Hoppa till innehållet

Ombudskriget mellan Iran och Israel

Från Wikipedia
Ombudskriget mellan Iran och Israel

Israel (mörk orange) och Iran (mörkgrönt).
Ägde rum 1985– (39 år sedan)
Plats Mellanöstern
Utfall Pågår
Stridande
Iran Iran Israel Israel
Befälhavare och ledare
Ruhollah Khomeini
Ali Khamenei
Ali Khamenei
Akbar Hashemi Rafsanjani
Mohammad Khatami
Mahmoud Ahmadinejad
Hassan Rouhani
Ebrahim Raisi
Mohammad Mokhber (tf.)
Masoud Pezeshkian
Shimon Peres
Yitzhak Shamir
Yitzhak Rabin
Benjamin Netanyahu
Ehud Barak
Ariel Sharon
Ehud Olmert
Naftali Bennett
Yair Lapid

Ombudskriget mellan Iran och Israel är en pågående konflikt länderna emellan där kriget beskrivs som att det förs på distans genom ombud framförallt från Irans sida. Mot Israel är det Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och huthier i Jemen som understöds av Iran, men det finns inget officiellt erkännande att det är direkta ombud.[1]

1949 besökte den dåvarande iranska ayotallah Mahmoud Taleghani Västbanken och blev rörd av situationen för palestinska flyktingar.[2] Under 1950- och 1960-talen fortsatte han att uttrycka stöd och sympati och efter 1967 års krig började han även samla in pengar (t.ex. zakat) i Iran i syfte att skickas till palestinier.[2] Irans regering var däremot oroad över dessa aktiviteter.[3] På samma sätt försvarade Ruhollah Khomeini det palestinska folket innan han blev Irans högste ledare 1979. Han kritiserade också Pahlavidynastins band med Israel och såg Israel som en anhängare av Pahlavi-regimen.[4] Efter iranska revolutionen 1979 antog Khomeinis nya regering en politik av fientlighet mot Israel. Den nya iranska regeringen såg Israel som en kolonial utpost.[5] Iran drog tillbaka erkännandet av Israel som stat och bröt alla diplomatiska, kommersiella och andra förbindelser med Israel,[6] hänvisar till sin regering som den "sionistiska regimen"[7] och Israel som ett "ockuperat Palestina"

Irans allierade och grupper som militärt stöds av Iran

[redigera | redigera wikitext]
Irans högste ledare Ayatollah Ali Khamenei och president Ebrahim Raisi i ett möte med Syriens president Bashar al-Assad den 8 maj 2022

Iran och Syrien är strategiska partner i regionen och Iran har tillhandahållit ett betydande militärt stöd till den Syriska regeringen och dess militär under det långvariga Syriska inbördeskriget. [8]

Hizbollah framträdde först under inbördeskriget i Libanon som en milis av shiiter som var anhängare av ayatolla Khomeini samt utbildade, organiserade och finansierade av en kontingent ur Irans revolutionsgarde.[9]

De består ett shiamuslimskt islamistiskt politiskt parti med en paramilitär gren och har som uttalat mål att sprida den iranska revolutionen. De genomför bland annat raketattacker från södra Libanon mot norra Israel med iranska vapen.[10]

Hamas grundades som en sunnimuslimsk islamisitisk rörelse och har ett mer komplicerat förhållande till det shiamuslimska Iran.[11] Sedan mitten av 1990-talet har de ändå haft ett långtgående samarbete, både militärt med vapen och utbildning och ekonomiskt.[11] Samarbetet har ansträngts på grund av olika syn på andra konflikter och bundsförvanter i exempelvis Syrien och Jemen.[11] Hamas genomförde en koordinerad attack mot Israel i oktober 2023 som utlöste ett krig mellan Hamas och Israel. Det är oklart vad Iran kände till om attacken, men de har fortsatt ge stöd till Hamas under det påföljande kriget.[11]

Officerare från Iran och Hizbollah är på plats i Jemen för att hjälpa huthirörelsen med dess attacker på både israeliska handelsfartyg och de skepp som seglar mot israeliska hamnar i Röda havet. Iran har ökat sitt stöd till huthirörelsen sedan kriget i Gaza bröt ut efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Bland annat ska huthierna ha försetts med drönare och avancerade robotar, underrättelseuppgifter och träning.

Iran och Hizbollah nekar båda till att de skulle ha någonting att göra med huthirörelsens attacker i Röda havet.[12]

  1. ^ Arash Reisinezhad (28 juni 2024). ”The 7 Reasons Iran Won’t Fight for Hamas” (på amerikansk engelska). Foreign Policy. https://foreignpolicy.com/2023/12/04/iran-hamas-gaza-israel-regional-war/. Läst 26 juni 2024. 
  2. ^ [a b] Alavi 2019, sid. 24.
  3. ^ Alavi 2019, sid. 25.
  4. ^ ”Iran för att undersöka bevis för förintelsen”. Al Jazeera. 3 september 2006. http://www.aljazeera.com/archive/2006/09/200849141128532972.html. 
  5. ^ Ioanes, Ellen (14 oktober 2023). hezbollah-khamenei-lebanon ”Hur passar Iran in i kriget mellan Israel och Hamas?”. Vox. https://www.vox.com/world-politics/2023/10/14/23917078/israel-hamas-war-gaza-iran- hezbollah-khamenei-lebanon. 
  6. ^ Nikou, Semira N.. ”Timeline of Irans Foreign Relations”. Timeline of Irans Foreign Relations. United States Institute of Peace. http://iranprimer.usip.org/resource/timeline-irans-foreign-relations. 
  7. ^ Selbourne, David (2005). The Losing Battle with Islam. Prometheus Books. Sid. 202. ISBN 978-1-59102-362-3. https://archive.org/details/losingbattlewith00selb/page/202. 
  8. ^ Iranian Strategy in Syria Arkiverad 1 February 2016, Institute for the Study of War, Executive Summary + Full report, May 2013
  9. ^ Adam Shatz (29 april 2004). ”In Search of Hezbollah”. The New York Review of Books. http://www.nybooks.com/articles/17060. Läst 14 augusti 2006. 
  10. ^ Erik Ohlsson (19 april 2024). ”Motståndsaxeln som är redo att strida för Iran”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/motstandsaxeln-som-ar-redo-att-strida-for-iran/. Läst 26 juni 2024 (via Mediearkivet). 
  11. ^ [a b c d] Erik Skare (18 december 2023). ”Iran, Hamas, and Islamic Jihad: A marriage of convenience” (på brittisk engelska). ECFR. https://ecfr.eu/article/iran-hamas-and-islamic-jihad-a-marriage-of-convenience/. Läst 28 juni 2024. 
  12. ^ omni.se Huthimilisen tränas för Röda havet i Iran