Olle Franzén (industriman)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olle Franzén
Född10 september 1924[1][2]
Norrköpings S:t Johannes församling[1]Sverige
Död12 november 2008[3][4][2] (84 år)
Nice[2]Frankrike
BegravdGalärvarvskyrkogården[4]
kartor
NationalitetSvensk
SysselsättningCivilingenjör
Redigera Wikidata

Lars Olof (Olle) Franzén, född den 10 september 1924 i Norrköpings Sankt Johannes församling i Östergötlands län,[5] död den 12 november 2008 i Nice i Frankrike,[6] var en svensk ingenjör, verksam vid Svenska AB Philips 1950–1984.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Franzén tog studentexamen i Norrköping 1943, civilingenjörsexamen vid Institutionen för elektroteknikKungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm 1947 och teknologie licentiat-examen där 1950.

Efter att ha arbetat för Telegrafverket ett par år anställdes han 1950 på Svenska AB Philips, där han blev kvar ända till sin pensionering 1984. Han erhöll utbildning vid Philips TV-laboratorier i Nederländerna och sändes av Philips att fortsätta sina TV-studier vid Columbia University i New York City. Han var en pionjär inom TV-mediet och sände tillsammans med vännerna Hans Werthén och Björn Nilsson provprogram i TV från KTH innan Sveriges Radio inledde sina sändningar 1956. Åren 1956–1961 var han kommersiell direktör för radio och TV och 1961–1984 verkställande direktör och koncernchef för Svenska AB Philips. Under Franzéns tid vid Philips samlokaliserades den professionella elektroniken till Philips Elektronikindustrier AB i Järfälla, där en väsentlig del utgjordes av försvarselektroniken. Svenska AB Philips var en mycket viktig leverantör till svenska Försvarsmakten, särskilt marinen. Under hans 23-åriga chefskap utvecklades Svenska AB Philips till ett företag med fler än 4 000 anställda. Kompetensen och entreprenörskapet i den svenska koncernen utvecklades och det ledde till att flera av Philips satsningar på nya produkter kom att förläggas till Sverige.

Från 1984 var han styrelseordförande i Philips Norden AB och var därtill styrelseordförande i The Svedberg-laboratoriet 1986–1991. Han var en sann försvarsvän och var ordförande i Allmänna försvarsföreningen 1986–1992. Jakt och segling var stora fritidsintressen för honom och tillsammans med sin besättning på Swan 43:an S/Y White Lady togs flera topp-placeringar i Gotland runt med bland annat seger 1975. Olle Franzén var ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet 1975–1982.

Olle Franzén invaldes 1972 som hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet,[7] 1973 som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien och 1975 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Norrköpings S:t Johannes kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00272/C/14 (1913-1939), bildid: 80007142_00125, Födelse- och dopbok, läst: 29 oktober 2018, ”51,Sept,10,1,,,,,,Lars Olov, Fader: ?nger Fabian Franzen
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19240910-2312 Franzen, Lars Olof, läst: 29 oktober 2018
  3. ^ Tidskrift i Sjöväsendet/ nr 4 2009/ Minnesteckningar för år 2009: Olle Franzén, s. 332, läst: 23 augusti 2017
  4. ^ [a b] Franzén, Lars Olof, SvenskaGravar.se, läst: 23 augusti 2017
  5. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  6. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, version 6.0 (Sveriges släktforskarförbund 2014).
  7. ^ Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 240.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bidö, Sven: ”Olle Franzén”, Tidskrift i sjöväsendet, 2009, s. 332, PDF.
  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 181.
  • Moen, Ann (red.): Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok (Nationalencyklopedin, Malmö 2006), s. 187.
  • Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 6/2009, s. 15–16, PDF.