Okrasläktet
| Okrasläktet | |
 Okra med knopp och omogen frukt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Malvaordningen Malvales |
| Familj | Malvaväxter Malvaceae |
| Släkte | Okrasläktet Abelmoschus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Abelmoschus | |
| Auktor | Medikus |
 | |
Okrasläktet (Abelmoschus) är ett växtsläkte av familjen malvaväxter.[1] Släktetförekommer i Afrika, Asien och norra Australien.
Släktet innehåller både annuella och perenna örter.[2] Växterna kan bli upp till 2 meter höga. Bladen är mellan 10 och 40 centimeter långa och breda med 3-7 flikar. Flikarna varierar mycket i hur djupt de går in i bladen, från knappt märkbara flikar, till sådan som nästan når bladets bas. Blommorna är 4–8 centimeter i diameter och har 5 stycken vita eller gula kronblad, ofta med en röd eller lila fläck vid kronbladets bas. Frukten är en kapsel som är 5–20 centimeter lång och som innehåller ett stort antal frön.
Släktet ansågs tidigare vara en del av hibiskussläktet (Hibiscus).
Det finns fjärilsarter vars larver lever på arter av Abelmoschus. Till exempel har Chionodes hibiscella dokumenterats på myskokra.
Arter[redigera | redigera wikitext]
Enligt Catalogue of Life innehåller släktet följande elva arter:[1]
- Abelmoschus angulosus
- Abelmoschus crinitus
- Abelmoschus enbeepeegearensis
- Abelmoschus esculentus - Okra
- Abelmoschus ficulneus
- Abelmoschus hostilis
- Abelmoschus manihot - Solokra
- Abelmoschus moschatus - Myskokra
- Abelmoschus muliensis
- Abelmoschus palianus
- Abelmoschus sagittifolius
Användning[redigera | redigera wikitext]
Flera av arterna i släktet är ätbara; både späda frökapslar och blad används. Den viktigate arten kommersiellt är okra (Abelmoschus esculentus), som odlas i varmare länder för de unga frukternas skull. Myskokra (Abelmoschus moschatus) lämnar bisamfrön (även myskkorn eller bisamkorn, kallades Semina abelmoschi eller Grana moschata) som förr användes såsom medel mot kramp och ormbett. Senare har de använts som luktämne vid beredning av tobaksvaror i parfymer.[3] Solokran (Abelmoschus manihot) används i reptillverkning.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17277808. Läst 17 Oktober 2014.
- ^ Abelmoschus. Encyclopedia of Life. Läst: 2014-10-17.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 485
- Delar av denna artikel baserar sig på en översättning från engelska Wikipedia. Läst 2006-09-02.
- Delar av denna artikel baserar sig på en översättning från tyska Wikipedia. Läst 2006-09-02.
Wikimedia Commons har media som rör Okrasläktet.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Abelmoschus, 1904–1926.
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Kundu BC, Biswas C. 1973. Anatomical characters for distinguishing the genera Abelmoschus and Hibiscus. Proc. Indian Sci. Congr. 60. (3): 295 (engelska)