Omikron1 Canis Majoris

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Omikron1 Canis Majoris
Canis Major IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension06t 54m 07,95237s[1]
Deklination-24° 11′ 03,1597″[2]
Skenbar magnitud ()3,87[3] (3,78 – 3,99)[4]
Stjärntyp
SpektraltypK2.5 Iab[5]
U–B1,99[3]
B–V1,740 ± 0,110[6]
VariabeltypLångsam irreguljär variabel (LC)[4]
Astrometri
Radialhastighet ()36,3 ± 0,9[7] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -3,83 ± 0,26[1] mas/år
Dek.: 4,98 ± 0,42[1] mas/år
Parallax ()0,22 ± 0,43[1]
Avstånd14 825[8]  (4 545[8] pc)
Absolut magnitud ()-4,69[5]
Detaljer
Massa7,83 ± 2,0[9] M
Radie280[5] R
Luminositet16 000[5] L
Temperatur3 900[5] K
Metallicitet-0,11[10] dex
Vinkelhastighet12,31[11] km/s
Ålder18[12] miljoner år
Andra beteckningar
16 Canis Majoris, GCRV 4521, JP11 4531, SV BV 652, GEN# +5.11210001, 2MASS J06540794-2411031, SV ZI 591, GSC 06522-03271, PLX 1621, TYC 6522-3271-1, CD-24 4567, HD 50877, PLX 1621.00, UBV 6839, Cl Collinder 121 MMU 1, HIC 33152, PPM 251217, UBV M 40622, Cl Collinder 121 1, HIP 33152, RAFGL 1035, uvby98 511210001 V, CPD-24 1745, HR 2580, ROT 1115, YZ 114 4154, CSV 100781, IRAS 06520-2407, SAO 172542, GM99b 11, GC 9059, IRC -20112, SKY# 12244[2]

Omikron1 Canis Majoris, (ο1 Canis Majoris, förkortat Omikron1 CMa, ο1 CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +3,87[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 0,22[1] mas beräknas den befinna sig på ca 14 800 ljusårs (4 550 parsek) avstånd från solen.[8]

Avståndet till Omikron1 Canis Majoris är osäkert. Den är starkt förknippad med stjärnföreningen Collinder 121, som ligger på omkring 3 500 ljusårs (1 085 parsek) avstånd.[13] Den ursprungliga parallaxen enligt Hipparcos placerar den på avståndet 610 pc, liknande avståndet till EZ Canis Majoris, en annan medlem av Cr 121. Omikon1 CMa verkar interagera med nebulosan runt EZ CMa, vilket skulle betyda att de två är på samma avstånd. Den reviderade Hipparcos-parallaxen är emellertid endast 0,22 mas, med en felmarginal på 0,43 mas, så avståndet är inte väldefinierat men är sannolikt stort. Avståndet till EZ CMa är nu tänkt att vara ca 1 500 pc. Omvänt, även om den är separerad med endast 2 grader från den blåa supergianten Omikron2 Canis Majoris, verkar de inte vara fysiskt relaterade.[12]

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Johann Bayer gav två angränsande stjärnor Bayerbeteckning i Canis Majoris år 1603, men utan att skilja mellan stjärnorna. John Flamsteed gav de två omikronstjärnorna sina egna numrerade beteckningar som 16 respektive 24 Canis Majoris i början av 1700-talet.[14] Friedrich Wilhelm Argelander betecknade stjärnorna som οmikron1 och οmikron2 i sin atlas Uranometria Nova.[15]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Omikron1 Canis Majoris är en orange till röd superjättestjärna av spektralklass K2.5 Iab,[5] som genererar energi genom kärnfusion av helium i dess kärna och kommer en dag att explodera som en supernova av typ II.[12] Den har en massa som är ca 8[16] gånger solens massa, en radie som är ca 280[16] gånger större än solens och utsänder ca 16 000[16] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 27 000 K.[16]

Omikron1 Canis Majoris, eller 16 Canis Majoris, är en långsam irreguljär variabel (LC). Den varierar mellan skenbar magnitud +3,78 och 3,99 utan någon skönjbar periodicitet.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Omicron1 Canis Majoris, 22 maj 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* Omi01 CMa – Red supergiant star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Omi01+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 6 juni 2017. 
  3. ^ [a b c] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  4. ^ [a b c] ”Omi 1 CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5510. Läst 6 juni 2017. 
  5. ^ [a b c d e f] Levesque, E. M.; Massey, P.; Olsen, K. A. G.; Plez, B.; Josselin, E.; Maeder, A.; Meynet, G. (2005). "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not as Cool as We Thought". The Astrophysical Journal. 628 (2): 973–985. arXiv:astro-ph/0504337. Bibcode:2005ApJ...628..973L. doi:10.1086/430901.
  6. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=33152. Läst 6 juni 2017. 
  7. ^ Evans, D. S. (1967). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". Determination of Radial Velocities and Their Applications. 30: 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  8. ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/omicroncanismajoris. Hämtad 2019-05-22.
  9. ^ Reffert, Sabine; Bergmann, Christoph; Quirrenbach, Andreas; Trifonov, Trifon; Künstler, Andreas (2015). "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity". Astronomy & Astrophysics. 574: A116. arXiv:1412.4634. Bibcode:2015A&A...574A.116R. doi:10.1051/0004-6361/201322360. hdl:10722/215277.
  10. ^ Marrese, P. M.; Boschi, F.; Munari, U. (2003). "High resolution spectroscopy over lambda lambda 8500-8750 Å for GAIA. IV. Extending the cool MK stars sample". Astronomy and Astrophysics. 406 (3): 995. Bibcode:2003A&A...406..995M. doi:10.1051/0004-6361:20030647.
  11. ^ Hekker, S.; Meléndez, J. (2007). "Precise radial velocities of giant stars". Astronomy and Astrophysics. 475 (3): 1003. arXiv:0709.1145. Bibcode:2007A&A...475.1003H. doi:10.1051/0004-6361:20078233.
  12. ^ [a b c] Kaler, James B. "Omicron1 Canis Majoris". Stars. University of Illinois. Hämtad 24 februari 2014.
  13. ^ Wagman, Morton (2003). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. Blacksburg, VA: The McDonald & Woodward Publishing Company. pp. 73–74. ISBN 978-0-939923-78-6.
  14. ^ John Flamsteed; Claudius Ptolemaeus; Tycho Brahe; Johannes Hevelius; Abraham Sharp (1725). Historia Coelestis Britannica: Complectens Praefationem spatiosam (sive in Stellarum Fixarum Catalogum Prolegomena) quae brevem Astronomiae Historiam praebet, atque Descriptionem Observationum peractarum, & Organorum adhibitorum tum a pristinis Astronomis, tum In Observatorio Regio Grenovicensi ; Deinceps Fixarum Catalogum a Ptolemaeo, Uleg Beig, Tychone Brahaeo, Gulielmo Hessiae Landtgravio, ac Hevelio constructum ... : Quibus adnexus est Fixarum quarundam Australium Catalogus, in nostro Hemisphaerio non adspectabilium, Denique Tabulae …. Meere. pp. 2–.
  15. ^ Argelander, Friedrich Wilhelm August (1843). Uranometria nova : stellae per mediam europam solis oculis conspicuae secundum veras lucis magnitudines e coelo ipso descriptae = Neue Uranometrie : Darstellung der im mittlern Europa mit blossen Augen sichtbaren Sterne nach ihren wahren, unmittelbar vom Himmel entnommenen Grössen / Fr. Argelander. Uranometria Nova : Stellae per Mediam Europam Solis Oculis Conspicuae Secundum Veras Lucis Magnitudines e Coelo Ipso Descriptae = Neue Uranometrie : Darstellung der Im Mittlern Europa Mit Blossen Augen Sichtbaren Sterne Nach Ihren Wahren. Bibcode:1843urno.book.....A. doi:10.3931/e-rara-559.
  16. ^ [a b c d] Stencel, R. E.; Ueta, T.; Wall, R. J.; Yamamura, I. (2009). "Preliminary Study of Red Supergiant Star Membership in OB Star Associations of the Milky Way". AKARI. 418: 459. Bibcode:2009ASPC..418..459S.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]