Nyazeelandkärrhök

	Nyazeelandkärrhök; Förhistorisk
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Kärrhökar; Circus
Art	Nyazeelandkärrhök; Circus eylesi
Vetenskapligt namn
	§ † C. eylesi
Auktor	Scarlett, 1953
Synonymer
	Nyzeeländsk kärrhök

Nyazeelandkärrhök^[1] (Circus eylesi) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nyazeelandkärrhöken var troligen väldigt lik den nu levande australiska kärrhöken, men mycket större. Honan vägde 2,5-3 kg, mer än dubbelt så mycket som honan hos australisk kärrhök.^[2]^[3] Kärrhöken var också specialiserad på att fånga fåglar eftersom däggdjur saknades, förutom fladdermöss, i Nya Zeeland innan människan kom dit.

Idag förekommer australisk kärrhök i hela Nya Zeeland. Intressant nog finns inga fossila fynd av arten äldre än 1000 år gamla. Det betyder att den australiska kärrhöken kom till öarna efter människan och troligen aldrig förekom där samtidigt som nyazeelandkärrhöken. Det verkar som att de båda arterna fyllde samma ekologiska nisch. Den australiska kärrhöken kunde därför etablera sig först efter att nyazeelandkärrhöken försvunnit.^[4]

Upptäckt och formell beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln beskrevs 1953 utifrån benlämningar funna i Pyramid Valley på Sydön. I det närmaste identiska ben hittades dock redan 100 år tidigare i Te Aute-regionen på Nordön. Dessa gavs namnen Circus hamiltoni och Circus teauteensis , men eftersom ett formellt typexemplar saknas betraktas dessa namn som icke giltiga. Dess vetenskapliga artnamn hedrar Jim Eyles, palaeontolog och tidigare direktör för Nelson Provincial Museum och West Coast Museum i Nya Zeeland.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.^[5]^[6]^[7]^[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Eyles's harrier, läst 2016-06-03

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ Holdaway, Richard N.; Worthy, Trevor H. (1997). ”A reappraisal of the late Quaternary fossil vertebrates of Pyramid Valley Swamp, North Canterbury, New Zealand”. New Zealand Journal of Zoology 24 (1): sid. 69–121. doi:10.1080/03014223.1997.9518107. Arkiverad från originalet den 2008-10-12. https://web.archive.org/web/20081012154544/http://www.rsnz.org/publish/nzjz/1997/8.pdf. Läst 13 mars 2007.
^ Holdaway, R. N. (1989). New Zealand’s pre-human avifauna and its vulnerability. New Zealand journal of ecology, 12(supplement), 11-25.
^ Worthy, T. H. and R. N. Holdaway. (2002): The lost world of the Moa: Prehistoric Life of New Zealand. Indiana University Press, Bloomington. ISBN 0-253-34034-9
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikispecies har information om Circus eylesi.
Artförteckning
Wingspan Birds of Prey Trust
Prehistoric Wildlife
New Zealand Birds Online

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[SOF-1] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[WH-2] Holdaway, Richard N.; Worthy, Trevor H. (1997). ”A reappraisal of the late Quaternary fossil vertebrates of Pyramid Valley Swamp, North Canterbury, New Zealand”. New Zealand Journal of Zoology 24 (1): sid. 69–121. doi:10.1080/03014223.1997.9518107. Arkiverad från originalet den 2008-10-12. https://web.archive.org/web/20081012154544/http://www.rsnz.org/publish/nzjz/1997/8.pdf. Läst 13 mars 2007.

[3] Holdaway, R. N. (1989). New Zealand’s pre-human avifauna and its vulnerability. New Zealand journal of ecology, 12(supplement), 11-25.

[Worthy_and_Holdaway-4] Worthy, T. H. and R. N. Holdaway. (2002): The lost world of the Moa: Prehistoric Life of New Zealand. Indiana University Press, Bloomington. ISBN 0-253-34034-9

[5] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[6] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[7] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[8] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]