nynashamn.se. Arkiverad från originalet den 4 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180304173626/http://www.nynashamn.se/Uppleva-se-och-gora/Kultur-och-sevardheter/Historiska-bilder/Nynasbanan.html#banansbyggnad. Läst 4 mars 2018. 
  13. ^ Trafikverket. ”Nynäsbanan”. Trafikverket. https://www.trafikverket.se/resa-och-trafik/jarnvag/Sveriges-jarnvagsnat/Nynasbanan/. Läst 4 mars 2018. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Johansson, Ingrid (2001). Stockholm-Nynäs järnväg 100 år : 1901-2001. Västerhaninge: Haninge hembygdsgille. Libris 8878473 
  • Landgren, Kenneth; Johansson Göte, Hammar Bengt (1996). Nynäsbanan. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 64 (2., [utök.] uppl.). Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 8379458. ISBN 91-85098-80-9 
  • Stockholm-Nynäs järnväg 25 år : 1901-1926. Stockholm. 1926. Libris 1335037 
  • Stockholm-Nynäs järnvägsaktiebolag 1899-1949. Göteborg: Bergendahl. 1949. Libris 1458598 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]