Ondska

Från Wikipedia
För filmen, se Ondskan (film).
Ondska brukar personifieras med djävulen.

Ondska är i många kulturer ett vitt begrepp som omfattar tankar, ord eller handlingar som av majoriteten i en bestämd omgivning ses som fördärvliga, hemska eller rent av farliga och som ofta riktas mot allmänna moraliska föreställningar. Ondska beskrivs ofta som motsatsen till godhet, men även som frånvaro av godhet. Begreppen ondska och godhet hanteras av i stort sett samtliga religioner, och i vissa trosuppfattningar tar ondskan form och blir ett personifierat väsen som Satan eller zoroastrismens Ahriman – ondskefulla väsen som för ett evigt krig mot Gud.

Ur filosofisk synvinkel kan ondska ses som ett begrepp som sammanfattar det som är etiskt fel och därmed motsatsen till godhet.

Synen på ondska inom olika livsåskådningar

Kristendom

Satan porträtterad av Gustave Doré i John Miltons Det förlorade paradiset.

Inom kristendomen förkroppsligas ondskan av Satan eller Djävulen, som genom åren har ansetts vara synonym med den fallne ängeln Lucifer. Den lille röde gubben med treudd, horn och mustasch har sina rötter i Dantes Den gudomliga komedin. Uppfattningen om huruvida figuren existerar eller är en representation varierar inom olika kristna församlingar. När det gäller kristendomen finns fortfarande riktningar inom den ortodoxa och den katolska kyrkan, samt bland vissa frikyrkor, som anser att demoner, onda andar eller andra övernaturliga entiteter kan inta en människa och därför förespråkar exorcism som en metod för att driva ut det onda väsendet. Detta har sina rötter i Nya Testamentet, där Jesus sägs driva ut demoner och onda andar.

Ondskans existens i en värld där Gud är god och allsmäktig leder till en kontrovers som benämns teodicéproblemet.

Ondska ur ett psykologiskt perspektiv

Många psykologer och psykiatrer ställer sig tveksamma till begreppet ondska, eftersom det ofta leder till skuldbeläggande av en patient. Under senare tid har dock vissa psykologiforskare som M. Scott Peck framfört tanken att vissa människor som genom att inte erkänna sina tillkortakommanden (deras "skugga") och projicera sina dåliga egenskaper på andra (jämför Münchhausen by proxy), framkallar ångest och förvirring hos de människor de möter; något som Peck menar är typiskt för ondska.

Se även

Källor