Operationssjuksköterska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En operationssjuksköterska är en specialistutbildad sjuksköterska som oftast arbetar på operationsavdelningen på ett sjukhus. Han/hon ansvarar för patientens omvårdnad före, under och efter en operation eller kirurgisk undersökning. Kärnan i alla sjuksköterskeyrken är omvårdnad som i det här sammanhanget innebär att underlätta för patienten att genomgå sin operation med bra resultat och utan komplikationer.

Även ansvaret för att förbereda patienten inför operationen ligger på operationssjuksköterskan. Då krävs att man har kunskap om patienten innan han/hon kommer till operationsavdelningen för att kunna ta emot och bemöta patienten på ett bra och fint sätt. Sjuksköterskans förhållningssätt och bemötande av patienten har stor betydelse för dennes upplevelse av operationen. Etiska frågor är alltid aktuella eftersom patienten befinner sig i en mycket utsatt situation.

Inför en operation har operationssjuksköterskan ansvaret för att teknisk apparatur, instrument och allt material som behövs finns på plats och fungerar. Man måste också kunna hantera den tekniskt mycket avancerade utrustning som används och även lära andra hur den fungerar. Operationssjuksköterskan är den som är expert och har ansvar för hygien och aseptik (att hindra spridning av smittämnen) på operationssalen. Innan operationen startar desinficerar Operationssjuksköterskan patientens hud och draperar (klär) med sterila; (se steril ) , dukar för att minimera antalet främmande partiklar inom operationsområdet, detta för att undvika sårinfektion hos patienten.

Under operationen är målet att patienten mår bra, att kirurgen; (se kirurg ), kan arbeta smidigt och att operationen fortlöper på ett bra sätt. Dessutom måste man kunna hantera oväntade situationer. När patienten sövts ska denne läggas i rätt läge inför ingreppet och operationssjuksköterskan ansvarar även för detta. Ligger patienten fel kan till exempel blodcirkulationen eller andningen störas. Även tryckskador kan uppstå och nedkylning är ytterligare en riskfaktor.

Som operationssjuksköterska ansvarar man också för instrumentering och assistans och man har ett nära samarbete med kirurgen under operationen. Det innebär att man måste behärska konsten att ge honom eller henne rätt instrument, exempelvis skalpeller och peanger, i rätt tid och på rätt sätt. Här är det viktigt att ha framförhållning, att kunna förutse vilket instrument kirurgen kommer att behöva i nästa steg. Då går operationen smidigare och därmed minimeras riskerna för komplikationer. För att klara detta måste man ha goda kunskaper inom anatomi och fysiologi , operationsmetoder och -tekniker. Ibland måste man också assistera kirurgen, till exempel hålla isär såret med hjälp av hakar för att underlätta operationen. Man har också ledarskapet för andra sjuksköterskor och undersköterskor i operationssalen.

Operationssjuksköterskan har också ansvaret för att antalet instrument, kompresser och annat material är korrekt och stämmer när operationen har avslutats. Allt material ska kontrolleras före, under och efter ingreppet. Efter operationen lägger operationssjuksköterskan förband över operationssåret, dokumenterar vårdarbetet i journalen och transporterar patienten till en uppvakningsenhet tillsammans med anestesisjuksköterskan. Där rapporterar man den vård patienten fått under operationen.

Operationssjuksköterskan eftersträvar idag ett perioperativt arbetssätt, vilket innebär att omvårdnaden av patienten sträcker sig längre än till enbart själva operationen. Detta kan till exempel innebära att besöka och informera patienten preoperativt på vårdavdelningen. Även uppföljande s.k. postoperativa samtal förekommer.

Svensk utbildningshistoria[redigera | redigera wikitext]

1950-talet utbildades en sjuksköterska till operationssjuksköterska inom sin sjuksköterskeutbildning som var treårig. På 1960-talet kunde en blivande elev direktantas till operationsassistentutbildning som först var fyra terminer men senare fem terminer lång. Utbildningen anordnades via yrkesskola och sista kursen operationsassistenter utexaminerades i Göteborg år 1979 (operationsassistentutbildning). Operationsassistenter fick sedermera möjlighet att ansöka om att få ut legitimation som sjuksköterska och då inom verksamhet operationssjukvård. På 1970-talet fanns också möjlighet att läsa till sjuksköterska och sedan vidareutbilda sig till operationssjuksköterska under ett år (vidareutbildning inom operationssjukvård). I denna utbildning hade den blivande operationssjuksköterskan behörighet att arbeta dels som anestesisjuksköterska och dels som operationssjuksköterska. Denna möjlighet till dubbelbehörighet avskaffades i mitten på 70-talet. På 1980-talet kom HS-80 utbildningen i gång. I denna sökte studenten till sin inriktning. Vid det sista året i utbildning läste studenten inriktningen operation (hälso- och sjukvårdsutbildningen med inriktning operation, 80 p). I början på 1990-talet förändrades utbildningen igen till att den blivande operationssjuksköterskan måste först vara legitimerad sjuksköterska och sedan söka in till en specialistutbildning till operationssjuksköterska (specialistsjuksköterskeutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot operation) och var en högskoleutbildning. I och med att Bolognaprocessen infördes år 2006 kom ånyo utbildningen till operationssjuksköterska att förändras och akademiseras mer. Olika nivåer på utbildningar kom till. Sjuksköterskeutbildning placerades i grundnivå och specialistutbildningar på en avancerad nivå. De förkrav som nu gäller vid de flesta lärosäten är legitimerad sjuksköterska och att inneha en filosofie kandidatexamen samt ett års yrkeserfarenhet som sjuksköterska. Utbildningen innebär därmed ett års högskolestudier på avancerad nivå och sammanlagt fyra års högskolestudier. (specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot operationssjuksköterska).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]