Olof Kinberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olof Kinberg
Olof Kinberg.jpg
Född23 september 1873[1]
LaholmSverige
Död6 april 1960[1] (86 år)
Saltsjöbadens församlingSverige
NationalitetSvensk
SysselsättningPsykiater
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Make/makaJulia Kinberg
BarnCamilla Kinberg (f. 1919)
SläktingarGeorg Kinberg (syskon)
Redigera Wikidata

Olof Wilhelm Kinberg, född 23 september 1873 i Laholm, död 6 april 1960, var en svensk läkare och professor i psykiatri av släkten Kinberg från Västergötland. Olof Kinberg var son till bataljonsveterinär Wilhelm Kinberg och Selma Constance Kinberg, född Kull. Han var bror till Georg Kinberg och 1898-1915 gift med läkaren Julia Kinberg, född Rosenbaum, och från 1916 med sångerskan Maria Wilhelmina Kinberg, född Wallenström. Han var far till konsertpianisten Camilla Kinberg och hade även två andra barn (Olof och Kaj).

Kinberg blev student 1892, medicine kandidat i Stockholm 1898, medicine licentiat i Uppsala 1904 och medicine doktor i Stockholm 1908. Efter förordnanden som amanuens, underläkare och biträdande läkare på Stockholms och Uppsala hospital 1901-06 blev han överläkare på Södra provisoriska sinnessjukhuset i Stockholm 1906 och utnämndes 1908 till överläkare och direktör vid Stockholms stads sinnessjukhus Långbro. Han vårdade där personligen bland annat Hermann Göring.[2][3]

Han blev 1909 docent i psykiatri och rättspsykiatri vid Karolinska institutet. Åren 1920-39 var han lärare i rättspsykiatri där och psykiater på Långholmens centralfängelse, på vars sinnessjukavdelning han gav kliniska kurser i rättspsykiatri för studerande och läkare. Från 1932 var även chef för den nyinrättade rättspsykiatriska kliniken vid nämnda fängelse. Han tilldelades 1922 professors namn.

Han deltog som sakkunnig inom kommittén för revision av hospitalsstadgan (1915), inom Justitiedepartementet för utarbetande av förslag till lag mot minderårigas brottslighet (1918), inom Socialdepartementet för utarbetande av stadga för statens tvångsarbetsanstalter (1920) m.m. Som ledamot i styrelsen för Svenska kriminalistföreningen deltog Kinberg på ett från juridiskt håll mycket uppmärksammat sätt i diskussionen rörande de nya straffrättsförslagen.

Kinberg var också vice ordförande för Statens institut för rasbiologi och uttryckte flera gånger sitt stöd för eugenik, bland annat genom en artikelserie i Läkartidningen.[4][5]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Brottslighet och sinnessjukdom. En kritisk studie över det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltalade personer av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet (gradualavhandling, 1908)
  • Om behandlingen av kriminella sinnessjuka (1908)
  • Kriminalpolitiska riktlinjer och förslag (tillsammans med Thure och Alfred Petrén, 1909)
  • Om obestämda straffdomar (1910)
  • Om formen för rättspsykiatriska utlåtanden (1911)
  • Alcool et criminalité (i "Archives d’anthropologie criminelle", 1913)
  • Über das Strafprocessuale verfahren in Schweden der wegen verbrechen angeklagten Personen zweifelhaften Geisteszustandes nebst Reformvorschlägen (i "Juristisch-psychiatrischen Grenzfragen", 1913)
  • Lagstiftningen och alkoholistvården (tillsammans med Jacob Linders, 1916)
  • Om den s.k. tillräkneligheten (1917)
  • Rättspsykiatriska utlåtanden 1907-1916 (1917)
  • Om farliga sinnessjuka (1923)
  • Om s.k. lösdrivare och deras behandling. Social-medicinsk studie (1924)
  • Aktuella kriminalitetsproblem i psykologisk belysning (1930)
  • Socialarbetarens behov av insikter i psykologi (i "Tiden", 1934)
  • Framtidens kriminalpolitik, i Blå boken: Nykterhetsfolkets kalender, 1934-1935
  • Basic Problems of Criminology (1935)
  • Varför bli människor brottsliga? Kriminalpsykologisk studie (1935)
  • Ungdomsbrottsligheten (i "Svensk juristtidning", 1935)
  • Kriminalpsykologi och kriminalpolitik (i "Tiden", 1936)
  • Den nationella massans psykopatologiska drag som krigsfaktorer (i "Krig eller kultur", 1936)
  • Incestproblemet i Sverige (tillsammans med Gunnar Inghe och Svend Riemer, 1943)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Olof V Kinberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 11491
  2. ^ Singer, Kurt D. (1940-01-01) (på en). Göring: Germany's most dangerous man. Hutchinson & Co. Ltd. https://books.google.com/books?id=iuYtAQAAIAAJ. Läst 10 november 2015 
  3. ^ ”Hermann Göring på Långbro sjukhus | Långbro sjukhusmuseum | Mentalvårdens historia”. langbrosjukhus.se. Arkiverad från originalet den 18 november 2015. https://web.archive.org/web/20151118154235/http://langbrosjukhus.se/hermann-goring/. Läst 10 november 2015. 
  4. ^ Uno Käärik. Läkartidningen för 80 år sedan: Rashygien den enda vägen. 
  5. ^ Olof Kinberg och rasbiologin, Anders Sjöberg

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]