Oratorio del Gonfalone

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 41°53′50.6″N 12°27′58.82″Ö / 41.897389°N 12.4663389°Ö / 41.897389; 12.4663389


Oratorio del Gonfalone
Kyrka
Ponte - Oratorio del Gonfalone.JPG
Land Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via del Gonfalone 32A
Invigd 1547
dekonsekrering 1960
Webbplats: Oratorio del Gonfalone

Oratorio del Gonfalone, emellanåt benämnt Santi Pietro e Paolo del Gonfalone,[1] är en byggnad i närheten av Via Giulia i rione Ponte i centrala Rom. Den tjänade tidigare som oratorium för Arciconfraternita del Gonfalone, ett kristet brödraskap, grundat 1264, som ursprungligen ägnade sig åt bön och botgöring. Under senare delen av 1500-talet friköpte brödraskapet kristna slavar från turkarna.

Oratoriet uppfördes mellan 1544 och 1547 ovanpå 700-talskyrkan Santa Lucia ad flumen (’Sankta Lucia vid floden’, det vill säga Tibern). Den äldre kyrkan kom att fungera som oratoriets krypta. Fasaden uppfördes efter ritningar av Domenico Castelli.

Oratoriet smyckades under 1550- och 1560-talen med fresker i manieristisk stil, utförda av en rad av dåtidens främsta konstnärer. Freskcykeln består av tolv målningar som framställer Jesu lidandes historia.

  1. Kristi intåg i Jerusalem av Il Bertoja
  2. Den sista måltiden av Livio Agresti
  3. Kristus i Getsemane örtagård av Domenico da Modena (eventuellt identisk med Domenico Carnevali)
  4. Jesu gripande av Marcantonio del Forno
  5. Kristus inför Kajafas av Raffaellino da Reggio
  6. Kristi gisslande av Federico Zuccari
  7. Törnekröningen av Cesare Nebbia
  8. Ecce Homo av Cesare Nebbia
  9. Kristus bär sitt kors till Golgata av Livio Agresti
  10. Korsfästelsen av Guidonio Guelfi del Borgo
  11. Nedtagandet från korset av Daniele da Volterra (attribueras emellanåt till Giacomo Rocca, en av hans elever)
  12. Kristi uppståndelse av Marco Pino

Sedan 1960 är det forna oratoriet säte för Coro Polifonico Romano, som emellanåt anordnar konserter i byggnaden.

Interiörens fresker restaurerades mellan 1999 och 2002.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano, Le Chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino 1982.
  • Barchiesi, Sofia, ”Oratorio del Gonfalone”, Roma Sacra. 11° itinerario. Roma: Elio de Rosa Editore 1997. ISBN 88-7369-026-2
  • Buchowiecki, Walther (1967) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 3, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Maria della Neve bis S. Susanna. Wien: Brüder Hollinek. Sid. 583–591. OCLC 220596631 
  • Lombardi, Ferruccio, Roma: le chiese scomparse. La memoria storica della città. 2° ediz. Roma: Fratelli Palombi editori 1998. ISBN 88-7621-069-5

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Buchowiecki 1974, s. 583

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]