Olof Ruin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Olof Kristian Ruin, född 8 november 1927 i Helsingfors[1], är en svensk statsvetare, grundlagsexpert och professor.

Ruin studerade vid Lunds universitet. Han var ordförande i Lunds studentkår 1956 och disputerade i Lund 1960.[2] Han var innehavare av Lars Hiertas professur i statskunskap vid Stockholms universitet 19761993 och prefekt vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet fram till 1995. Förutom statsvetenskapliga arbeten har han också skrivit en biografi över sin far.

Sedan 1981 är han utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten[3] och sedan 1982 även av Finska Vetenskapsakademien[4].

Olof Ruin har finlandssvensk härstamning och är son till Hans Ruin, sonson till Waldemar Ruin och far till Påhl Ruin, Klas Ruin och Hans Ruin (se Hans Ruin den yngre). Hans syster Martina gifte sig med Olof Lagercrantz,[5] och Ruin är därmed morbror till Marika Lagercrantz och David Lagercrantz.

Han är sedan 1958 gift med fil. dr Inger Björck (född 1934), dotter till polisdomare Carl Gustaf Björck och Elsa, ogift Holmdahl.[1]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Ruins forskning är inriktad på svensk politik med verk som Mellan samlingsregering och tvåpartisystem Den svenska regeringsfrågan 1945–1960 (1968), Studentmakt och statsmakt. Tre studier i svensk politik (1979) samt I välfärdsstatens tjänst. Tage Erlander 1946–1969 (1986); på engelska Tage Erlander Serving the Welfare  State, 1946–1969 ( University of Pittsburgh Press 1900). Vidare har han publicerat Statsministern  Från Tage Erlander till Göran Persson (2007) samt Maktens former Tretton essäer om politik (2012). Han har också skrivit en biografi över sin far och gett ut fyra memoarpräglade skrifter av vilka den senaste är Mina Tretal En annorlunda memoar (2015).

Engagemang[redigera | redigera wikitext]

Ruin var 1957–58 anställd som ledarskribent på Dagens Nyheter under Herbert Tingsten och 1960–62 huvudsekreterare i den av Olof Palme ledda Studiesociala utredningen samt verkade ett år om ställföreträdande universitetskansler. Han var dekanus för den Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet 1974–84, ordförande för Institutet för framtidsstudier 1986–1995, för HSFR 1995–98 och för STINT 1998–99. Under 1990-talet var han ordförande för tre statliga utredningar som hade samband med Sveriges inträde i EU. Hans internationelle engagemang har inrymt ledamotskap i styrelsen för European Consortium for Political Research, International Political Science Association samt European University Institute Florence.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ruin, Olof K, professor, Stocksund i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 941.
  2. ^ Ruin, Olof (1960). Kooperativa förbundet 1899–1929: en organisationsstudie. Samhällsvetenskapliga studier, 99-0351351-8 ; 16Lund political studies, 0460-0037 ; 1. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 8075132 
  3. ^ ”Utländska ledamöter – Ulkomaiset jäsenet – Foreign members”. Finska Vetenskaps-Societeten. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402174245/http://www.scientiarum.fi/pdf/LEDAMOTSLISTOR/ufvswebb_alfabetisk_2015-01-27.pdf. Läst 3 mars 2015. 
  4. ^ ”Ulkomaiset jäsenet - Foreign Members”. Suomalainen Tiedeakatemia. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141009063143/http://www.acadsci.fi/jasenet/ulkomaiset_jasenet.htm. Läst 5 mars 2015. 
  5. ^ Lagercrantz, Olof i Vem är det 1985

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]