Olle Hilding

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olle Hilding
Född Hilding Olof Johansson
19 juli 1898
Stockholm
Död 9 november 1983 (85 år)
Stockholm
Aktiva år 19171983
Maka Olga Appellöf
IMDb SFDb

Olle Hilding, född Hilding Olof Johansson 19 juli 1898 i Stockholm, död 9 november 1983 i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Hilding blev intresserad av teater i barndomen då han brukade besöka Emil Norlanders revyer. Hilding debuterade 1917 som statist på Dramaten. Han saknade dock formell teaterutbildning som en följd av att han inte hade råd att bekosta en sådan. I stället tog han lektioner för Sie Christiernsson. 1920–1923 turnerade han på landsorten med Oscar Winges teatersällskap och filmdebuterade under samma tid i Victor Sjöströms Vem dömer (1922). Från och med 1923 var han åter i Stockholm och verkade där vid diverse småscener som Lilla teatern, Blancheteatern och Komediteatern. 1928–1929 var han engagerad vid Svenska teatern i Vasa.[1]

Under stora delar av 1930-talet tog Hilding ett uppehåll från skådespeleriet och hjälpte i stället Erik Lindorm med dennes bokkrönikor. Hilding återvände till teatern 1940 då han engagerades vid Dramaten. Samtidigt blev han lärare för Dramatens elevskola och 1948–1953 var han även föreståndare för densamma. Under sin tid som lärare införde han improvisation i undervisningen.[1]

Hilding fick inte sällan spela aparta typer, ibland humoristiska. Han hade ett skarpskuret ansikte, vilket gjorde att han ofta fick gestalta figurer som av olika anledningar befann sig utanför samhällets gemenskap. Som exempel på sådana roller kan nämnas procentare i Hustru för en dag (1933), judisk man i Uppsagd (1934) och osympatisk byggmästare i Goda vänner och trogna grannar (1938). Hilding var aktiv fram till 1980-talet och gjorde 1980 sin sista roll på Dramaten i Hustruskolan. 1982 medverkade han i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander och 1983 i TV-versionen av Hustruskolan.[1]

Han mottog Dramatens O'Neillstipendium 1973 och var från 1934 gift med skådespelaren Olga Appellöf.[1]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1924 Henry Dulcie
George S. Kaufman och Marc Connelly
Einar Fröberg Komediteatern[2]
1930 Erik "Jerker" Jeson Söderkåkar
Gideon Wahlberg
Hugo Jacobson Tantolundens friluftsteater[3]
1932 Adam och Evorna
Sigurd Hoel och Helge Krog
Gösta Ekman Folkteatern[4]
1933 Lewin Sverige är räddat
Erik Lindorm
Folkteatern[5]
1933 En kvinna med flax
Brita von Horn
Per-Axel Branner Folkteatern[6]
1937 Chon Prosper Khaki
Paul Raynal
Alf Sjöberg Dramaten
1939 Poliskommisarien Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1943 Mr Witherspoon Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Torsten Hammarén Oscarsteatern[7][8]
1948 Charles Piper Släktmötet
T S Eliot
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Kyparen Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
1951 Mäster Block, Pfeffers värd Diamanten
Friedrich Hebbel
Rune Carlsten Dramaten
1964 Philly Cullen Hjälten på den gröna ön
John Millington Synge
Lars-Erik Liedholm Dramaten
1965 En skrivare Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Tjänaren Om fem år
Federico Garcia Lorca
Donya Feuer Dramaten
1971 Gamlingen Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten
1972 Pettersen, Werles betjänt Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[9]
1979 En shackspelande gubbe Kollontaj
Agneta Pleijel
Alf Sjöberg Dramaten

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1948 David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey
Dramaten

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1953 Komministern i Klara Midsommar
August Strindberg
Palle Brunius[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Olle Hilding”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=58295&iv=OVERVIEW. Läst 17 april 2014. 
  2. ^ ”Dulcie”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22055&pos=26. Läst 28 juli. 
  3. ^ Teater, Musik och Film”. Dagens Nyheter: s. 11f. 8 juni 1930. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-06-08/153/11. Läst 2 januari 2016. 
  4. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 november 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-05/302/9. Läst 4 januari 2016. 
  5. ^ Bo Bergman (16 september 1933). ”'Sverige är räddat' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-16/251/10. Läst 17 december 2015. 
  6. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 11 november 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-11-11/307/9. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  8. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. Sid. 100. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  9. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  10. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 19 juni 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-06-19/163/22. Läst 31 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]