Ola Larsmo
| Ola Larsmo | |
 Ola Larsmo (2009) | |
| Född | 21 december 1957 Sundbyberg,  Sverige |
|---|---|
| Yrke | Författare, kulturjournalist |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1983 – |
| Webbplats | https://www.olalarsmo.com/ |
Ola Larsmo, född 21 december 1957 i Sundbyberg, är en svensk författare och litteraturkritiker.
Biografi
En stor del av uppväxten tillbringades i Västervik, dit han flyttade som nioåring. Larsmo studerade bland annat nordiska språk, litteraturvetenskap, teologi och historia vid Uppsala universitet. Han tillhörde 1980-talets unga författargeneration, och debuterade 1983 med Vindmakaren.
Larsmo var redaktör för tidskriften Bonniers Litterära Magasin 1984–90, och sedan frilansskribent, främst i Dagens Nyheter. Han var ledamot av Författarförbundets styrelse fram till i maj 2003. Han var också ledamot av styrelsen för Institutet för framtidsstudier under åren 2004–2008, och är sedan 2009 ordförande i svenska PEN. År 2007 var han delaktig i den referensgrupp som skapade utställningen kom.nu.då som visades på Tekniska museet till 2013 och författade utställningskatalogen samt de texter som användes i utställningen.[1] Han är sedan 1978 bosatt i Uppsala. Tillsammans med Henrik Arnstad gör Larsmo den historiska podcasten En svensk tiger.[2]
Författarskap
Ola Larsmo debuterade 1983 med kortromanen Vindmakaren. Han har givit ut ett flertal romaner och essäböcker samt novellsamlingen Stumheten (1991). Hans senare romaner utspelar sig ofta i historisk miljö med dokumentära inslag, bland andra Maroonberget (1996) och Swede Hollow (2016). Vid sidan av sitt författarskap är han verksam som kulturjournalist och samhällsdebattör i bland annat Dagens Nyheter.[3]
Bibliografi (urval)
- 1983 – Vindmakaren (i fyra kortromaner)
- 1985 – Fågelvägen (roman)
- 1988 – Engelska parken (roman)
- 1990 – Odysséer (essäer)
- 1991 – Stumheten (noveller)
- 1993 – Himmel och jord må brinna (historisk dokumentärroman)
- 1996 – Maroonberget (roman)
- 1997 – net.wars (debattbok om IT och demokrati, tillsammans med Lars Ilshammar)
- 1999 – Joyce bor inte här längre (om irländsk litteratur, skriven tillsammans med Stephen Farran-Lee)
- 1999 – Norra Vasa 133 (roman)
- 2001 – Andra sidan (essäer)
- 2003 – Stjärnfall (essäer om science fiction, tillsammans med Lars Jakobson & Steve Sem-Sandberg)
- 2004 – En glänta i skogen (roman)
- 2005 – 404 (debattbok om IT, minne och politik, tillsammans med Lars Ilshammar)
- 2006 – Bollhusmötet 1939 (dokumentärpjäs om Bollhusmötet, uppförd av Uppsala Stadsteater i januari 2006, i regi av Johan Huldt; ny uppsättning februari 2015)
- 2007 – Djävulssonaten (historisk essä om Bollhusmötet)
- 2009 – Jag vill inte tjäna (roman)
- 2012 – Förrädare (roman)
- 2013 – 101 historiska hjältar (essäer om människorättsaktivister, tillsammans med Brian Palmer)
- 2015 – Ordets makt (dokumentärpjäs om yttrandefrihetens historia i Uppsala – ur UNT:s arkiv, med Martin Lindberg. Regi Linus Tunström. Uppförd av Uppsala Stadsteater i oktober 2015)
- 2016 – Swede Hollow (roman om svenska emigranter i området Swede Hollow i Minnesota)
Priser och utmärkelser
- 1988 – Lundequistska bokhandelns litteraturpris
- 1989 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1991 – Göteborgs-Postens litteraturpris
- 1996 – Tidningen Vi:s litteraturpris
- 1997 – De Nios Vinterpris
- 1999 – Östrabopriset
- 2004 – Siripriset för En glänta i skogen
- 2008 – Bjørnsonpriset[4]
- 2009 – John Landquists pris från Samfundet De Nio
- 2009 – Jan Fridegård-stipendiet[5]
- 2014 – Jolopriset
- 2016 – Arguspriset, utdelat av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala
- 2016 – Pelle Svanslös pris, utdelat av Sällskapet Pelle Svanslös vänner[6]
- 2017 - 27 januari-priset, utdelat av Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige
- 2017 - DN:s kritikerpris Lagercrantzen[7]
Medaljen Litteris et Artibus (2017) för framstående konstnärliga insatser som författare
Referenser
Tryckta källor
- Vem är det 2007, sid 342
Webbkällor
- Ola Larsmo i Nationalencyklopedins webbupplaga
- Ola Larsmo från Bonniers förlag
Noter
- ^ Larsmo, Ola. kom.nu.då. ISBN 78-91-7616-063-3 (Felaktig längd på ISBN-nummer). http://www.tekniskamuseet.se/download/18.689e694f125720d4ec480002693/1339755750423/KomNuD%C3%A5Katalog.pdf. Läst 17 december 2013
- ^ ”Acast: En svensk tiger”. https://www.acast.com/ensvensktiger. Läst 18 november 2016.
- ^ ”Ola Larsmo”. Albert Bonniers förlag. http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/L/Ola-Larsmo/.
- ^ "DN:s Ola Larsmo får Bjørnsonpriset" Dagens Nyheter 17 september 2008.
- ^ "Uppsala kommuns stipendium till Jan Fridegårds minne" från Uppsala kommun
- ^ "Larsmo får kattpris" Upsala Nya Tidning 1 mars 2016
- ^ DN 29 januari 2017: Lagercrantzen. Ola Larsmo är en folkupplysare som aldrig väjer undan, läst 30 januari 2017