Olympiska vinterspelen 1948

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olympiska vinterspelen 1948
Olympic rings without rims.svg
Grenar28 grenar i 4 sporter
Deltagare
Nationer28
Aktiva669
Män592
Kvinnor77
Värdskap
LandSchweiz Schweiz
OrtSankt Moritz
ArenaEisstadion Badrutts Park
Invigning30 januari 1948
Spelen öppnades avEnrico Celio
(Ordförande för förbundsrådet)
Läste deltagarnas edRiccardo Torriani
Avslutning8 februari 1948

Olympiska vinterspelen 1948, de femte (V) olympiska vinterspelen, arrangerades för andra gången i Sankt Moritz, Schweiz. Staden ligger på cirka 1 800 m höjd och många av de tävlande hade stora problem med andningen. Det föreföll som om problemen var större än 20 år tidigare, när spelen också gick av stapeln på samma ställe. En möjlig förklaring är att det avgjort högre tempot i tävlingarna krävde en längre period av acklimatisering.

Det var de första vinterspelen efter kriget och som väntat var de tävlandes standard mycket ojämn. Sverige och Schweiz kunde som neutrala stater ställa upp med förhållandevis bra förberedda deltagare, medan många andra länder hade uppenbara svårigheter att ställa upp vältränade och med deltagare i ”rätt åldrar”. Förkrigsstjärnor och ungdomar var oftast sammansättningen.[1]

De svenska längdåkarna dominerade stort och tog hem samtliga medaljer utom en – bronset på 50 km. Svensken Anders Törnkvist gjorde en omvallning, som tog cirka 4 minuter att åstadkomma och han var mindre än en minut från tredjeplatsen. Stafettlaget vann med nästan 9 minuter och en mycket remarkabel varvning av sista laget (varvet var 10 km).

För andra gången ingick alpina skidgrenar och där dominerade de mellaneuropeiska nationerna stort.

Anmärkningsvärt[redigera | redigera wikitext]

USA skickade två ishockeylag till Sankt Moritz – dels American Athletic Union, godkänt av IOK, dels American Hockey Association (AHA). Det senare skickade ett proffslag, något som stred mot Olympiska spelens amatörregler. AHA:s proffslag hade dock godkänts av Internationella ishockeyförbundet med säte i Zürich.

Arrangörslandet Schweiz lät AHA spela. Detta medföljde att hela den amerikanska OS-truppen hotade att resa hem samt även avstå från sommarspelen i London och istället anordna egna tävlingar. Hela den olympiska tanken var därför i fara.[2]

Den Internationella Olympiska Kommittén diskvalificerade sedermera det amerikanska laget. Däremot blev detta proffslag fjärde nation i världsmästerskapen.[3]

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Demonstrationssporter[redigera | redigera wikitext]

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

28 nationer skickade deltagare till spelen. Chile, Danmark, Island, Sydkorea, och Libanon gjorde debut i olympiska vinterspelen.

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

      Värdnation (Schweiz)

Pos Nation Guld Silver Brons Totalt
1 Sverige Sverige 4 3 3 10
1 Norge Norge 4 3 3 10
3 Schweiz Schweiz 3 4 3 10
4 Flag of the United States (1912-1959).svg USA 3 4 2 9
5 Frankrike Frankrike 2 1 2 5
6 Flag of Canada (1921–1957).svg Kanada 2 0 1 3
7 Österrike Österrike 1 3 4 8
8 Finland Finland 1 3 2 6
9 Belgien Belgien 1 1 0 2
10 Italien Italien 1 0 0 1

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”St. Moritz 1948 Olympic Winter Games”. britannica.com. Läst 12 oktober 2019.
  2. ^ Lif 2015, s. 362-366.
  3. ^ ”Rival United States teams”.Läst 12 oktober 2019.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lif, Anders; Strömberg Lena (2015). Direktörernas direktör Sigfrid Edström - ASEA-chef, SAF-bas och OS-pamp. Johanneshov: MTM. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]