Politisk opposition

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Oppositionsledare)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Med politisk opposition avses regeringens motståndare.

Oppositionspartierna har som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera regeringens agerande och beslut. För ett sunt politiskt liv är opposition nödvändig då den innebär ett korrektiv mot maktmissbruk. För att en demokrati ska fungera måste oppositionen kunna organisera sig på samma villkor som regeringspartier.[källa behövs] Auktoritära, odemokratiska regeringar kan upprätthålla sin makt genom att förstöra för oppositionen.

I en enpartistat är opposition förbjuden.[källa behövs]

Opposition i olika stater[redigera | redigera wikitext]

Syrien[redigera | redigera wikitext]

I Syrien som officiellt är en republik styrs staten av Bashar al-Assad som är ledare för Baathpartiet. Bashar al-Assad efterträdde sin far Hafez al-Assad som ledare för Baathpartiet och som president för landet.

När ”Den arabiska våren” 2011 spred sig till Syrien mötte Assadregimen protesterna med våld. Rena massakrer utfördes bland annat mot staden Homs. Tillfångatagna människor blev utsatta för grym tortyr.[1]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I perioder har Sverige varit utan politisk opposition.

Under samlingsregeringen Hansson III, som stryde Sverige under Andra världskriget, var Sverige utan egenlig politisk opposition.[2]

Sedan riksdagsvalet 2014 var Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna oppositionspartier i Sveriges riksdag. Efter Regeringskrisen i Sverige 2014 upprättades Decemberöverenskommelsen vilken kom att kritiseras av statsvetaren Tommy Möller för att strida mot den parlamentariska grundprincipen att regeringen måste ha riksdagens stöd. Att oppositionen debatterade i ett skarpt tonläge mot regeringen trots att man inte var beredd att stoppa den ekonomiska politiken kallade han för att "spela politisk luftgitarr". Trots att Decemberöverenskommelsen formellt upplöstes nio månader senare så fortsatte den ändå att gälla i praktiken.[3]

Ukraina[redigera | redigera wikitext]

I Ukraina har den tidigare oppositionsledaren Julia Tymosjenko fängslats och sedan påstått att hon blivit misshandlad i fängelset.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141014071233/http://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/37281/. Läst 24 januari 2016. 
  2. ^ Maria-Pia Boëthius Heder och samvete, 1991, Norstedts förlag, sid. 18.
  3. ^ "Björklund öppnar för (S)amarbete" (vid 50 sek), P1-morgon, Sveriges Radio, 6 oktober 2016. Åtkomst den 7 oktober 2016.
  4. ^ http://www.expressen.se/nyheter/advokattymosjenko-blir-slagen-i-fangelset/

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Opposition, 1904–1926.