Olof Granholm

Harry Olof Granholm, född 24 april 1924 i Kvevlax, död 5 november 2016,^[1] var en finländsk författare.

Efter en mångskiftande yrkesbana, bland annat som skogsarbetare, slaktare och boskapsuppköpare, debuterade Granholm 1971 med romanen Bässpojken, en uppväxtskildring med självbiografisk bakgrund. I Spånskottaren (1973) och Oxbollen (1977) gavs bilder ur arbetarliv. Hästhandlarens son (1978) och Påläggskalven (1980) fördjupade skildringen av ett arbetarbarns utveckling i trots mot hårda livsvillkor. Temat fick sin uppföljning i ytterligare några böcker.

Politiskt var Granholm socialist och radikalpacifist, något som han utvecklade i bidrag till antologierna Fredsboken (1975) och Ur tystnaden (1989), som väckte debatt i österbottnisk press.

Tillsammans med sin hustru Siri (född 1921, död 1998) inrättade Granholm år 1985 Olof och Siri Granholms stiftelse för den svenskösterbottniska litteraturen^[2], som bland annat årligen delar ut Choraeuspriset, namngivet efter Michael Choraeus.