Olle Bærtling

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Yzip (1969), på Vår gård i Saltsjöbaden.
Asamk, vid Högskolan i Halmstad.

Olle Bærtling, född 6 december 1911 i Halmstad, död 2 maj 1981 i Stockholm, var en svensk målare och skulptör.

Olle Bærtling arbetade som bankman 1929-1956 vid Skandinaviska banken i Stockholm. Han var som konstnär huvudsakligen autodidakt, utan handledning började ha måla på 1930-talet och utförde då en rad modernistiska experiment som var influerad av olika nonfigurativa konstriktningar.[1] För att lära sig mer om tekniken bakom målningen studerade en kortare i Paris 1948 för André Lhote, Lhote tyckte inte om Bærtlings sätt att måla och förklarade för honom att I naturen finns inga konturlinjer men i mina målningar finns de svarade Bærtling och han lämnade Lhote för att studera vidare för Fernand Léger[2] dessutom bedrev han självstudier under resor i Europa och USA.[3]

Under sin tid i Paris kom han med i konstnärsgruppen runt galleristen och konstnären Denise René som sedan verkade för Bærtlings konstnärliga framgångar i Europa och USA. Hans konst uppmärksammades först på 1960-talet i Sverige.[1]

I utställningssamanhang debuterade han med en utställning i på Galleri Samlaren Stockholm 1949[4] och 1950 medverkade han i Salon des Réalités Nouvelles i Paris [5] han debutetade 1953 i en samlingsutställning på Galerie Denise René då utställningen L'art sudédois 1913-1953 visades han kom senare att återvända flera gånger till det galleriet.[6] Separat ställde han bland annat ut på Galerie Denise René[7] 1962, Galleria Lorenzelli i Milano[8] 1973, Handelshögskolan i Stockholm[9] 1990. En retrospektiv utställning arrangerades av Moderna museet och Svenska institutet[10] 1961 och en retrospektiv utställning visades på Kiel Kunsthalle[11] 2001.

Till H55 utställnigen 1955 komponerade han det stora tygstycket Denise som bestod av stora svarta och vita rutor. Mönstret kom senare att användas i mattor gobelänger och som gardinstyg.[12]

Han samarbetade med en rad arkitekter vid utsmyckning vid nybyggnationer bland annat vid Universitetet I Frescati och Celcius gymnasiet[13] i Uppsala där Bærtling utförde en rad målningar och skulpturer i rena funktionella former.[1] Tillsammans med Lennart Rodhe bjöds han 1973 in av Stockholms stad att utföra textila utsmyckningar för hörsalen i det nya Kulturhuset. Båda konstnärerna accepterade uppdraget där Bærtling skulle svara för den delen som exponerades mot Sergels torg. Inbjudan resulterade i en hätsk debatt som Teddy Brunius beskriver det omdömeslösa i att bjuda in två rivaler i svenskt konstliv, och låta dem samsas i samma samlingssal.[14]

Efter att han sett en utställning med verk av bland annat Matisse 1938 fick han en stark inspirationskälla, senare kom han att påverkas av engelskt efterkrigsmåleri. Under 1950 kommer en vändpunkt i hans skapande och han lämnar den föreställande konsten för att uteslutande arbeta med en rent geometrisk, nonfigurativ stil[5] och skapade i sina målningar den "öppna formen" med trianglar, ofta i svart, och dissonanta färgklanger i dynamiska kontrastlägen. Vid sent 1950-tal hittar han sin egen konststil och det kom att bli   mycket små förskjutningar i hans gestaltningar fram tills hans bortgång. Mot slutet av 1950-talet inleder han även arbetet som skulptör. [5]

Olle Bærtling har även arbetat med linjetunna stålrörsskulpturer och utförde 1959 monumentalmålningar med speglar i entréhaölen till första höghuset i Hötorgscity.[3] Han gjorde 1961 ett förslag till en stor skulptur för Sergels Torg, kallad Asamk. Denna skulle ha gjorts omkring 85 meter hög och i ett av metallrören skulle det finnas en hiss upp till en plattform som skulle ge fin utsikt. En mindre version finns på Skissernas museum i Lund.[5]

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Bærtling finns representerad vid bland annat Ateneum[15] Museum of Modern Art[16], Kalmar konstmuseum[17], Göteborgs konstmuseum[18], Skissernas museum, Örebro länsmuseum[19], Norrköpings Konstmuseum[20], Tate Modern[21], University of Cambridge[22], Louisiana Museum of Modern Art[23], Kunsten Aalborg[24],Nationalmuseum[25] Moderna museet[26]i Stockholm och Hallands Konstmuseum

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Vem är vem i svensk konst, Göran Hillman, sid 33-34, ISBN 91-29-61718-9
  2. ^ Den svenska målarkonstens historia, Märta Holkers, sid 257, ISBN 91-0-056874-0
  3. ^ [a b] Svenska konstnärer, biografisk handbok, 2005, ISBN 91-6315329-7
  4. ^ Den svenska målarkonstens historia, Märta Holkers, sid 257, ISBN 91-0-056874-0
  5. ^ [a b c d] Fogtdals Konstlexion, Sven Sandström, band 1, sid 98-99, ISBN 91-88482-00-6
  6. ^ Konsten 1950-1975 Signums svenska konsthistoria, Konsten 1950-1975, Jan Brunius, 2005, sidan 40, ISBN 91-87896-69-9
  7. ^ Libris
  8. ^ Libris
  9. ^ Libris
  10. ^ Libris
  11. ^ Libris
  12. ^ Konsten 1950-1975 Signums svenska konsthistoria, Konsten 1950-1975, Jan Brunius, 2005, sidan 12, ISBN 91-87896-69-9
  13. ^ Celsiusskolan
  14. ^ Konsten 1950-1975 Signums svenska konsthistoria, Konsten 1950-1975, Jan Brunius, 2005, sidan 82, ISBN 9187896699
  15. ^ Ateneum,
  16. ^ Museum of Modern Art
  17. ^ ,Kalmar konstmuseum
  18. ^ Göteborgs konstmuseum
  19. ^ Örebro läns museum
  20. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 26 mars 2020 
  21. ^ Tate Modern
  22. ^ Clare University of Cambridge
  23. ^ Louisiana
  24. ^ Kunsten Aalborg
  25. ^ Nationalmuseum
  26. ^ Moderna museet

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]