Orientaliskt ortodoxa kyrkor
Orientaliskt ortodoxa kyrkor, ibland icke-chalkedoniska kyrkor, förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östligt kristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451. De orientaliskt ortodoxa erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Nicea år 325, Konstantinopel 380 och Konciliet i Efesus år 431.
Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.[ifrågasatt uppgift]
De orientaliskt ortodoxa har ofta kallats monofysiter, men de anser själva att uttrycket är missledande. De avvisar formuleringen att Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi. De kallar sig miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism.
Under senare tid har de orientaliskt ortodoxa kyrkorna närmat sig både de östortodoxa kyrkorna och den romersk-katolska kyrkan.
Olika orientaliskt ortodoxa kyrkor[redigera | redigera wikitext]
- Armeniska ortodoxa kyrkan
- Koptiska ortodoxa kyrkan
- Etiopiska ortodoxa kyrkan
- Eritreanska ortodoxa kyrkan
- Syriska ortodoxa kyrkan
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Orientaliska kyrkor, en större grupp som inkluderar de orientaliskt ortodoxa
- Ortodoxa kyrkor, de östortodoxa (bysantinska) kyrkorna
