Svartvit stenskvätta

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Oenanthe albonigra)
Svartvit stenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteOenanthe
ArtSvartvit stenskvätta
O. albonigra
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe albonigra
Auktor(Hume, 1872)

Svartvit stenskvätta[2] (Oenanthe albonigra) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3][4] Den förekommer året runt i torra och klippiga miljöer från Iran till Pakistan samt på sydöstra Arabiska halvön. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svartvit stenskvätta är en 17 centimeter lång tätting med den för släktet typiska "T-formade" stjärtteckningen, det vill säga svart ändband och centrala stjärtfjädrar på den i övrigt vita stjärten. Denna art är svart ovan och vit under.[5]

Den skiljer sig från picata-formen av orientstenskvättan, som den delar utbredningsområde med, genom rundare huvud, mer satt form, större näbb och att det svarta är glansigt istället för matt. Vidare sträcker sig det svarta på strupen inte lika långt ner samt att det vita på övergumpen når längre upp på ryggen.[5]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången är ljudlig, ringande och melodisk, påminnande om buskskvätta. Locklätet är vasst, ljust och kort, medan varningslätet är hårt och raspigt.[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svartvit stenskvätta förekommer i klippterräng på östra Arabiska halvön (Oman och Förenade Arabemiraten[7]) samt från södra Iran till Afghanistan och Pakistan.[3] Tillfälligt har den påträffats i Bahrain, Kuwait, Saudiarabien och Qatar.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[8][9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svartvit stenskvätta hittas i bergssluttningar och klippblocksströdda kullar med endast lite växtlighet, ända ner till havsnivån. Den ses ofta sitta på hus och ledningar. Arten häckar i ett hålutrymme i en klippa eller i talussluttningar.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, dock fåtalig i Pakistan.[10] Beståndet i Förenade Arabemiraten uppskattas till 1 000–10 000 par.[10]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Oenanthe albonigra Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ [a b] Porter, Richard; Simon Aspinall (1996). Birds of the Middle East. Princeton University Press. sid. 292. ISBN 9780691148441 
  7. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 208. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  9. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  10. ^ [a b] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]